Firar man jul om man inte är stressad?

I eftermiddags hade jag vägarna förbi stadsbiblioteket och lånade en handfull böcker inför julledigheten. En barnlös kvinna är inte något riktig kvinna, ska August Strindberg ha sagt. Den här oriktiga kvinnan som inte är på ordmärkarhumör ser fram emot att ha svårt att fylla sina dagar under de två nästkommande veckorna. Julen är trots allt barnens högtid.

Jag fortsätter förneka att jag firar jul trots att jag skickar julkort varje år och använder särskilda julfrimärken för ändamålet. Jag har ingenting emot att samlas för att umgås över mat och alkohol. Kalla det julfirande om ni vill. Jag kan till och med uppskatta julkaffe, julte och tjocka strumpor med julmotiv och annat som handeln rear ut i januari.

Julmaten får ni dock behålla för er själva. Kanske är det julskinkan och allt annat på julbordet som jag aldrig har ätit som får mig att svara att jag inte firar jul på frågor om var jag ska fira jul. Jag må vara uppvuxen med att buffé är något utöver det vanliga, men när associerades julbord med buffé? Långt innan jag blev vegetarian var julbord allt jag inte kan äta. Istället har jag förknippat julbord med överflöd och matsvinn. Förvisso inte helt olikt andra bufféer.

Kanske är det frånvaron av julklappar, förväntningar och stress som gör att jag inte känner mig som någon som firar jul. Stress inför julen förtar en del av högtiden tänker jag utan att vara någon julexpert.

 

Cityhandeln står inte och faller med mig

”Frågan är också om det är värt tid och ansträngning att ta sig till en stadskärna för att gå på café om det inte kan kombineras med annat.” skriver Johan Anselmsson och Ulf Johansson, professorer i marknadsföring vid Ekonomihögskolan i Lund, i ett debattinlägg om cityhandelns död (Sydsvenskan 17/11-2019).

Nu är det inte förknippat med någon ansträngning för mig att ta mig till ett café eftersom jag bor i stan men jag skrattade för mig själv när jag läste detta. Nog har jag förstått att alla inte frekventerar caféer flera gånger i veckan, men för mig är närheten till caféer avgörande för var jag vill bo.

För mig blir det snarare en ansträngning att shoppa vare sig butikerna är belägna i stan eller i någon shoppinggalleria ute på landet. Visst kan jag cykla till Svågertorp om jag absolut behöver något, men jag tycker att konsumtion av varor är tråkigt och skjuter inte sällan på inköp i flera år. Och känner mig som en idiot när jag väl köper det där jag länge velat ha. Det kan vara en pryl som kostar bara några hundra.

Jag äger inte ens ett par grytlappar men kan inte motivera mig själv att gå ut och köpa ett par. Kanske kan jag sy ett par egna?

Varvar gråtskratt med resting bitch face

I veckan var jag och såg dokumentären ”Hasse & Tage – en kärlekshistoria” i regi av Jane Magnusson. Göran Greider är en av flera medverkande och pratar om humorns förlösande kraft och förändringspotential. Greider är inne på att vi är som mest fria när vi skrattar. När vi inte kan hålla oss för skratt och förlorar kontrollen, eller om det är tvärtom. Jag är beredd att hålla med.

Nog känner jag mig fri när jag inte kan hålla mig för skratt, men mitt bästa skratt är nog när något är så roligt att jag börjar gråta samtidigt, gråtskratta. Eller när jag håller på att ramla av stolen av skratt. Ej använd av nazister är gråtskrattsemojin min favorit. Inte för att jag använder den i någon utsträckning utan för att jag uppskattar gråtskrattet. Artighetsskrattets antites.

Något jag uppskattar med sex är att man zoomar ut och förlorar kontrollen för en stund. Ingenting annat betyder någonting där och då. Och ibland är det så bra att du inte ens kan förstå att det kan vara så bra. Kontrollförlusten blir närmast komisk och du börjar gråtskratta åt situationen.

Det finns en frihet i att inte förhålla sig till det egna utseendet, till sig själv. När jag inte gråtskrattar uppskattar jag att anlägga ett RBF.

”RBF” betyder ”resting bitch face” och förkortningen tar just nu över internet. Den beskriver de kvinnor – alltid kvinnor – som ser sura ut när de slappnar av: ett fejs vars innehavare inte är i sitt ansikte utan tänker på något annat medan mungiporna drar nedåt och ögonen slappar” skrev Matilda Gustavsson i Dagens Nyheter för en tid sedan (7/8-2015 Dagens Nyheter).

Gustavsson skriver roligt om personer som ”under en period plötsligt förstod hela sina liv utifrån att de var ’introverta'”. Utan att vara introvert till identitet är jag medveten om att jag måste hushålla min energi för att saker ska flyta på bra. Jag har viktigare saker för mig än att behaga andra när jag är försjunken i en bok eller bara tänker. ”Forever resting bitch face.”

Dagligt sex ger insikter

Sydsvenskans Maria Maunsbach skrev nyligen om att ett år med avhållsamhet gav henne nya insikter (3/9-2019).

Jag twittrade halv på skämt, halvt på allvar: ”Att ha sex i princip varje dag under några år ger också insikter.”

Jag är övertygad om att ett år utan sex ger insikter, men kunde inte låta bli att fundera på varför man aldrig läser om att regelbundet sex kan ge insikter? Då tänker jag inte på ”insikter” som att man i princip aldrig får ge blod (lycka till med att hitta en man som vill ligga dagligen) utan på insikter om sig själv, sin kropp och sexualitet, sex överlag och självaste livet.

Inti Chavez Perez undrade vilka insikter jag tänkte på och eftersom det kräver mer än 140 tecken svarar jag här.

En central insikt är att sex inte skiljer sig så mycket från andra aktiviteter som kräver andras inblandning. Sex är dagsform och inställning. Sex är underhåll. Sex måste prioriteras precis som allting annat om det ska bli av, det kommer sällan bara att hända att man har sex. Det behöver du förstås inte ha sex dagligen för att inse men i vart fall hyfsat regelbundet.

Personligen tycker jag inte om att göra saker halvdant. Dessutom är jag en rutinmänniska. Jag har inte gått utan sex särskilt länge sedan jag började ha sex, men en insikt som jag tror skulle drabba mig om jag provade att hålla mig till exempel en månad är att det nog inte vore lika roligt att ha sex om det blev av så sällan. Jag är rätt mycket allt eller inget. Jag är ingen nyhetens behag-människa.

Jag kan inte träna en gång i veckan, då slutar det vara roligt. Går det längre tid än någon månad utan träning är det som att jag måste uppfinna hjulet på nytt, det blir inte lika ”bra” och det blir framförallt inte lika roligt. Jag måste underhålla mina intressen. Sex är inte att åka pariserhjul, sex är inte en happening.

Den kanske viktigaste insikten med att ha sex regelbundet är insikten om vad som inte är viktigt för en, såsom till exempel status eller konsumtion. Ibland har jag tänkt på sex som en motståndshandling, här ligger jag och har det skönt istället för att klicka hem något reaplagg för att mota tristessen.

Sex kan vara intresse och vardag. En annan insikt är att jag inte kräver så mycket av livet, får jag bara ligga mer eller mindre dagligen så mår jag bra. För andra kan det vara något annat än just sex (typ kolla Netflix), men för mig råkar det vara sex. Har jag haft morgonsex kan jag tänka att så mycket mer inte behöver ”hända” den dagen. Och det är alldeles utmärkt att börja dagen med det som får en att må bra emellanåt snarare än att somna på det.

”Every moment is precious, I wish I had known this when I was young”

I senaste Lundströms Bokradio möter Marie Lundström den chilensk-amerikanska författaren Isabel Allende.

Jag vet inte vad som är mest fascinerande, att Allende kliver upp tidigt om morgnarna för att skriva och snittar 6-7 timmar om dagen utan att invänta den där inspirationen, att hon påbörjar en ny bok den 8 januari varje år eller på vilket sätt hon lärde känna sin nuvarande man.

Hon träffade sin man efter att han hade hört Allende på radion. Hon hade då ingen aning om vem han var. Mannen som är advokat började skriva till henne varje morgon för att säga god morgon och varje kväll för att säga god kväll. Flera månader efter att han hade tagit kontakt med henne träffades de och på den vägen gifte de sig. Få inga idéer nu.

Nåväl, jag antar att Allende faktiskt besvarade den okända mannens meddelanden, och det med ett visst mått av engagemang, och att han inte bara skrev till henne dagligen under flera månader trots att hon aldrig besvarade kontaktförsöken.

Det är antagligen bara vi som inte får betalt för att skriva, men som emellanåt haft en förhoppning om att få sina krönikor publicerade, som låter sig fascineras av att personer som förväntas skriva dagligen också klarar av att göra det utan att vara inspirerade. Tänk själv om du inte skulle klara av att utföra ditt arbete de dagar du inte känner dig särskilt inspirerad när du går igenom inkorgen som innehåller en mängd olästa mejl och dubbelt så många obesvarade.

Allende berättar att hon en gång fick frågan om hur många timmar om dagen hon skriver och att hon svarade att det beror på om hon har sex eller inte. Det tar längre tid att ha sex när man är gammal, förklarar Allende. Allting tar längre tid.

”Before, when I did not have a partner I could write all the time, but know when i have a lover that lives with me it is harder, it takes a lot of time.”

Jag önskar att mitt skrivande också var avhängigt hur länge jag hade sex, att jag så sällan skriver för att jag är upptagen med att utforska annat. Förvisso är det Allendes arbete att skriva, i mitt fall är skrivandet bara ett verktyg.

Jag har absolut haft perioder i mitt liv där dagligt sex gjort mig mer inspirerad. Inte bara i relation till skrivandet.

”What is mature love? It is exactly like adolescent insole love, but with the time of urgency, you don’t have time, every moment is precious, I wish I had known this when I was young.”

Eftersom jag inte måste skriva för mitt uppehälle måste jag antingen invänta att den där inspirationen ska infinna sig eller tvinga ur mig själv en text. Det händer att jag bara bestämmer mig för att skriva med en förhoppning om att inspirationen ska infinna sig och allt som oftast gör den det.

För egen del måste jag tänka mycket på sex för att jag vara inspirerad att skriva om sex, och personligen tänker jag mer på sex när jag har mycket och regelbundet sex. Andra kanske tänker mycket på sex i avsaknad av det, men jag antar att ens tankar är annorlunda då. Kanske inte på hur sexet var senast och vad man vill göra på tisdag, utan på hur tomt livet känns.

Senaste tiden har jag tänkt mer än vanligt på sex för att jag tittat på Netflix-serien Sex Education. Se det som en rekommendation från någon som knappt tycker om titta på serier.

Eric i Sex Education

Dags att besiktiga cykeln

”Innan jag lämnar hemmet på morgonen måste jag packa ner två saker: jobbdator och matlåda. Väskan lägger jag i cykelkorgen. En smidig liten last. Ska jag lämna dottern på förskolan placerar jag henne i barnstolen och då får väl hon också räknas som last, även om hon lastas av efter första delsträckan. Värst mycket mer logistik än så är det inte.” – Fanny Westin i Cykelfrämjandets medlemstidning Cykling 01/19

Nog har jag beklagat mig över att jag behöver lasta min cykelkorg, låsa upp cykellåset, krångla med min gigantiska nyckelknippa, öppna porten och ta ut min cykel innan jag kommer iväg om morgnarna. Nog har jag beklagat mig över fruset lås (en gång gick min nyckel av i låset och jag var tvungen att bågfila upp låset vilket antagligen såg ganska roligt ut), blöt sadel och blöt bakdel. Det är en avvägning det där, att ställa cykeln under tak, och även minimera risken för att den blir stulen, eller vara bekväm och parkera cykeln i alldeles närheten.

Jag fäster mig så lätt vid mina saker. Jag grät på fullaste allvar när jag blev av med en cykel i Stockholm. Den var bara drygt ett halvår gammal. Jag tröstade mig med att den kostade ungefär sex månaders SL-kort.

Jag försöker ta vara på dem, sakerna  Det gäller dock inte mina cyklar. Jag har fortfarande inte skaffat ett nytt kedjeskydd, det jag hade föll isär på en cykelbana utanför Stadsbiblioteket. Det dröjde flera månader innan jag skaffade en ny cykelklocka efter att min cykel hade druttat ned i marken och klockan slutat fungera. Jag skyllde på att cykelhandlarna hade dåliga öppettider under helgerna. Ni vet när man har tid att fixa saker.

Continue reading ”Dags att besiktiga cykeln”

Unga har mindre sex

Visst lyssnade du på Godmorgon, världen! i morse? Om du inte gjorde det, och inte ids lyssna på hela programmet, bör du åtminstone lyssna på inslaget om unga och deras sexfrekvens.

Ligger unga mindre nuförtiden och spelar det någon roll? Med mindre avses sextillfällen. De gick inte in hur mycket tid vi lägger på sex, det är ett annat inlägg, men fundera gärna på om den som har tre stycken åtta minuter långa vaginala samlag per vecka har mer eller mindre sex än den som blir slickad en längre stund varje tisdagsmorgon.

En reporter frågar personer på stan om de tror att dagens ungdom har mindre sex än tidigare generationer. Svaren varierar. Några tror att det stämmer att unga av i dag ligger mindre, andra inte.

Det ska sägas att det är omtvistat om unga i Sverige ligger mindre. Det blir inte en sanning bara för att kvällstidningar kör UNGA HAR MINDRE SEX på sina löpsedlar.

Pelle Ullholm, sexolog på RFSU, medverkar i inslaget. Ullholm tar upp att fler är singlar och att singlar har mindre sex jämfört med andra. Precis som Ullholm säger är det potentiellt möjligt att man har sex på andra sätt i dag och att dessa sätt inte alltid tas i beaktande när sexvanor undersöks. Ullholm tar även upp att ökad jämställdhet inom parrelationer kan leda till färre sextillfällen för att man istället har sex när båda vill.

Den ökade psykiska ohälsan bland unga, att det i dag är svårare att få tag på en egen bostad och att unga dricker mindre alkohol än tidigare generationer är exempel på saker som skulle kunna bidra till att unga har mindre sex (om de nu har det), men klarlagt är det inte.

Hur går det ihop att unga påstås ligga mindre men ändå verkar övervägande nöjda med sitt sexliv? frågar reportern. Det finns inget samband mellan hur ofta man ligger och hur nöjda man är med sitt sexliv, svarar Ullholm.

Det finns en risk att statistiken missar sex utanför den ”traditionella normen”. En annan intressant sak som sägs i inslaget är att vi inte kommer att få veta om unga ligger mindre eftersom det inte finns någon historisk data att jämföra med. Här blir också frågan om det spelar någon roll intressant. Har unga HBTQ-personer mer sex till följd av samhällsförändringar? Visst vore det intressant med all möjlig fakta, men det som intresserar mig mest är om unga är tillfreds med sina sexliv och har så mycket sex de vill ha. Hur ser det ut i relationer, går det klassiska mönstret igen i tvåsamma relationer, att den ena vill mer/mindre?

Det kan förstås vara så att unga har en bredare definition av sexdebut och sex samtidigt som sexdebutåldern enligt undersökning ligger fast och de har mindre (eller mer) sex.

Det kan också vara så att unga har mer sex men att även den som upplever att den haft sex den senaste veckan skulle svara nej på en rak fråga. Den som onanerade i fredags kan få för sig att den där undersökningen om sexuell hälsa och sexualvanor far efter sex med andra och därför svarar nej på en fråga om hen haft sex den senaste veckan. Den som får frågor om hur många sexpartners hen haft senaste 3 månaderna kan också få sig en tankeställare. Svaret antalet personer hen haft vaginala samlag med senaste tiden kan ”vara helt i sin ordning” om undersökningen intresserar sig för sådant sex. För den som intresserar sig för sexuellt aktiva personers riskbeteende med fokus på (oönskade) graviditeter är det rätt ointressant om respondenterna har oralsex morgon, middag, kväll. Det bör dock framgå av frågorna vad för sorts sex man avser.

Visst vore det positivt om det var självklart att ”sex” är ett bredare begrepp än vaginala samlag? Att man inte behövde dubbelkolla att ens sex räknas på det sätt man aldrig skulle behöva dubbelkolla om vaginala samlag verkligen är sex. På riktigt, är du verkligen säker, även om vi bara höll på i 2 minuter?

Utan att våga mig på någon gissning om unga har mer eller mindre sex så känner jag mig inte övertygad om att ”sexdebut” breddats utanför RFSU-kretsar. Vidare skulle jag inte ta gift på att ”sex” breddats innanför heterokretsar.

Jag kan komma på en rad bidragande orsaker till att unga skulle kunna ha mindre sex (i bred bemärkelse ifall du inte redan fattat det) jämfört med tidigare generationer, men detsamma kan sägas om ”mer sex”. Den där skärmtiden skulle kunna användas till att hitta och träffa sexpartners också. (I ärlighetens namn tror jag att den används till så mycket annat, också, men det var bara en tanke.)

Svårigheten för unga att få tag i en egen bostad med överkomlig hyra försvårar (eller omöjliggör) framförallt sexlivet, och kanske även det sociala livet, för den som inte kan ha ”bortamatcher” eller bjuda hem personer.

Någon i inslaget frågar sig om inte unga i dag har mer sex med tanke på tillgången till p-piller. Först tänkte jag att sex är mer än vaginala samlag, men vad vet jag, p-piller kan ha bidragit till att de som använder dem hamnar i fler sexuella situationer där de kan ha alla möjliga sorters sex jämfört med de som kanske inte vågade hamna i sexuella situationer alls för att det inte fanns tillförlitliga skydd mot graviditeter på samma sätt? Någon nämner att unga håller på med sina mobiler.

Jag ger inte så mycket för en allmän känsla av att unga har mer eller mindre sex nuförtiden eftersom människor tenderar att få för sig att ”dagens ungdom” är så annorlunda. Ofta, men inte alltid, är åsikten att unga borde vara mer som tidigare generationer. Gäller det även om de hade mer sex?

Det blir mycket spekulationer. Vad man kan göra är underlätta för unga som vill kunna ha ett aktivt sexliv. Se till att unga kan få tag i egna bostäder. Är du förälder med hemmaboende barn förutsätter jag att du inte tänker sätta käppar i hjulen för dina barns sexualitet oavsett kön.

Det tycks höra varje generation till att oroa sig för den nästa. Frågan är då om rubriker som ”UNGA HAR MINDRE SEX” tas emot som positiva nyheter i stil med ”UNGA DRICKER MINDRE”?

Vore det rimligt om dagens unga förväntades ha sex som om det inte fanns obligatorisk sexualundervisning, ett pågående samtal om samtycke och ömsesidighet, ungdomsmottagningar, kondomer, p-piller, dagen-efter-piller, fri abort och allt annat som faktiskt givit oss alla (inte bara de yngre) förutsättningar att ha bättre sex på våra villkor? Jag tycker inte det och vill tro att jag delar den uppfattningen med dagens vuxna.

Unga kommer inte sluta sexta bara för att tidigare generationer saknade dagens sextingmöjligheter. Ni sextade säkert också, på andra sätt, bara det att ni inte satte ord på det, eller finns det skäl för retroaktiv oro?

Sex som prestationssport

Pratade om sex som prestation med en bekant och sa något om att jag aldrig förknippat sex med prestation.

Något tillspetsat förstås. Vad jag egentligen menade var att jag aldrig betraktat sex som något i huvudsak prestationsinriktat och att jag sällan får prestationsångest av sex. Jag har någon slags grundläggande tilltro till min förmåga att ha sex. Kanske för att övning ger färdighet men kanske också för att jag är kvinna.

Givetvis presterar man något när man har sex. Likt många andra har jag haft tankar om vad jag vill ”klara av” i sexuella situationer som varit bortom att enbart utforska det för mig outforskade, men ifall jag inte klarat det har jag inte tänkt på det i termer av misslyckande.

Jag tror att det är viktigt att tänka på för vem man presterar, om det är för sin egen skull, för sina sexpartners skull (kanske både och) eller om ens prestationer bara är ett sätt att upprätthålla de där oskrivna reglerna för hur sex kan och ska vara. Som om det fanns en åskådare som skvallrade om man rörde sig bortom dessa oskrivna regler.

Klarar man inte av att kommunicera vilken sorts sex man vill ha kan det hända att man har där sortens sex som man har snappat upp är ”riktigt” sex. Det är synd för det finns en risk att varken man själv eller de man har sex med är särskilt intresserade av den sortens sex. Det är helt enkelt ganska dumt att agera som om sex vore något annat än högst privat. Utnyttja att det är privat till att ta reda på hur just ni vill ha sex istället för att luta er tillbaka mot andras mallar. Upphovspersonerna är ändå inte närvarande och kan bedöma om ni gjorde rätt.

Bristen på prestationsångest kan också ha med den kvinnliga könsrollen att göra då jag som kvinna förväntas förhålla mig till manliga initiativ till sex, utan att ta några egna, antingen genom att tacka ja eller nej. Mannen ska förmå mig att vilja ha sex med honom och han ska få mig att komma av vaginalt samlag. Ingenting om att jag skulle kunna utforska sätt, på egen hand eller tillsammans med andra, som får mig att njuta. Det är han som ska trycka på rätt knappar.

Mitt sexliv ser visserligen inte ut så, men det skulle inte förvåna mig om föreställningen om mannen som den aktiva parten bidragit till att jag inte har någon prestationsångest.

Min ”prestation” handlar mer om att vara ”knullbar”. Inte heller det har jag brytt mig särskilt mycket om eftersom även kvinnor som inte eftersträvar att vara knullbara får komma till.

Kvinnor ska inte ha en sexualitet för sin egen skull. Som kvinna ska du finnas tillgänglig. Visst kan vi kvinnor prestera då och då men sex skildras sällan som något som står och faller med kvinnors individuella prestationer. Kvinnors sexuella makt anses istället vara att tacka ja eller nej till sex när vi blir uppvaktade av en man. Ibland respekteras inte våra nej och då blir vi tagna med våld, så mycket för den sexuella makten.

Jag har ingen önskan om att vara mer prestationsinriktad när jag har sex. Tanken på att jag antagligen haft sex med en del män som haft prestationsångest kan göra mig nedstämd. Män som fått för sig att sex står och faller med deras erektion och individuella prestation (har du haft utlösning och erektionen gått tillbaka kan du alltid fokusera på din sexpartner). Män som reducerar en kvinnas njutning till deras eget verk och sjabblar bort den viktiga berättelsen om all den tid och det engagemang hon har lagt ned på att lära känna sin kropp.

När min bekanta och jag pratade om sex som prestationssport fick jag även ur min något om sex som picknick. Jag utvecklade det aldrig närmare men jag har ett snarlikt förhållningssätt till sex. Picknick är trevligt. Min sinnebild av sex är att det är något trevligt man gör tillsammans. Sällskapet och stämningen är mer avgörande än vad var och en har i picknickkorgen.

När jag har sex tänker jag inte att jag ska prestera det bästa sexet någonsin för personen. Jag försöker jämföra så lite som möjligt oavsett om det handlar om att jämföra mitt liv med andras eller hur det är att ha sex med mig i jämförelse med någon annan. Det jag kan kontrollera är det jag lägger vikt vid, som att vi har sex regelbundet och att det är givande. Jag tänker att det blir givande om man är närvarande och engagerar sig i hur ens sexpartner vill ha sex, men framförallt utforska hur man vill ha sex tillsammans. Åtminstone föreställer jag mig att personer som har sexuell prestationsångest är ”någon annanstans” när de har sex.

Tro inte att sex står och faller med dina individuella prestationer. Ha trevligt, framförallt.

Sexlivspussla mig hit och sexpussla mig dit

Sexologen Tanja Suhinina medverkade i Nyhetsmorgon nyligen. Så får du tillbaka sommarpirret. Programmet handlade om frånvaro av sexlust och sexliv som fungerar mindre bra. Sexologen gav en del tips när sexlivet är ett problem i ens relation (alla ser inte frånvaro av sex och lust som ett problem).

Suhinina pratar bland annat om att jobba på sexlivet och nämner utöver självklarheter som att sömnbrist och stress sätter käppar i hjulet, vikten av att ta bort olika hinder som kan försvåra ett aktivt sexliv. Hon nämner några av mina personliga käpphästar, som att sex för det mesta inte är spontant och ifrågasätter att sex nödvändigtvis måste ske innnan man går och lägger sig. Varför inte prova att ha sex utvilad någon gång ibland?

Suhinina tipsar även om att planera in tid för varandra. Tiden måste inte leda till sex (måsten i samband med sex är inget vidare) men det är svårt att få till sex om man över huvud taget inte tycker sig ha tid för varandra). ”Bra sex händer naturligt tänker folk, med det stämmer inte”.

Ta bort hindren och avsätt tid för sex. Ersätt skärmtid med sängtid, till exempel. Ha en riktig väckarklocka så att det första du möts av när du vaknar är sovsällskapet (om du har ett) och inte aviseringar om någon som har fel på internet.

”Visst har vi inte behövt avstå något för att kunna ha ett aktivt sexliv?”, frågade jag en man jag har sex med. ”Nej, det har alltid ingått i vårt umgänge”, svarade han.

Jag upplever inte att jag har tagit bort några hinder, men visst avsätter jag tid för sex. Jag planerar inte lika mycket som par som åker till grannkommunen för BDSM-klubbar och partnerbyten, där hotellnätter och dyra middagar ingår, men viss planering blir det. Inte sällan har jag sex innan (och ibland även efter) jag går ut och dricker alkohol.

Jag känner inte att jag behöver avstå något för att ha ett aktivt sexliv, vilket man rimligen måste göra om skälet till att ens sexliv går i stå är att man inte ”har tid” till sex. Jag avstår inte från att läsa böcker för mina barn, från att pendla 80 minuter till mitt arbete eller från att följa Netflix-serier för att ha något att prata om arbetskollegorna med. Jag är barnfri, jag har cykelavstånd till arbetet (i Malmö är det löjligt nära till det mesta) och jag är ointresserad av resor, konsumtion (undantaget second hand-fynd), rörlig bild och annat som vanliga människor ofta är intresserade av.

Jag avundas inte de som tror att tid för sex antingen är något man har eller inte har, när tid i själva verket är något man tar sig (hur mycket tid man kan ta sig varierar förstås). Vad man kan prioritera beror förstås på ens livssituation, men är det något jag inte har är det tid eller lust till är det att relationera med människor som inte tycker sig ”ha tid” att prioritera vår relation.

Kvinna som gillar broccoli

Visst är det praktiskt att gilla broccoli när det får människor att tro man är hälsosam?

Sexologen Tanja Suhinina twittrade om självbehärskning för en tid sedan. Om hur till synes viljestarka människor ofta tycker om att göra sådant som uppfattas som nyttigt. Kanske är det inte självbehärskning som får en att äta broccoli med tahinisås istället för lösgodis.

Jag är en sån där person som tycker om att göra ”nyttiga” saker, motionera (omskrivning för att jag inte klarar av att sitta still längre stunder), sova och ha sex.

Jag gubbsover inte så mycket för att jag är så hälsosam som att jag är hälsosam för för att jag tycker om att gubbsova någon timme mitt på dagen. Gubbsovandet efter sex är en favorit. Det är som att alla ens intressen/behov gärna hakar i varandra. Efter mat vill jag dricka kaffe. Efter oralsex vill jag sova. Efter nattsömn begär min kropp koffein. Mycket praktiskt!