Res mycket med tåg medan du är ung

Har läst antologin Saker jag hade velat veta när jag var 15.

Saker jag visste när jag var 15: Res mycket medan du är ung.

Jag har alltid tyckt om att resa med tåg, åtminstone när tågen avgår och ankommer i tid. Ännu mer sedan det finns fritt wifi ombord på tågen.

Jag uppskattar att kunna sätta mig ned och bara ta det lugnt, läsa en bok eller skriva ett blogginlägg.

Häromdagen var jag med om att ett natttåg som skulle avgå från Stockholm C ställdes in. Det har aldrig hänt mig tidigare att ett tåg ställts in. Det tog några timmar innan vi fick det definitiva beskedet. Eftersom jag bor i Malmö nuförtiden satt jag kvar på tåget, inställd på att få sova på min plats under resten av natten. Strax efter midnatt, 3 timmar efter att tåget skulle ha avgått, lämnade tåget perrongen. Väl I Uppsala tog vi in på ett hotell på SJ:s bekostnad. Hotellet hade ett begränsat antal lediga rum, men resenärerna var hjälpsamma och samsades om rummen.

Jag var egentligen uppgiven på grund av förseningen och att jag bara skulle få några timmars sömn, men flera av barnen på tåget höll igång och skrattade. Kan de hålla humöret upp mitt i natten kan jag också det, tänkte jag.

Det bästa som finns är att sätta sig på bussen eller tåget och resa bort, det spelar ingen roll var man åker, sa min mor häromdagen. Jag håller med om att det är trevligt att resa med tåg och att resmålet är av underordnad betydelse. Det är alltid trevligt att se nya ställen i Sverige. Har jag bara medhavd mat och dryck kan jag utstå det mesta. För egen del håller jag på att utforska Skåne.

Res mycket medan du är ung. Är du under 15 år behöver du bara haffa en vuxen för att resa utan kostnad med SJ. Jag kan vara en sådan vuxen! 

Res mycket med SJ medan du är under 26 år. Därefter är något lägre priser och sista minuten-biljetter ett minne blott ett bra tag framöver. I vart fall om du inte har giltigt studentkort. Som vuxen måste du ha framförhållning och boka resan i god tid innan om du vill komma undan relativt billigt.

En annan har jag blivit SJ-vuxen och lagt ut drygt 1 700 kronor på ett antal tågresor. Vi får se hur mycket resande det blir framöver. Tillsvidare reser hur mycket jag vill inom Skåne län för 695 kronor.

Om någon på Österlen, i Staffanstorp, Ramlösa eller Arild vill ha besök är det bara att skriva en rad.

Hej till Malmö

Nu har jag bott i Malmö i 3 veckor. Personer frågar vad jag tycker om Malmö. Jag har ännu inte kommit in i staden och tagit till mig att jag bor här. Det får gärna ta sin tid. Jag har inte bråttom någonstans och vill gärna få vila i känslan av allt är nytt och spännande.

Jag har visserligen aldrig varit bortrest i 3 veckor men det skulle inte förvåna mig om det finns studier på att det tar sin tid att känna sig hemma från det att man satt sin fot i en ny stad. Det beror förstås på varför man flyttat. I mitt fall handlade det om att jag ville ha miljöombyte. Jag ville bo i en större stad samtidigt som jag ville ha cykelavstånd till och från jobbet. Jag ville bo i en stad där det går att få tag på ett boende utan att ruinera sig. Några efterhandskonstruktioner måste jag också få kosta på mig: Jag ville undersöka om människor är mindre stressade i Malmö och om ens sociala relationer är annorlunda här. Visst ser jag människor bakom skärmar på caféer, men betydligt färre verkar använda dem som så kallade coffies.

Jag har knappt någon aning om hur stadens busslinjer sträcker sig men jag har skaffat appen Skånetrafiken. Jag är ännu inte hemma med stadens cykelbanor och huvudleder men jag tycker om att cykla bland andra och har ännu inte haft någon nära döden-upplevelse. Hittills har jag kunnat ta nya vägar till jobbet om jag velat, det har bara varit att ta in på en för mig okänd tvärgata. Jag har lite för ofta kommit på mig med att cykla på trottoarerna och fått intrycket av att det finns någon lokal ordningsstadga som tillåter det eller så är alla cyklister här anarkister. Hjälm använder de då inte.

Det är andra gången jag flyttar till en ny stad. Antalet personer jag känner i stan är lätträknade. Några helgdagar har min sociala interaktion bestått av att hälsa på någon granne, kassörskan, bartendern, cafépersonal och något barn som frågade vad jag hette och pratade på innan jag hastade iväg (jag ångrar att jag inte frågade om jag fick vara dess barnvakt). I dag frågade någon mig om vägen.

Jag börjar få någon slags grepp om var de olika stadsdelarna i innerstan ligger. Om jag fick välja fritt skulle jag vilja bo i Slottsstaden, vid Davidshall, S:t Knuts torg eller Möllevångstorget på grund av närheten till allt inklusive barer, caféer och parker.

Jag uppskattar frukt- och grönsaksstånden på Möllevångstorget. Jag borde gå till havet oftare. Jag har hittat några favoritcaféer. Jag borde skaffa ett gymkort. Jag har hittat några secondhandbutiker som jag tycker om. Jag gillar att var och vartannat café har vegansk mat även om jag oftast bara dricker kaffe när jag fikar. Jag borde ha vägarna förbi någon asiatisk livsmedelsbutik för jag vill köpa tofu á 400 gram. Jag vill besöka Kulturbolaget (tydligen ska man säga KB) och Moriska Paviljongen någon gång. Jag borde lära känna någon som läser dagstidningar och/eller lyssnar på P1. Alternativt borde jag hitta något café där jag kan läsa papperstidningar. Jag måste skaffa bibliotekskort på stadsbiblioteket. Jag vill få användning av min picknickryggsäck snart för jag har aldrig ätit medhavd mat i en park här. Utöver det vill jag äta på Laziza igen.

Kärleken till sakerna

Då ville jag bo på Kungsholmen, vid Rådhuset, men jag förstod att det aldrig var ett alternativ. När jag var inne på Stiftelsen Stockholms Studentbostäders hemsida för snart 3 år sedan och insåg att det fanns studentlägenheter i Vasastan tänkte jag att det nästan var Kungsholmen. För första gången hade jag om än tillfälligt ett förstahandskontrakt. Tillfälligt är relativt när man har flyttat runt under en period. Jag skulle ändå bo där under min fortsatta studietid.

Passa på att rensa när du ändå ska flytta läser jag i olika flyttguider. Varje gång jag flyttat inom Stockholm har jag gjort mig av med saker. Flyttar du runt har du inte så mycket val om du inte kan härbärgera dina saker hos någon. När jag flyttade hit flyttade jag från 25 kvadratmeter till en lägenhet med en boyta på 18 kvadratmeter. Då när jag bodde något större var det någon som frågade mig var jag hade mina saker. Det här är allt jag äger utöver en del saker jag har på vinden, svarade jag.

Vi kan kalla det minimalism men det är inte den där självvalda minimalismen. Jag har gjort minimalismen till min för att kunna stå ut med att jag gjort mig av med möbler som personer har skänkt till mig. Det har inte varit drömmar om ett ljust och fräscht hem. Det har varit tyvärr har jag inte plats för dig bokhyllan och även om jag hade haft det hade jag inte kunnat ta med dig. Det har varit hoppas att någon annan tar hand om dig och uppskattar dig lika mycket som jag har gjort trots att du bara är ett ting. Det är inte det att jag inte gillar saker. Jag grät på ett konditori vid Medborgarplatsen när jag insåg att någon hade stulit min cykel som jag hade parkerat längs Götgatan. Stockholms farligaste gata om man ska tro det man läser i medierna.

Nu är det dags att flytta igen. Denna gång 60 mil. Om något är det praktiskt att äga få saker när man ska flytta. Skrivbordet som jag räddade från grovsoprumsdöden får dock följa med. Skrivbordet som är märkt 1979 tar massor av plats relativt den övriga flyttpackningen men jag har inte hjärta att göra mig av med det. Ett skrivbord behöver man.

Om jag någonsin kommer att bosätta mig någonstans mer permanent återstår att se men jag hoppas det. Jag hatar att flytta. Tillsvidare får jag motivera min minimalism av praktiska skäl. Kanske med att jag fäster mig så vid sakerna.

Minimalismen är vår tids konsumistiska estetik, skriver Lisa Magnusson: ”När [Fumio Sasaki] skryter med att han numera kan packa ned hela sitt liv på 40 minuter undrar jag bara: Till vilken nytta då? Varför ska man sträva efter att vara så lätt att radera?” (DN 16/2-18).

”Man ska inte ha skuldkänslor om man inte lämnar dödsboet i ­perfekt ordning.” Lotta Olsson skriver om att städa dödsboet efter sin far och ”döstädning”: ”Men tanken har faktiskt aldrig slagit mig att pappa borde ha städat innan han dog för att underlätta för sina barn, eller för att framstå som mer välordnad.” (DN 18/1-17)

Olsson fortsätter: ”Det man inte har rensat ut är klassaspekten, för givetvis är det inte de fattigaste som skryter med allt de har slängt bort. Det är de välbeställda som sorterar bort, för de behöver aldrig vara rädda för att inte ha råd att köpa nytt. Men hörni, köp bara bra kvalitet och tidlös design så behöver ni inte så mycket. Städning är en otäck liten klassfråga, och fattigdom handlar ofta om att inte ha råd med kvalitet.”

Så är det förstås. Skrivbordet från 70-talet är förresten av bra kvalitet.

Nattringare gör sig icke besvär

I min bok är en man inte chanslös om han inte betalar notan. Däremot kan jag garantera att den man som ringer mig in på småtimmarna är det. Sedan flera år tillbaka har jag min telefon på ljudlöst kvällstid. Detta för att en man en gång ringde mig sent på nattkröken. Jag lät bli att svara och stängde av ljudet då jag befarade att fler telefonsamtal skulle trilla in. Men så skedde icke. Efter denna erfarenhet blev det en vana att manuellt ställa in telefonen på ljudlöst när jag gick och la mig.

Sedan en tid tillbaka har jag en telefon som tillåter mig att schemalägga när den ska vara på ljudlöst. Telefonen är inställd på ”stör ej”-läge mellan klockan 21 och 06. Detta trots att jag har varit förskonad från så kallade booty calls sedan den där enda gången.

Jag har vid några tillfällen sagt att jag aldrig kommer låta en man komma emellan mig och min sömn, men att jag gärna sover med honom. Nattringaren har nog ingen aning om att han saboterade för andra potentiella nattringare eller så visste han precis vad han gjorde, men det skulle jag inte hålla för sannolikt.

Hej till Malmö

Jag gör en bostadsansökan
Gör en bostadsansökan

Bloggläsare,

Jag ska flytta till Malmö eftersom jag har en anställning där från och med mars.

Önskemål: Jag vill hyra en etta under minst 1 år med tillträde så snart som möjligt. Gärna en centralt belägen lägenhet.

Det är positivt om det finns tillgång till förråd.

Om inte du har en lägenhet eller ett rum att hyra ut kanske du känner någon som har det?

Skriv en rad om du undrar över något: johannasjdin@gmail.com (inget o/ö).

Med vänliga hälsningar,
Johanna Sjödin

Sociala medier i brist på farmödrar

Var är farmor när man behöver henne? Min farmor beklagade sig gärna över sitt hälsotillstånd. Hon hade kronisk ryggvärk och astma. Hon kedjerökte och hade rökhosta. Som barn hatade jag rökare som grupp, men jag gjorde ett undantag för farmor. Vid något tillfälle när vi satt i hennes bruna hörnsoffa i skinn framför TV:n som alltid stod på fattade hon min hand och sa att hon skulle sluta röka. Det kändes högtidligt. Hon hade uppenbarligen snappat upp vad jag tyckte om tobaksrökning. Jag brukade gå och handla åt henne. Vid något tillfälle frågade hon mig om jag också kunde köpa cigaretter åt henne. Jag vägrade. Jag kommer inte ens köpa cigaretter till dig när jag har åldern inne, meddelade jag. Farmor slutade aldrig röka, jag vet inte ens om hon försökte. Vid något tillfälle sa hon till och med ”min rökning är bra för mig”.

En gång önskade farmor sig en duschborste i julklapp. Du får inte önska dig en kortlek, sa barnbarnet. Jag gick till Body Shop. De hade en exklusiv duschborste i trä som kostade 399 kr. Jag gick till en matvarubutik och hittade en badborste i plast för tjugo kronor. Det var kanske lika bra, för min farmor som mindes ransoneringsåren var dålig på att använda exklusiva saker. Den där dyra Body Shop-tvålen jag gav till henne, den kan ha kostat 90 kronor, räckte i flera år. Den använder jag bara vid speciella tillfällen, sa hon. Är det något jag tar med mig är det: använd silvret, låt det inte ligga orört i någon låda.

Farmor ville beklaga sig över sitt hälsotillstånd och utsättas för smärta. Jag skrapade hennes rygg med duschborsten. Hårdare! Du måste ta i! För en stund kände hon ingen smärta. Jag lyssnade när hon beklagade sig. Jag kunde förstås inte sätta mig in i hur hon mådde. Jag hade inte ens upplevt mensvärk. Jag vet bara att jag är likadan när jag är sjuk eller har ont i, jag vill beklaga mig. Jag vet inte om den ”mansförkylda” mannen finns på riktigt, men om han finns är jag som han gånger tre. Eller farmor.

Efter farmors död ringde jag henne någon gång. Några signaler gick fram innan det slog mig att hon inte kunde svara.

I brist på en farmor att beklaga sig för skriver man om sin situation på sociala medier. Det är så synd om en. Som om ingen hade varit sjuk innan (lugn, det är bara influensa). Man stirrar upp i taket. Man drabbas av dödsångest vid läggdags. Tänk om hjärtat skulle stanna. Man har ingen aptit men rent intellektuellt vet man att man borde äta något. Man trycker i sig ett tortillabröd innan man sluter ögonen och gör ett allvarligt försök att somna. Någon energi att göra ordentlig mat finns inte och man hade ändå inte klarat av att äta den. Man tänker också på de som har det värre, som till exempel hemlösa som har feber, skabb eller andra krämpor. Vilket helvete. Man tröstar sig med att man åtminstone har ett hem. Resten är bara mörker en dag i taget.

Jag kommer att sakna juristprogrammet

Jag kommer att sakna att studera och Stockholms universitet.

Jag kan inte fatta att jag läst juridik i 4,5 år och tar examen om någon vecka.

Jag missade bara något enstaka undervisningstillfälle. Jag frågade aldrig om något var ”tentarelevant”.

En enda gång satt jag långt bak i den stora föreläsningssalen. Jag spillde antagligen kaffe i varenda bok.

Jag lärde känna tysken. Han såg mig första dagen på uppropet och tyckte att jag såg cool ut.

Jag kom i tid till undervisningen. Jag klarade alla tentor.

Jag kommer från ett hem utan studiebakgrund, jag visste ingenting om att studera på universitet. Vad är en b-kurs?

Jag har syskon som läst på universitet och var därför hela tiden inställd på att göra detsamma.  Mina syskon ställde mig i Stockholms studentbostadskö när jag var 16 år. Tack vare dem kunde jag få tag i en studentbostad i Vasastan med drygt 4 års ködagar. Mina syskon sa även åt mig att göra en budget varje månad. Det gör jag fortfarande.

Jag tog med mig matlådor varje dag. Ungefär en gång per termin unnade jag mig vegetarisk lunch mat på Lantis. I början blev det termosmuggkaffe, men tids nog blev det studentkaffe, bronskort och silverkort på Pressbyrån.

En gång började jag gråta i föreläsningssalen. En person jag kände hade gått bort.

En gång hade jag tentaångest. Det var under associationsrätten. En relation hade tagit slut och jag mådde inte särskilt bra.

Termin 6 eller 7 märkte jag för första gången av betygshetsen. Bland annat träffade jag en person som hade blivit självmordsbenägen den där gången då hon fick ett BA.

Jag kände mig aldrig riktigt hemma bland juriststudenterna. Jag vet inte riktigt varför.

Första dagen på programmet, under ett introduktionspass i Aula magna, sa någon lärare, minns inte vem, att vi kanske satt bredvid vår framtida partner. För ni vet ju hur jurister är, de håller sig inom sitt skrå, skämtade han. Jag tittade mig omkring och tänkte ”aldrig i livet”.

Jag kommer att bära med mig råden som en professor gav oss: ha putsade skor, kom i tid och se alltid till att veta mer än er motpart.

 

 

 

Det får gå som det går

Du vet precis vad du vill
Och du vill inte bli en av dom där

Du verkar veta vad du vill med ditt liv, sa hon till mig. Jag har aldrig tänkt att jag vet vad jag vill med mitt liv. Det är en snarare så att jag vet vad jag inte vill med mitt liv. Väljer man bort sådant som det inte är frågan om du ska göra, utan när, till exempel skaffa barn, får man skapa en egen mening med sitt liv. Eller måste man det, måste man veta vad man vill med sitt liv, kan man inte bara ta det som det kommer? Frågan om vad man vill med sitt liv kan också ge intrycket av att livet är något som ska infrias senare, när jag träffat en man, när jag skaffat barn, då börjar livet. Men livet är det som pågår här och nu, med eller utan man och barn.

Du måste veta något om vad du vill med ditt liv. Det finns saker som jag med säkerhet vet att jag vill att mitt liv ska innehålla, saker som är viktiga för att jag ska må bra, men dessa saker låter sig inte bockas av. Det är de ständigt pågående sakerna. Jag vill att mitt liv ska innehålla mycket sex. Jag är lycklig om jag får somna och vakna med någon jag tycker om. Jag tycker om tidiga morgnar och är inte den som bangar morgonsex.

Under en lång period var jag inneboende. När jag fick tillgång till en egen bostad – visserligen i andra hand – var jag till en början tacksam för att jag överhuvudtaget hade någonstans att bo. Att vara inneboende kan också gå ut över sexlivet. Med en egen bostad kunde jag bjuda hem personer. Jag kunde låta vänner som hade vägarna förbi Stockholm sova över hos mig så som vänner hade öppnat sina hem för mig. Det var dags att betala tillbaka. Jag tyckte också om känslan av att jag klarade mig själv. Jag var ensam, det var mina regler som gällde. Jag skulle inte leva jämställt med någon man och reduceras till någon siffra i statistiken över jämställdheten hos par i heterosexuella förhållanden. Jag skulle leva själv. Jag skulle aldrig mer bli kär.

Tids nog avtog känslan av den nyvunna friheten och jag kände att jag ville ha någon att dela vardagen med. Det krävde alldeles för mycket planering att rådda med sovsällskap och jag kände allt mer att jag ville bo med någon. Jag lekte med tanken att det borde finnas varannan vecka-lösningar för vuxna. Jag ville förstås inte bo med vem som helst. Jag hade trots allt vant mig vid mitt singelhushåll, och kände mig ganska bekväm med att bo själv. Jag målade upp olika katastrofscenarion. Tänk att vakna upp med någon som du inte längre har någonting att prata om med, någon som du inte kan utvecklas tillsammans med. Tänk att inte längre känna lust till den du lever med. Det kanske inte är så dumt att bo själv trots allt, kunde jag intala mig.

Goda råd är dyra

Kan vi inte enas om att vi säger till om vi vill ha oombedda råd? Glöm det, det var inget.

Internet är inte bara oombedda och/eller oinitierade råd. Det kan tilläggas att det finns bra oombedda råd också, men frågan är om inte det kräver att personen som ger dem känner en någorlunda väl. Det är lite som när man får en present som man inte visste att man ville ha. Vem som helst kan inte ge den presenten.

Jag håller med om att tanken räknas, men ibland vill man att personen ska uppskatta presenten bortom gesten givande av gåva. Det är förstås roligare om personen tycker om chokladen. På samma sätt vill man ge råd människor har användning av. Man vill helst inte se de ombedda råden staplas på varandra likt recept som efterfrågats under alla år utan att komma till användning.

Goda råd kan kännetecknas av att givaren vill mottagaren väl i kombination med att hen vet vad hen pratar om. Den som kan ge goda oombedda råd har inte sällan självinsikt nog att medge när hen är för osäker eller inte tillräckligt insatt för att ge ett gott ombett råd. Personen kommer inte att chansa bara för hen blivit tillfrågad. ”Jag har ingen aning, men jag kan höra mig för.”

Jag tänker efter innan jag ber om råd på sociala medier eller när jag skriver om något som jag misstänker kommer trigga andras inre rådgivare. Ska jag gardera mig eller betacka mig för råd? Ska jag lita på människors omdöme? När jag ser någon få förslag på olika huskurer på Facebook tänker jag att personen kanske bara vill meddela sin omgivning att hen är sjuk och inte mår så bra.

Kanske måste man vara tydlig med vad man är ute efter och säga ifrån. Jag läste en tjock person som efterfrågade bekväma jeans med hög midja och blev tipsad om olika stretchjeans i för små storlekar. Det kan bli så fel ibland.

Sommarjobb

Om någon har sommarjobb eller skrivuppdrag till mig vore det mycket uppskattat. Jag läser åttonde terminen av juristprogrammet vid Stockholms universitet. För närvarande läser jag specialkursen i internationell beskattning. Innan har jag läst specialkurserna i företagsbeskattning och förvaltningsrätt. Jag är främst intresserad av processrätt, förvaltningsrätt och skatterätt. Söker även icke-juridiska sommarjobb och är inte låst till Stockholm under sommaren.