Bästisar med försmak på monogami

Redan på förskolan fostras kvinnor in i monogami. Medan unga män umgås i grupp väljer kvinnor väljer ut en bästis som de umgås och delar sin hemligheter med. Om bästisen umgås med någon sviker hon den uttalade eller outtalad överenskommelsen bästisar emellan om att prioritera varandra framför andra.

En del bästisar köper smycken för att manifestera att de hör ihop. Jag vet inte hur många bästissmycken jag hade när jag var yngre. Sådana där brutna hjärtan med texten ”best friend” i form av armband och halsband.

En väns barn hade för ett tag sedan dåligt samvete för att hon hade umgåtts med en annan vän än sin bästis. Bästisen visste inte om detta. Det behöver inte vara uttalat att man inte bör umgås med andra, men det är inbyggt att en relation ska ha en särställning. Man ska ha roligare med bästisen än med andra vänner.

Tids nog inser många unga kvinnor som håller sig med bästisar bästissystemets brister – man blir ensam kvar om bästisen droppar en för en annan bästis – och börjar umgås mer i grupp vilket jämnåriga män gjort hela tiden. Det sammanfaller för en del med att de börjar intressera sig för jämnåriga personer av annat kön. Där bästisskapet tar slut tar de sexuella och romantiska relationerna vid och för många tycks den (!) sexuella och romantiska relationen bli viktigare än vänskapsrelationerna. En ny sorts relation har fått en särställning och man har återigen rätt att känna sig negativt särbehandlad om ens partner spenderar tid med någon annan. Denna gång med hela samhällets stöd i ryggen.

Tio gånger är ingen gång

Tänk om relationer bara kunde få vara, om tiden kunde få utvisa hur de utvecklas. Monogaminormen hade kunnat gå ut på att relationer som är monogama på pappret även ska vara det i praktiken, men den påverkar även andra personer än de som väljer att vara monogama.

Sex med en person man inte har någon monogam relation med kan vara okej om man har det en gång, men därefter måste man definiera relationen om man ska hårdra monogaminormen. Antingen har man en monogam relation eller så har man inte det och då blir det inget mer. Det behöver inte vara uttalat, men det förekommer att personer undrar ”Vad är vi nu?”.

Monogama definierar relationer som antingen acceptabla eller om de har karaktären av icke-monogama, som oacceptabla. Detta leder  till sexuella relationer som definieras som icke-relationer. Följden blir engångsligg och liknande. Det behöver inte betyda att personer som påverkas av den ordningen är intresserade av att ha engångsligg. En del skulle föredra om man kunde fördjupa sexuella relationer utan att de tvunget måste vara monogama.

För oss som inte ser något egenvärde i engångsligg är det förstås opraktiskt att personer som är ute efter engångsligg sällan är öppna med det. I och för sig förståeligt då monogaminormen även ger personer som ska påskina att de strävar efter monogami även när de inte gör det. Den som är ute efter engångsligg har inte mycket för att vara öppen med det. Det blir om inte annat svårare att intala sig att engångsligget bara hände för personer som har ett sådant behov om man avhandlat det innan. Å ena sidan kan man inte vara öppen med sina engångsliggsavsikter å andra sidan kan man inte fortsätta ha sex med varandra om man inte har några monogamiavsikter. Det är monogami eller inget fortsatt sex som gäller, om man ska hårdra det.

Det jag just beskrivit är det tråkigaste med monogaminormen. Det är klart att en del struntar i detta och regelbundet har sex med personer bortom monogamin och då tänker jag inte främst på personer som är öppna med att de är ickemonogama utan personer som själva betraktar sig som monogama. Det har alltid funnits personer som haft ”för mycket” sex eller varit ”för mycket” av någonting annat utan en tanke på vad omgivningen ska tycka, men de som klarar av det oavsett vad det gäller är inte normen.

Monogaminormen går ut över personer som inte vill leva monogamt för stunden, sådana som kanske aldrig får chansen att upptäcka att en annan ordning är möjlig då vi förväntas definiera vad ”vi” är för något. Det finns personer som har ett behov av att definiera andras relationer, med jag råkar ut allt mer sällan ut för dem. Jag vet inte om det är jag som levt ickemonogamt så länge att personer slutat bry sig eller om någonting positivt håller på att hända, men jag hoppas på det senare då jag personligen är mer intresserad av vad relationer innehåller än av att sätta etiketter på dem.

Jag tänker ibland att personer åtminstone borde kunna ha sex med personer de trivs med i ”väntan på” den där monogama relationen, men det skulle förta syftet med monogami invänder vän av ordning. Det är bara det att engångsliggen också förtar syftet med monogamin. De flesta monogama är seriemonogama och har sex när tillfälle ges. En del monogama har även sex utanför sitt på pappret monogama förhållande.

En gång är ingen gång kan man tänka om engångsliggen. För mig framstår det som en ren förhandskonstruktion till efterhandskonstruktion för att monogama över huvud taget ska kunna ha sex när de är mellan relationer. Det unnar jag dem, tro inget annat. Alternativet vore inget vidare. Det är klart att en del monogama struntar i den här ordningen. Några har tregångsligg, andra utvecklar längre ickemonogama relationer.

Tänk om fler kunde bredda sina konstruktioner. Tio gånger skulle också kunna vara ingen gång om vi bara kom överens om det. Jag vet inte hur det är med er, men jag blir bekymrad när jag tänker på all den sexuella lust som människor inte gör någonting av, som vaskas och förspills, på grund av en norm som är tydlig med att sex ska ske inom ramen för monogamin eller helst inte alls.

Jag vill se ett samhälle som har en mer tillåtande inställning till personer som har perioder av monogami och ickemonogami, där olika sätt att ordna sina relationer och sexuella förbindelser mer ses som olika sätt att leva och där de kan få vara kortare eller längre perioder utan att man behöver definiera det på förhand. Släpp din inre periodare loss, det är vår!


Mer om ickemonogami: Har tanken aldrig slagit dig att en del vill leva ickemonogamt?, Leva monogamt och lova monogamt.

Han som sa’t han va’t

Ni har säkert hört den om att homofober egentligen är homosexuella eller binyfikna? De är homofoba för att undertrycka sina sexuella begär, men också för att ingen ska förstå hur det ligger till.

En del tycker om att dra upp den här sortens teorier om införlivad homofobi bland heterosexuella (egentligen homosexuella och bisexuella som inte kommit ut inför sig själva). Han som sa’t han va’t kan man säga till förment heterosexuella homofober.

Det är väl bara det att jag gärna ser att personer inte är homofober av andra skäl än att de annars kan tas för homosexuella, som om det vore någonting dåligt. Det i sig vore väl homofobt?

Om ni tycker att jag är helt fel ute ska jag börja prata om den utbredda otroheten bland de som aldrig missar en chans att fördöma otrohet. De gör det för att de vet med sig att de skulle kunna vara otrogna, om de fick chansen, därför måste de på något sätt försöka förmå sig själva att inte vara det. Genom sig själv känner man andra, därför känner de ett behov av att fördöma (andras) otrohet. För hur många gånger har inte sådana som pratat om hur essentiell monogamin är för en relation varit otrogna?

Monogama definierar sex

Monogama relationer handlar om sexuell exklusivitet. Det är en vanligt sätt att beskriva monogama relationer på och för en del är det säkert den sexuella exklusiviteten som definierar relationen, men den är inte allt. Det är inte alla monogama som får umgås, sova, prata i telefon eller resa bort med vem de vill bara för att ta några exempel på icke-sexuella aktiviteter. En del kan få göra sådana saker om de först frågar sin partner om lov.

Det är väl bara att komma överens om vad man inte får göra även om det inte handlar om sex, kan man invända. För all del om ni kommer överens om det och det inte är den ena som dikterar villkoren, men framställ det inte som att den sexuella exklusiviteten är allt i sådana fall. Ett annat perspektiv är att ”sex” aldrig ett så inkluderande begrepp som när det handlar om sex inom, eller snarare utom, monogama relationer. Om sex annars, beroende på vem du frågar, inkluderar vaginala och anala samlag men inte oralsex, kan sex vara mer eller mindre vad som helst om en på pappret monogam person blandar in någon som inte är dennes partner. Det beror inte på att monogama har en mer öppen syn på vad sex är och kan vara utan att en restriktiv syn på sex skulle medföra att monogama kunde ägna sig åt sexuella handlingar och orgasmera tillsammans med andra med andra utan att det skulle vara frågan om otrohet. Så kan vi inte ha det. Ingen ska komma undan med att den inte varit otrogen enbart för att den hånglade, masserade, skickade nakenbilder, tittade på pornografi, eller sov ihop till exempel. I did not have sexual relations with that woman.

Hotet mot den monogama relationen definieras brett för att skydda den och ”fånga upp” sådana beteenden som skulle kunna leda till otrohet. Det begränsar förstås disciplinerade personer, men det verkar monogama som hävdar att monogami enbart handlar om sexuell exklusivitet acceptera.

Med det sagt har jag all förståelse för att monogami säljs in som sexuell exklusivitet. Föreställ dig alternativet. Du får inte ha sex med någon annan. Du får möjligen ha sex med din partner.

Har tanken aldrig slagit dig att en del vill leva ickemonogamt?

Monogaminormen är som allra mest påtaglig när personer utan erfarenhet av ickemonogami ska försöka reda ut varför man inte tror på monogami. När personer ska gräva i varför jag inte relationerar monogamt blir det alltid personligt. Det har antingen med mina erfarenheter att göra, att jag blivit sårad i tidigare relationer,  eller så har jag inte träffat den rätte, inte varit kär på riktigt.

Om en monogam relation inte fungerade beror det inte på den sexuella exklusiviteten. Det var den individuella relationen som inte fungerade och den säger ingenting om andra relationer. Om en ickemonogam relation inte gick vägen var det istället på grund av ickemonogamin. Om personer mår bra i en ickemonogam relation beror det inte på relationsformen. Relationen hade varit bra även i monogam tappning. Ickemonogama relationer är endast generaliserbara på ickemonogamins bekostnad.

När personer ska förklara för mig varför jag inte vill leva monogamt är utgångspunkten att jag någonstans vill det. Om jag vore monogam skulle de underlätta för mig att hitta någon. Det är bara det att det utgår från att jag vill hitta någon och denna någon är monogam. Där någonstans har man dribblat bort den rätte, men kvar står den ende. Den ende åt gången. Det som skulle underlätta för mig att hitta någon monogam skulle sätta mig i en svår sits om jag hittade några monogama och/eller ickemonogama, men ändå anses det eftersträvansvärt.

Om någon inte vill leva monogamt finns det alltid en förklaring, men den förklaringen stavas aldrig resultatet av ett aktivt val. Om någon vill leva ickemonogamt av något skäl borde det vara i sin ordning, men man är inte ute efter att förstå. Förklaringen till att någon inte vill leva monogamt, eller vill leva ickemonogamt som jag föredrar att uttrycka det, är endast intressant om den kan förmå personer att tänka om. Var inte den du är om den inte är monogam.

Innan du försöker dig på att förklara för någon varför den inte lever monogamt. Stanna upp ett slag, andas. I en papperspåse om så behövs. Har tanken aldrig slagit dig att alla inte vill leva monogamt?

Leva monogamt och lova monogamt

Ickemonogami är en fråga om rätten till den egna kroppen. Monogami har sålts in som sexuell exklusivitet. I själva verket är monogamin mer än bara sex med en och samma person. Även sociala relationer och annan intimitet kan få stryka på foten.

Många gör misstaget att förväxla att leva monogamt med att lova monogamt. Det går alldeles utmärkt att leva monogamt utan att villkora rätten till den egna kroppen. För den som bara vill ha sex med en person är det nämligen bara att ha det. Den ickemonogama friheten kan däremot användas såväl till att leva monogamt som till att ha parallella sexuella relationer eller inte ha sex alls. Det är upp till var och en.

Att lova sexuell exklusivitet kan för all del ses som ett uttryck för sexuell självbestämmanderätt. Det ska däremot inte förväxlas med att löftet om monogami alltid är ett uttryck för fri vilja. Kompromisser behövs inom ramen för alla relationsformer. Det är svårt att föreställa sig att kompromissandet inte skulle vara som störst inom den vanligaste.

Monogamin bygger på ett ultimatum: Antingen har du inte sex med någon annan än mig eller så blir det inget mellan dig och mig. Ett sånt ultimatum är inte att rekommendera för den som är ute efter att manifestera sin fria vilja.

När valet att bara ha sex med en person bygger på ett löfte till någon annan så blir det en chimär. När den andra inte längre är med på noterna är det inte bara att välja annorlunda. Valet man då ställs inför är i regel att fortsätta leva monogamt i enlighet med sitt löfte eller att avsluta relationen, eftersom möjligheten att föreslå en annan relationsform är begränsat.

Monogami har ibland försvarats med att det är ett avtal vilket som helst. Men det är ett avtal som skiljer sig från de flesta andra eftersom det bärs upp av de förväntningar på relationer som genomsyrar vår kultur och dess tabun kring ickemonogami. Det är inte bara att omförhandla avtalet, eftersom det kan vara tabu att över huvud taget tala om ickemonogami med sin partner. Steget till att prata om alternativ till monogamin blir långt.

Monogami skulle kunna vara en privatsak. Att det är upp till var och en om denne vill leva monogamt. Löftet om sexuell exklusivitet kan säkert fylla någon funktion redan när det avges, men sin praktiska funktion får det först när det sätts på prov. För den som ändå aldrig vill ha sex med någon annan får det ses som något i det närmaste symboliskt.

Ickemonogamin tillåter personer att tycka om flera. I relationer där man inte utlovar exklusivitet är andra relationer inte ett hot. En ny person att tycka om behöver därför inte vara en tragedi. Det måste inte innebära slutet på en bärande relation eller att man inte kan inleda andra relationer.

Ickemonogami handlar heller inte bara om sex. Det är en fråga om självbestämmande. Men att förbehålla sig rätten att göra vad man vill med sin kropp innebär inte att man måste ta varje tillfälle att agera ut den.