Vikten av att alltid hålla med varandra

Ett bra skäl att lämna landet är Sveriges motbjudande hålla med-kultur. Du förväntas alltid hålla med dina vänner och säger du någonting som går emot vad dina vänner tycker kommer dina vänner i värsta fall ta dina åsikter som riktade personangrepp och umgänget kommer vara omöjligt att upprätthålla. Mina vänner är annorlunda, det blir så när umgänget utgår från att alla har någonting intellektuellt att bidra med.

På en lektion igår blev vi indelade i grupper för att diskutera hederskultur och vi kom in på massor av andra ämnen (någonting folk som är ovana att diskutera ofta ser som ett problem, diskuterar vi a kan vi inte diskutera b) bland annat dödsstraff och min grupp tittade chockat på mig när jag berättade att jag verkligen inte höll med om att dödsstraff är någonting bra. Otroligt milt uttryckt men stämningen blev ändå dålig. (Kan tillägga att jag är den enda i min klass som inte vill förbjuda nazistiska symboler) Den som såg allting skulle kunna tro att jag hade sagt någonting jättekontroversiellt. Rasismen blev övertydlig igår och alla diskussioner utgick från ett vi och dom-perspektiv. Det slutade med att jag fick huvudvärk.

Det är allmänt känt att ungdomar som grupp har en relativt positiv inställning till dödsstraff och det förvånar mig att samma grupp pratar om att spärra in människor på livstid. Jag har levt i 17, snart 18 år och varje år känns som minst 5. Hur man i min ålder ens kan komma på tanken att bagatellisera 40 år som ingenting övergår mitt förstånd. Att 80-åringar som varje dag säger att tiden går så fort kan ha den linjen är mycket lättare att förstå.

Idag är jag sjuk och därför får ni så lov att ursäkta mitt korta, ointressanta inlägg.

Diskussionstråd om galna lärare

Hittade en tråd på ett Internetforum där man kunde dela med sig av galna lärare. Helt fantastiska historier gick att läsa. Helt fantastiska på helt fel sätt. Jag funderade och tänkte först att jag nog inte haft några helt galna lärare. Några har haft åsikter utan att kunna argumentera för dem (om vi nu kan kalla det åsikter) och några har haft feta attitydproblem gentemot vissa elever. Framförallt har jag haft inkompetenta lärare, men inga som sysslat med några direkta konstigheter utöver detta.

Samtidigt kände jag, är det verkligen möjligt att jag inte haft någon helt galen lärare? Alla verkar ha sådana erfarenheter därför kändes det väldigt fjärran. Sedan slog det mig att jag visst haft en galen lärare. Hon var min syslöjdslärare i grundskolan.

Förutom att sy under timmarna satt vi kvinnor och diskuterade allt möjligt. Jag gillade dessa lektioner för att alla pratade med varandra om mer eller mindre riktiga saker. Det blev diskussioner om allt ifrån syslöjd till sex, men även förhållanden och otrohet.

Jag minns hur besviken jag blev på mina dåvarande klasskamrater när min lärare hintade inför oss att hon hade sex. Hon hade länge varit ensam och nu hade hon träffat en man hon uppskattade. Hennes ålder bidrog till att det var otroligt glädjande att höra att hon hade sex, hon skulle snart gå i pension.

Äldre ska inte ha sex och om de absolut måste ha det borde de åtminstone hålla tyst om sitt sexliv. Det är sjukt och vidrigt att människor som åldrats tar sig rätten att vara kåta. Att tänka sig att äldre har sex kan likställas med när människor tänker sig sina föräldrar i sexuella sammanhang.

Nästan alla mina klasskamrater visade öppet att de blev äcklade och flera talade om för henne att hon gott kunde vara tyst. Ingen ens funderade över om det kunde vara olämpligt. Att hon berättade om sitt liv berodde mestadels på att mina klasskamrater var väldigt frågvisa. När hon inte nämnde sex gick det bra att hon pratade, men så fort hon kom in på sex var hon äcklig och nästan omänsklig i mina klasskamraters ögon. Det är så himla OK att håna äldre.

Min syslöjdslärare sa en väldigt korkad sak, men på grund av hur hon blev behandlad har jag haft svårt att döma henne. Att det gick att behandla henne som mina klasskamrater faktiskt gjorde var för att hon var äldre. Hade någon behandlat en äldre man på detta vis? Jag är inte alls övertygad.

Jag minns fortfarande diskussionen vi hade om att sova med kläder, de flesta sov med någon slags BH. Argument som att det kändes ”tryggt” i fall någon skulle komma in på rummet under natten användes. Det huvudsakliga skälet var att de var rädda att få ”hängbröst”. Vilket skämtord, jag hatar det verkligen.

Min syslöjdslärare talade om för oss att idealet var att sova i korsett. Då blev inte brösten ”hängiga” menade hon. Vad hon hade fått detta ifrån vet jag inte, det hemska var att ingen tyckte detta uttalande var det minsta konstigt. Åtminstone var det ingen som sa något, inte ens efter lektionen. Det kan inte enbart handlat om att hålla sig väl med läraren och få bra betyg.

Vilken brist på omdöme har man innan man säger detta till en klass med högstadieelever? Som om den generella högstadieeleven inte hade nog med komplex att ägna sin tid åt.

Skolans bristande argumentationsteknik och betyg

För att bädda in någonting positivt i detta inlägg tänker jag påstå att det var roligt att vara i skolan idag. Beror det på att jag är så tacksam över att vi endast har två lektioner varje torsdag, börjar 12:00 och slutar 14:50 eller beror det kanske på innehållet. Jag lutar mot det sista. Min svenskalärare talade idag om argumentationsteknik och retorik. Det sistnämnda var förr ett eget skolämne berättade min lärare varpå jag frågar var ämnet togs bort. Det har inte tagits bort egentligen utan bäddats in i de andra ämnena. Varken retorik eller argumentationsteknik gick vi igenom i grundskolan. En kvinna i min klass berättade att de hade en lektion i veckan där de argumenterade och fick öva på att tala. Det är väldigt olika från skola till skola och innehållet beror väldigt mycket på vad läraren själv tycker är intressant och viktigt.

Argument med skolans mått mätt brukar vara tämligen meningslösa. ”Privatbilism är bra för att bilar är finare att titta på än vad bussar är” eller ”betyg är dåligt för att betyg är orättvisa”. Åsikter utan riktiga argument har alltid uppmuntrats. Är det en syn på unga som inte stämmer med verkligheten eller är lärarna rent ut sagt korkade?

Iallafall så fick vi välja en åsikt och skriva två eller tre argument sedan skulle vi låta en klasskamrat komma med motargument. En tredje person skulle avgöra vem som var mest övertygande. Många gånger finns det åsikter jag i grunden kan hålla med om men argumenten är direkt fruktansvärda. Detta talar man aldrig om i skolan. Att vara för men ändå emot den egna onyanserade sidan.

Jag valde betygssystemet och förklarade i två argument varför jag är emot dagens betygssystem. Alltid pratar personer a la Jan Björklund om att ”det ska löna sig”. Den som får bättre resultat ska få högre betyg menar man, annars lönar det sig inte för den personen som fick bättre resultat. I den mån det ska löna sig att gå i skolan – vilket det naturligtvis ska – ska det handla om utbyte av kunskap.

Lärare idag är för partiska för att betygen ska spela någon roll (förlåt alla högpresterande ”MVG-barn”). Detta vill ingen inse, det som borde spela roll är om kursen är godkänd eller ej. Oavsett vad får du ett omdöme med en kommentar för att underlätta kommande arbeten. Finns det inga kommentarer tycker nog din lärare att du lyckats riktigt bra. Räcker inte det för er, är det så viktigt för er att få vara på toppen och känna sig bättre än alla andra?

Hela betygssystem föder gamar som vill ha höga betyg, kunskap är mindre viktigt. Varför plugga om jag ändå inte får MVG? Vilket tragiskt synsätt egentligen, då vet man att kunskap är underskattat.

Hört på datakunskapen

I dag har jag haft datakunskap för första gången, vi kommer läsa datakunskap A i ett halvår. Vanligtvis brukar man läsa kursen i ett år men eftersom att vi har två pass efter varandra så behöver vi bara läsa datakunskap A under höstterminen. Pratade med en vän om datakunskap tidigare idag och han berättade att när han gick ut gymnasiet så var det inte alls ovanligt att halva klassen saknade datavana. Det var verkligheten då och idag är detta ett icke-problem. Jag skrattade nästan när jag läste planeringen, vi kommer ha en snabbgenomgång om mapphantering. Planeringen är inte anpassad för dagens ungdomar, idag kan vi snarare anta att elever har datavana och god sådan. Min lärare säger ”mapphantering tror jag är någonting de flesta här inne har provat på någon gång”. Någon gång? Vad säger hon tänker jag, säger hon så för att ingen ska behöva känna sig genomkorkad eller vet hon inte att de flesta redan i årskurs två vet hur man gör mappar, byter namn på mappar, klistrar in och kopierar? Jag lutar mot det första. I dag bör lärarna istället anta att de flesta har god datavana, Skolverket har redan gått ut och bekräftat det alla sannolikt misstänkte redan innan. Jag kan se att det finns ett problem med att inte ta upp det mest grundläggande om det faktiskt är någon som inte varit i kontakt med en dator men jag tycker inte vi bör förstora upp detta problem mer än nödvändigt. Vi får nog anta att även de som inte har en dator hemma någon gång varit i kontakt med en dator utanför hemmet.

Lärares bristande datakunskaper

I förra veckan kunde vi läsa att lärarna är efter eleverna vad det gäller datorer. Detta är ingenting nytt och det förvånar mig inte det minsta. Vi som är unga idag växte upp med datorer, redan på dagis fick vi möjlighet att sitta vid datorer en stund om dagen. Regeringen har efterlyst att lärarna ska få ökad kompetens inom nya kommunikationsformer, inte alls dumt snarare tycker jag det är bra att äldre människor får lära sig hur datororer fungerar. Människor som inte riktigt hänger med i utvecklingen tenderar att vara rädda för allting som är nytt, helt ologiskt då det flesta inte vet vad de pratar om. Dessa människor har låtit sig luras av medial hets mot internetbanken (för att bara ta ett exempel).

Det jag reagerade över när jag läste tidningsartiklarna kring ämnet var hur fruktansvärt det är att unga kan mer än äldre. Det gick att tolka skriverierna som om att problemet faktiskt inte är att äldre inte är lika duktiga på datorer utan att äldre har att lära av unga människor.

Det går alldeles utmärkt att lära av varandra den dagen då vuxna accepterar att unga människor är mer bildade inom vissa ämnen. För länge sedan läste jag om en mormor i Sundsvalls tidning, jag minns att jag blev glad när jag läste hennes råd till andra vuxna. Det råd jag minns allra bäst är – ”kom ihåg att både du och ditt barnbarn kan lära av varandra”. Jag tror att alla skulle bli bättre människor om fler började tänka så.