Varvar gråtskratt med resting bitch face

I veckan var jag och såg dokumentären ”Hasse & Tage – en kärlekshistoria” i regi av Jane Magnusson. Göran Greider är en av flera medverkande och pratar om humorns förlösande kraft och förändringspotential. Greider är inne på att vi är som mest fria när vi skrattar. När vi inte kan hålla oss för skratt och förlorar kontrollen, eller om det är tvärtom. Jag är beredd att hålla med.

Nog känner jag mig fri när jag inte kan hålla mig för skratt, men mitt bästa skratt är nog när något är så roligt att jag börjar gråta samtidigt, gråtskratta. Eller när jag håller på att ramla av stolen av skratt. Ej använd av nazister är gråtskrattsemojin min favorit. Inte för att jag använder den i någon utsträckning utan för att jag uppskattar gråtskrattet. Artighetsskrattets antites.

Något jag uppskattar med sex är att man zoomar ut och förlorar kontrollen för en stund. Ingenting annat betyder någonting där och då. Och ibland är det så bra att du inte ens kan förstå att det kan vara så bra. Kontrollförlusten blir närmast komisk och du börjar gråtskratta åt situationen.

Det finns en frihet i att inte förhålla sig till det egna utseendet, till sig själv. När jag inte gråtskrattar uppskattar jag att anlägga ett RBF.

”RBF” betyder ”resting bitch face” och förkortningen tar just nu över internet. Den beskriver de kvinnor – alltid kvinnor – som ser sura ut när de slappnar av: ett fejs vars innehavare inte är i sitt ansikte utan tänker på något annat medan mungiporna drar nedåt och ögonen slappar” skrev Matilda Gustavsson i Dagens Nyheter för en tid sedan (7/8-2015 Dagens Nyheter).

Gustavsson skriver roligt om personer som ”under en period plötsligt förstod hela sina liv utifrån att de var ’introverta'”. Utan att vara introvert till identitet är jag medveten om att jag måste hushålla min energi för att saker ska flyta på bra. Jag har viktigare saker för mig än att behaga andra när jag är försjunken i en bok eller bara tänker. ”Forever resting bitch face.”

Varken frufridagar eller livspartner som står för den ekonomiska tryggheten

”Hennes [Tuss Hyland] egen karriär var avslutad. Det skulle hon ångra senare. Att hon slutade jobba på Radiotjänst så fort de gifte sig. Men så var det. Så ville Lennart ha det. Och hon fogade sig.” (Nöjesbladet 24/9-2019)

I ett reportage över tre sidor skriver Maggan Hägglund om Lennart Hyland med anledning av att Hyland skulle ha fyllt 100 den 24 september i år.

Oläst i min bokhylla står boken Hyland – Legenden och hans tid av Lars Ragnar Forssberg. Jag berättade för en vän som lämpligt nog är 60-plus att jag ville läsa boken men att det inte hade blivit av. Min vän skickade en utskriven kopia av Hägglunds reportage till mig som är inspirerat av Forssbergs bok men även Tuss Hylands bok Leva med Hyland.

1950-talet. På den tiden då kvinnans plats ansågs var vid spisen och män kunde gå i taket av blotta tanken på en man i ett förkläde. Lyssna till exempel på några av reaktionerna på inslaget Frufridagen i radioprogrammet Karusellen från 1954. Frufridagen handlade inte om att vara fri från sin fru som man skulle kunna tro utan det var en dag då frun skulle få vara ledig från hushållsarbetet.

”Söndagen den 24 januari så ska i detta landet varenda äkta man sköta allting hemma. Han ska bädda, han ska diska, han ska laga maten, han ska sköta barna, hon ska få vara alldeles fri och för en gångs skull göra precis det hon vill.”

I Sydsvenskan (12/10-2019) läser jag om vilka egenskaper 2 700 ungdomar från ett tiotal länder värderar högst hos en partner när de får värdera åtta förutbestämda egenskaper. Deltagarna fick ett antal poäng som skulle fördelas på följande egenskaper; attraktiv, barnvänlig, dygdig, humoristisk, kreativ, troende, välbärgad och vänlig. Hade jag deltagit hade jag saknat ett ”Annat”-alternativ för fritext. Begåvad, läsande, välhängd, morgonmänniska, etc. I vilken mån nyss nämnda drag är egenskaper, tillstånd eller något annat kan förstås diskuteras.

Det var för all del ett intressant fynd att ”I länder där preventivmedel används allmänt är det exempelvis viktigt att en blivande partner vill ha barn. ’Om tillgången på preventivmedel däremot är begränsad blir graviditeten en naturlig följd av sex, och då spelar det mindre roll om ens partner vill ha barn eller inte.” (Du som läser detta förstår att man inte nödvändigtvis riskerar att bli gravid av ”sex”.) Egentligen är det inte så förvånande. Nyligen avhandlade Filosofiska rummet Varför skaffar vi barn? (15/9-2019). I avsnittet nämns bland annat att de mest rationella vad gäller barnfrågan antagligen är de som har svårt att skaffa barn och de som har valt att inte skaffa barn eftersom de antas ha fattat ett aktivt beslut till skillnad från de som bara råkar göra någon gravid eller råkar bli gravida. (Diskutera i smågrupper om Karl ”råkar” bli dyngsur om Maria riktar en sprutande vattenslang mot Karl.)

”Vissa könsskillnader framträdde också tydligt. För männen är det viktigt att partnern är fysiskt attraktiv. Kvinnorna bryr sig inte lika mycket om ett vackert yttre, men är desto mer noga med att deras livspartner kan erbjuda ekonomisk trygghet.”

Egenskapen vänlig vägde förvisso tyngst bland deltagarna, men det gäller att man blir vald för vänligheten också och inte primärt för att man är fysiskt attraktiv eller har en tjock plånbok. Vad ska man med män till? ”Hett sex” som Hägglund skriver att makarna Hyland ofta hade kanske? Nej, men allvarligt, jag blir en sån där Birgitta Ohlsson-feminist när jag läser om tanken att ens livspartner ska erbjuda en ekonomisk trygghet. Du ska inse att cash is king som Ohlsson budordade. För mig är det viktigt att kvinnor tjänar egna pengar. Det vore väl för väl om en partner erbjuder ekonomisk trygghet, om vi ställer det emot ekonomisk otrygghet och konsumtions- och spelmissbruk låter det betydligt mindre tilltalande, men det är viktigt att kvinnor inte är beroende av någon man för ekonomisk trygghet.

Ska vi leva med varandra ska vi väl göra det för att vi tar fram det bästa hos varandra och trivs i varandras sällskap – inte för att erbjuda varandra ekonomisk trygghet? Vi ska väl ha råd att lämna destruktiva relationer eller andra relationer med för den delen?

Nu tror jag inte att människor som värderar ekonomisk trygghet högt när en dröm om att bli försörjda hemmafruar eller hemmamän, verkligen inte, men artikeln blev det en påminnelse om att den ekonomiska trygghet en man (eller kvinna för den delen) kan ge är en falsk trygghet. Relationen som ger upphov till denna känsla av ekonomisk trygghet kan ta slut, personen som du förknippar den med kan dö.

Begrunda det faktum att människor kan tvingas kvar i relationer för att de inte något egentligt val rent ekonomiskt – kan personen få tag i en egen hyreslägenhet, har hen råd med en insatslägenhet? Artikeln blev även en påminnelse om män som tycker att det är förnedrande att tjäna mindre än en kvinnlig partner eller bara att bli bjuden på öl av en kvinna. Eller för all del en påminnelse om kvinnor som letar en man som tjänar mer än dem med samma självklarhet som de letar efter en man som är längre.

Jag vill inte veta av någon frufridag eller betydligt lägre pension till följd av deltidsarbete eller ojämställt vabbande eller uttag av föräldraledighet. Missförstå mig rätt, jag uppskattar män som lagar mat till mig, men ekonomiskt trygg vill jag vara på egen hand. Män kanske också kan uppskatta om man stannar kvar på grund av deras personlighet, vad vet jag.

Annat. Kanske värderar jag egenskapen skrattar åt mina skämt allra högst.

Dagligt sex ger insikter

Sydsvenskans Maria Maunsbach skrev nyligen om att ett år med avhållsamhet gav henne nya insikter (3/9-2019).

Jag twittrade halv på skämt, halvt på allvar: ”Att ha sex i princip varje dag under några år ger också insikter.”

Jag är övertygad om att ett år utan sex ger insikter, men kunde inte låta bli att fundera på varför man aldrig läser om att regelbundet sex kan ge insikter? Då tänker jag inte på ”insikter” som att man i princip aldrig får ge blod (lycka till med att hitta en man som vill ligga dagligen) utan på insikter om sig själv, sin kropp och sexualitet, sex överlag och självaste livet.

Inti Chavez Perez undrade vilka insikter jag tänkte på och eftersom det kräver mer än 140 tecken svarar jag här.

En central insikt är att sex inte skiljer sig så mycket från andra aktiviteter som kräver andras inblandning. Sex är dagsform och inställning. Sex är underhåll. Sex måste prioriteras precis som allting annat om det ska bli av, det kommer sällan bara att hända att man har sex. Det behöver du förstås inte ha sex dagligen för att inse men i vart fall hyfsat regelbundet.

Personligen tycker jag inte om att göra saker halvdant. Dessutom är jag en rutinmänniska. Jag har inte gått utan sex särskilt länge sedan jag började ha sex, men en insikt som jag tror skulle drabba mig om jag provade att hålla mig till exempel en månad är att det nog inte vore lika roligt att ha sex om det blev av så sällan. Jag är rätt mycket allt eller inget. Jag är ingen nyhetens behag-människa.

Jag kan inte träna en gång i veckan, då slutar det vara roligt. Går det längre tid än någon månad utan träning är det som att jag måste uppfinna hjulet på nytt, det blir inte lika ”bra” och det blir framförallt inte lika roligt. Jag måste underhålla mina intressen. Sex är inte att åka pariserhjul, sex är inte en happening.

Den kanske viktigaste insikten med att ha sex regelbundet är insikten om vad som inte är viktigt för en, såsom till exempel status eller konsumtion. Ibland har jag tänkt på sex som en motståndshandling, här ligger jag och har det skönt istället för att klicka hem något reaplagg för att mota tristessen.

Sex kan vara intresse och vardag. En annan insikt är att jag inte kräver så mycket av livet, får jag bara ligga mer eller mindre dagligen så mår jag bra. För andra kan det vara något annat än just sex (typ kolla Netflix), men för mig råkar det vara sex. Har jag haft morgonsex kan jag tänka att så mycket mer inte behöver ”hända” den dagen. Och det är alldeles utmärkt att börja dagen med det som får en att må bra emellanåt snarare än att somna på det.

I Malmö är det löjligt nära det mesta

Maria Maunsbach skriver om Malmös korta avstånd i en krönika i Sydsvenskan.

”Just det här är en lyx jag ibland glömmer bort att uppskatta tillräckligt. Att mina vänner, sällan är mer än tio minuter bort är ett faktum inpräntat i mig, som många gånger styr mitt rörelsemönster.”

Sydsvenskan 27 juli 2019

En av sakerna jag uppskattar med Malmö är att det är en relativt stor stad, i vart fall med svenska mått mätt, som det går alldeles utmärkt att leva i utan bil. Det passar mig som varken har bil, körkort eller några planer på att framföra något motorfordon som inte är självkörande. I Malmö finns det hyfsat bra cykelbanor och det går att cykla i princip överallt. Vid behov finns bussar och tåg.

Jag har inte en handfull vänner i Slottstaden ännu, men jag uppskattar att jag kan höra av mig till någon jag känner härnere och föreslå att vi ska ta en promenad eller dricka kaffe någonstans, och få vara med om att det faktiskt blir av. Helt spontant!

Skulle jag mot förmodan glömma bort att uppskatta denna lyx kan jag ta tåget till Stockholm. Jag kan sakna Stockholm emellanåt, men jag saknar aldrig att vara beroende av kollektivtrafikens tidtabeller eller att behöva vänta i 11 minuter på pendeltåget för att sedan byta till tunnelbana och därefter promenera en halv kilometer.

I Malmö är det jag som bestämmer när jag vill bege mig hemifrån. Vi ses om 15 minuter!

För övrigt har jag blivit en riktig Malmöbo och tecknat livets första prenumeration på en dagstidning. Fredagar, lördagar och söndagar dimper Sydsvenskan ned i brevlådan.

Äntligen förstahandskontrakt!

”Vad funderar du på, Johanna?”. I sociala medier vädrar jag det jag tänker på och under en lång period kunde jag knappt tänka på något annat än min eländiga boendesituation. Jag var nog inte särskilt rolig att följa eller känna. Det var i vart fall inte särskilt roligt att vara jag. Ett tag trodde jag aldrig att jag skulle bli erbjuden ett förstahandskontrakt. Måtte detta få något slut någon gång, annars vet jag inte vad. Jag gick på visning efter visning och fick nej efter nej. Jag blev mer och mer nedstämd och ett tag undrade jag om det ens var någon mening att gå på dem.

När jag väl skrev på ett förstahandskontrakt kände jag någon slags ansvar att berätta det för alla som hade följt mig. Jag kommer att skriva om andra saker hädanefter. Samtidigt, är det inte något positivt att människor skriver om hur det kan vara att inte ha en plats som är hemma? Det är ändå rätt många som hyr i andrahand eller bor med främlingar ofrivilligt.

Jag vet inte ens hur man berättar att man äntligen har ett förstahandskontrakt på något rättvisande sätt, men det har jag och inom kort flyttar jag till en lägenhet med överkomlig hyra i Slottsstaden i centrala Malmö. De som känner mig vet att jag har mått ganska dåligt sedan min pappa dog för 11 månader sedan, men också för att jag varit ofrivilligt inneboende ungefär lika länge. Föreställ dig hur det är att få ett dödsbesked och flytta in i någon slags kollektiv bara tre dagar senare. Du kan inte gråta och bearbeta det som är jobbigt ifred så du gråter utomhus och går undan på jobbet.

Förhoppningsvis kommer jag att må bättre snart när jag får bo själv igen. Jag ser fram emot att kunna vara ifred, laga mat igen som en riktig människa och bjuda hem människor jag tycker om. Kanske kommer även motivationen att skriva tillbaka.

”Every moment is precious, I wish I had known this when I was young”

I senaste Lundströms Bokradio möter Marie Lundström den chilensk-amerikanska författaren Isabel Allende.

Jag vet inte vad som är mest fascinerande, att Allende kliver upp tidigt om morgnarna för att skriva och snittar 6-7 timmar om dagen utan att invänta den där inspirationen, att hon påbörjar en ny bok den 8 januari varje år eller på vilket sätt hon lärde känna sin nuvarande man.

Hon träffade sin man efter att han hade hört Allende på radion. Hon hade då ingen aning om vem han var. Mannen som är advokat började skriva till henne varje morgon för att säga god morgon och varje kväll för att säga god kväll. Flera månader efter att han hade tagit kontakt med henne träffades de och på den vägen gifte de sig. Få inga idéer nu.

Nåväl, jag antar att Allende faktiskt besvarade den okända mannens meddelanden, och det med ett visst mått av engagemang, och att han inte bara skrev till henne dagligen under flera månader trots att hon aldrig besvarade kontaktförsöken.

Det är antagligen bara vi som inte får betalt för att skriva, men som emellanåt haft en förhoppning om att få sina krönikor publicerade, som låter sig fascineras av att personer som förväntas skriva dagligen också klarar av att göra det utan att vara inspirerade. Tänk själv om du inte skulle klara av att utföra ditt arbete de dagar du inte känner dig särskilt inspirerad när du går igenom inkorgen som innehåller en mängd olästa mejl och dubbelt så många obesvarade.

Allende berättar att hon en gång fick frågan om hur många timmar om dagen hon skriver och att hon svarade att det beror på om hon har sex eller inte. Det tar längre tid att ha sex när man är gammal, förklarar Allende. Allting tar längre tid.

”Before, when I did not have a partner I could write all the time, but know when i have a lover that lives with me it is harder, it takes a lot of time.”

Jag önskar att mitt skrivande också var avhängigt hur länge jag hade sex, att jag så sällan skriver för att jag är upptagen med att utforska annat. Förvisso är det Allendes arbete att skriva, i mitt fall är skrivandet bara ett verktyg.

Jag har absolut haft perioder i mitt liv där dagligt sex gjort mig mer inspirerad. Inte bara i relation till skrivandet.

”What is mature love? It is exactly like adolescent insole love, but with the time of urgency, you don’t have time, every moment is precious, I wish I had known this when I was young.”

Eftersom jag inte måste skriva för mitt uppehälle måste jag antingen invänta att den där inspirationen ska infinna sig eller tvinga ur mig själv en text. Det händer att jag bara bestämmer mig för att skriva med en förhoppning om att inspirationen ska infinna sig och allt som oftast gör den det.

För egen del måste jag tänka mycket på sex för att jag vara inspirerad att skriva om sex, och personligen tänker jag mer på sex när jag har mycket och regelbundet sex. Andra kanske tänker mycket på sex i avsaknad av det, men jag antar att ens tankar är annorlunda då. Kanske inte på hur sexet var senast och vad man vill göra på tisdag, utan på hur tomt livet känns.

Senaste tiden har jag tänkt mer än vanligt på sex för att jag tittat på Netflix-serien Sex Education. Se det som en rekommendation från någon som knappt tycker om titta på serier.

Eric i Sex Education

Dags att besiktiga cykeln

”Innan jag lämnar hemmet på morgonen måste jag packa ner två saker: jobbdator och matlåda. Väskan lägger jag i cykelkorgen. En smidig liten last. Ska jag lämna dottern på förskolan placerar jag henne i barnstolen och då får väl hon också räknas som last, även om hon lastas av efter första delsträckan. Värst mycket mer logistik än så är det inte.” – Fanny Westin i Cykelfrämjandets medlemstidning Cykling 01/19

Nog har jag beklagat mig över att jag behöver lasta min cykelkorg, låsa upp cykellåset, krångla med min gigantiska nyckelknippa, öppna porten och ta ut min cykel innan jag kommer iväg om morgnarna. Nog har jag beklagat mig över fruset lås (en gång gick min nyckel av i låset och jag var tvungen att bågfila upp låset vilket antagligen såg ganska roligt ut), blöt sadel och blöt bakdel. Det är en avvägning det där, att ställa cykeln under tak, och även minimera risken för att den blir stulen, eller vara bekväm och parkera cykeln i alldeles närheten.

Jag fäster mig så lätt vid mina saker. Jag grät på fullaste allvar när jag blev av med en cykel i Stockholm. Den var bara drygt ett halvår gammal. Jag tröstade mig med att den kostade ungefär sex månaders SL-kort.

Jag försöker ta vara på dem, sakerna  Det gäller dock inte mina cyklar. Jag har fortfarande inte skaffat ett nytt kedjeskydd, det jag hade föll isär på en cykelbana utanför Stadsbiblioteket. Det dröjde flera månader innan jag skaffade en ny cykelklocka efter att min cykel hade druttat ned i marken och klockan slutat fungera. Jag skyllde på att cykelhandlarna hade dåliga öppettider under helgerna. Ni vet när man har tid att fixa saker.

Continue reading ”Dags att besiktiga cykeln”

Någon slags vegomat

Falukorven är namnskyddad inom EU. Utan att vara intresserad av falukorvens beståndsdelar förstår jag det som att en korv måste innehålla vissa ingredienser och tillsatser för att få kallas falukorv. Korv är däremot inte skyddad varubeteckning inom EU.

”Folk mår bäst av att inte veta hur korvar och lagar kommer till” är ett citat som brukar tillskrivas den tyske rikskanslern Otto von Bismarck. I veckan kunde vi läsa tidningsrubriker om att EU är ett hot emot vegokorven. ”Vegetariska livsmedelsprodukter som vegokorv och vegoburgare kan snart få byta namn, skriver tidningen ATL.” (Jag hittade dock inte artikeln i ATL.)

Och nog tänker man på den så kallade köttlobbyn: ”In a move that some MEPs suspect bears the fingerprints of the meat industry, the parliament’s agriculture committee this week approved a ban on producers of vegetarian food using nomenclature usually deployed to describe meat.”

Varför kallar man vegetariska livsmedel korv? För att underlätta för den som vill tillaga vegetariska varianter av klassiska korvrätter. För att vi vant oss vid att mat med en viss form är ”korv”. För att de flesta av oss har barndomsminnen av korv med bröd. En del korvar är helvegetariska (veganska). Andra korvar innehåller jämförelsevis låg kötthalt vilket fått en del människor att dra dåliga skämt om att den i princip är vegetarisk.

Skillnaden mellan korv med låg kötthalt och korv utan köttinnehåll är att man framhäver det låga köttinnehållet i den senare. Korven är 100% VEGO. Benämningen ”hot dog” används för att ”korv” skulle kunna leda tankarna till livsmedel som innehåller mer kött än vatten och tillsatser. Den vegetariska korven är dock inte vilseledande beträffande det vegetabiliska innehållet, därmed inte sagt att det inte finns skäl att läsa innehållsförteckningen.

Astrid och aporna från Malmö har försatts i konkurs. Jag var aldrig särskilt förtjust deras produkter med undantag för chörizon. Häromdagen reade en matvarubutik i Malmö ut några av deras korvar och då slog jag till.

I en dom från 2017 (C-422/16 Tofu Town) prövade EU-domstolen om beteckningar ”smör”, ”ost” och ”grädde” får användas vid saluföring av vegetariska juversekretsprodukter. En ledtråd är att vi köper havredryck nuförtiden.

Målet gällde ett tyskt vegobolag som sålde vegetariska livsmedel under beteckningarna ”Soyatoo Tofubutter”, ”Pflanzenkäse”, ”Veggie-Cheese” och ”Cream”. Det framgår av en EU-förordning att termerna grädde, smör, ost och yoghurt ska reserveras för mjölkprodukter. Frågan i målet var om det är i sin ordning att använda beteckningar som ”smör” och ”cream” om vegetariska livsmedel förutsatt att det framgår av sammanhanget att produkterna är vegetabiliska.

EU-domstolen redogör först för vad som avses med ”mjölk”, det vill säga ”uteslutande det normala juversekret som erhålls vid en eller flera mjölkningar, utan någon tillsats och utan att något avlägsnats från detta”. Enligt EU-domstolen får beteckningen mjölk enbart användas om vegetabiliska produkter och detta gäller även om användningen av beteckningen kompletteras med klargörande eller beskrivande termer som anger den aktuella produktens vegetabiliska ursprung.

”The lawmakers argue that it’s a simple matter of informing consumers properly, however. “We felt that steak should be kept as real steak,” said French Socialist MEP Éric Andrieu, Parliament’s lead on the file, at a press conference Monday.” (4/4-2019 Politico)

Jag är negativ till matfusk och applåderar initiativ som Äkta vara. Jag har all förståelse för om den som köper gräddglass förväntar sig att grädden är en viktig beståndsdel i glassen och inte en ursäkt för att få kalla den gräddglass.

Vegetariska matproducenter vilseleder inte, de är tydliga med att vegokorvarna och sojaburgarna är vegetariska. Är det någonting en vegetarian undrar är det om livsmedlet är vegetabiliskt. Av den anledningen brukar det med all tydlighet framgå av produkter som är avsedda att vara vegetariska att de inte innehåller animalier. Detta är knappast EU:s förtjänst.

Vegobolagen kommer inte lura på dig vegetabilier. Har du någon gång råkat köpa på dig vegetarisk korv får du börja läsa mer noggrant på förpackningarna i matvarubutiken. Lite vegokorv har ingen dött av.

Samtidigt måste man skilja att på att saluföra majonnäs utan ägg som ”majonnäs” och att saluföra äggfri majonnäs som vegansk majonnäs. Är det några som kommer att lura på dig vegetabilier (läs: dra ner på animalierna) är det bolag som saluför produkter som animaliska. Ägg och grädde kostar. Är det några som vet det så är det vegetarianer som hittat äggfri majonnäs utan att den varit märkt ”suitable for vegetarians”.

”Forcing veganism to rename its burgers and sausages as veggie discs and tempeh tubes would be ludicrous, but looking beyond vegan junk food? That is a great idea.” – Tony Naylor

Via @LiouxsieLioux

 

Jag tänker mig att människor som förstår ”fruktkött” också förstår att vegoburgare är vegetariska, men visst kan man redan nu börja fundera på vegonamn som inte är ”köttinspirerande”. För hur löjeväckande det än vore skulle det inte förvåna mig om förslaget blir verklighet med tanke på att det redan är förbjudet att använda mjölkbeteckningar om helvegetariska produkter.

Obetalt hushållsarbete kräva flerhushåll

”Det finns både kvinnliga och manliga människor. Däremot finns inga kvinnliga eller manliga sysselsättningar.”

Tillhör du de som någon gång googlat ”Så stryker du skjortan utan att stryka”? Som den vuxna och normalbegåvade människa jag är lärde jag mig stryka skjortor via internet, närmare bestämt via turtorials på Youtube. Det naturliga hade annars varit att ringa någon äldre släkting men alla mina äldre släktingar är döda.

Nog hade jag strukit skjortor innan Youtubes intåg i mitt liv, men jag hade ingen teknik eller någon systematik. Resultatet blev aldrig särskilt bra. Via Youtube lärde jag bland annat mig i vilken ordning man bör styrka skjortans olika delar, vikten av att använda vatten och att man bör öppna skjortärmen. Sådant som framstår som självklart såhär i efterhand.

Efter att ha strukit ett gäng skjortor drog jag ur sladden till strykjärnet. Tolv strukna skjortor får räcka, för denna gång. Sedan jag lärde mig stryka skjortor kan jag tycka att det är ganska rogivande om jag har radion på i bakgrunden. Åtminstone om jag styrker flera skjortor åt gången. Jag hade antagligen inte funnit det rogivande om jag hade varit tvungen att stryka mina egna eller andras kläder.

”En och en klarar de flesta vuxna och normalbegåvade män och kvinnor av att laga mat, dammsuga, bädda sängen, tvätta kläder och röja upp i den sanslösa röra som uppstår till följd av mänsklig närvaro. För många är det först när man flyttar ihop med någon som begreppet ”obetalt arbete i hemmet” får en innebörd. För det är ett arbete och det måste utföras av någon. I hushåll med barn får denna någon så småningom fasta konturer och visar sig då vara kvinna. I grund och botten är ”oavlönat arbete i hemmet” en naturlig del av vuxenlivet.” (Ur 10 lektioner i matlagning av Lotta Lundgren)

Jag tänker inte vara jämställd någon, har jag ibland tänkt när jag läser om ojämställda heterorelationer. Här finns inget hushållsarbete att fördela. Medan andra försöker förändra heterorelationen ”inifrån” och övertyga sig själva och oss andra om att det går att leva jämställt inom ramen för en heterosexuell samborelation (vi får aldrig läsa om samkönade pars (o)jämställda relationer) ställer jag mig utanför. Nog utför jag obetalt hushållsarbete men jag lever åtminstone inte i en ojämställd relation.

Otryggt jämngrå bland regnbågar

I senaste söndagsintervjun i P1 intervjuar Martin Wicklin den rastlösa TV-makaren Robert Aschberg som inte är så mycket för att älta saker.

Aschberg resonerar om flockmentalitet och de uttryck den tar sig framförallt på sociala medier. I grova drag; så fort någon tycker något ska det drevas, tas avstånd och arbetsgivare ska kontaktas.

”Om vi ser på vilda djur i naturen som fortfarande lever under karga betingelser får vi väl säga, de har inte så mycket annat val, så är det ju så att den som bryter mot flockbeteendet blir utstött. Vi lever inte riktig under samma materiella betingelser, vi har ju en oerhörd trygghet här. Det finns sociala skyddsnät. Vi har mat på bordet, vi har värme i våra bostäder och så vidare. Det gör att det inte alls är riktigt lika farligt, eller djärvt, att vara lite annorlunda.”

Aschberg pratar om hur extremt flockbeteendet är i dag trots ”dagens ganska välmående samhälle där folk inte skulle behöva anpassa sig till flockbeteende som det vore stenåldern”.

Jag nickar instämmande. Det förefaller rimligt att våra materiella förutsättningar borde göra oss tryggare i oss själva, men vem vet, kanske ger de oss mer ångest? Vi vet vad vi har att förlora i kombination med en ökad otrygghet?

Gick inte tonårens alla frågelådor ut på att man antingen var normal eller att man inte skulle bry sig om man var normal? Jag minnas alla gånger då Olle Waller berättade om studier som visat att 9-22 centimeterär normal storlek för en erigerad kuk och jag tänkte att de allra flesta är normala beroende på hur brett spann man tillåter sig.

Frågelådornas huvudbudskap till den unga publiken var att man skulle vara sig själv. Jag ägnade mycket tid åt att fundera på hur man visste om man var ”sig själv”. Vem var man om inte sig själv? På den tiden fanns i vart fall i mina kretsar en diskussion om wannabe’n, plastpunkare och bisexuella som inte var ”bisexuella på riktigt”.

Först i vuxen ålder har jag snuddat vid någon slags förståelse för vad det innebär att ”vara sig själv”, eller snarare den där nästan fysiska känslan av att känna att man inte passar in utan att för den skulle känna att man vill ”passa in” med mindre än att spannet breddas.

Som tonåring har du ännu inte börjat bry dig om innehållet i de där fönsterkuverten dina föräldrar får och som det kan uppstå bråk kring. Du har ordnat boende och omfattas av skolplikt. Plötsligt måste du vara anställningsbar och eventuell oron över vad innebär behöver inte ha särskilt mycket med verkligheten att göra.

Tänk om någon tycker att jag är udda. Bara det kan få människor att avstå från att posta sina utkast, på gott och ont, eller från att meddela avvikande uppfattning när någon raljerar kring ”annorlunda livsstilar”. Jo, nu är det faktiskt som så att min partner och jag skaffar barnvakt mellan varven för att kunna gå på swingersklubb, men vad intressant att höra att du tycker att sådana som vi är motbjudande.

Andra skulle hävda att vi har en ny ”offentlighetsprincip” som innebär att allt ska offentliggöras. Ultraljudsbilder, frukostar, bröllop, sjukdomar, barnbilder, födelsedagsfester, träningsresultat, läkarbesök etc. Tjejgissningsvis beror även det på hur trygg man känner sig och vad som är ens nisch. Att tro att gemene man skulle känna sig bekväm med att lägga upp förlossningsbilder eller berätta om sin psykiska ohälsa på sociala medier är måttligt naivt.

Jag läser det finns aldrig något löfte om dricks, det är ingen stabil inkomstkälla och därför inget att förlita sig på. Jag tänker på bostadstrygghet, svårigheten att bli med förstahandskontrakt och att det kan det vara svårare för personer utan tillsvidareanställning att beviljas bostadslån med mindre än att de har pengar (läs: god återbetalningsförmåga).

Det är inte stenåldern. Fattas bara en stabil inkomstkälla, förstahandskontrakt, nära relationer, ett socialt skyddsnät och en tillräckligt god psykisk och fysik hälsa. Eller är det någon som tror annat än att bristande trygghet i livet tenderar att göra människan mer benägen att begå våld på sin egen personlighet, rätta in sig i ledet och låta sig stoppas in fack? Bristande trygghet gör nog oss alla lite tråkigare och tillvaron lite mer jämngrå. Det måste finnas kontraster, som Aschberg uttrycker det.

Lästips! How One Stupid Tweet Blew Up Justine Sacco’s Life av Jon Ronson (2015)