Högtider mot rasism

Prata inte politik under middagar är något som aldrig följts på de tillställningar jag har varit. Inför thanksgiving och i samband med att Donald Trump valdes gjordes en undersökning bland amerikaner om deras planer på att prata politik under Thanksgiving Day. Utan att överdriva omfattningen var det några medier skrev om familjer som inte skulle fira thanksgiving med varandra på grund av politiska oenigheter.

Jag vet inte hur det är här, om personer låter bli att fira högtider med släkten på grund av politiska oegentligheter, men jag är tacksam för att inte är amerikan och behöver förhålla mig till personer i min närhet som röstade på Trump.

I Sverige har vi istället Sverigedemokraterna. Ett parti som delar människor mer än något annat i riksdagen. Det är andra eller tredje största parti om man ska tro opinionsundersökningarna. Det är med andra ord inte omöjligt att någon eller några släktingar lägger sin röst på det. Kring senaste riksdagsvalet var det flera som pratade om att ta bort personer som vän på Facebook om de hade röstat på partiet. Hur hanterar de släktingar som gjort det, kan man fråga sig. Tänker till exempel på en tidigare klasskamrats förälder som har en bild från Sverigedemokraterna som omslagsbild på Facebook. Det är inte alla som har släktingar som är så öppna med sina politiska sympatier och jag vill inte ens föreställa mig hur det är att ha en mor som har en sådan bild som bakgrundsbild på Facebook. Vågar man bjuda hem vänner och partners med utländsk bakgrund? Så många frågor.

Har ni någon gång funderat på vilka av era släktingar ni hade känt om det inte vore för att ni var släkt? I gårdagens Babel pratade Elsie Johansson och Augustin Erba om grannen med anledning av den nya novellsamlingen Grannar. Att vara granne är något som är ofrivilligt, säger Erba. Detsamma kan man säga om att vara släkt. Med undantag för de som med berått mod skaffar barn förstås.

Sparkar in några öppna dörrar: Släkten kan vara en brokig skara av människor. Att man är släkt behöver inte innebära att man har särskilt mycket gemensamt.

Släkten kan bestå av släktingar som knappt bryr sig om politik, men också av politiska korrekta sådana och släktingar som inte missar en chans att uttrycka sig rasistiskt och gärna vill ha sista ordet. Frågan är varför någon som är engagerad i Ingen människa är illegal, är god man åt ensamkommande barn eller argumenterar för en generös migrationspolitik på fritiden skulle lägga några av årets lediga dagar på personer som ifrågasätter asylrätten eller misstänkliggör personer som tigger.

Gömmer man flyktingar på fritiden har jag all förståelse för om man hellre firar högtider i politiskt korrekta vänners lag än bland släktingar som får sina nyheter från Avpixlat. De högtider jag känner till går ut på att ha det trevligt ihop. Ramarna för det kan se olika ut men de går aldrig ut på att behöva folkbilda om rasism.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *