Stealthing är oskyddat sex utan samtycke

Hur många gånger har ni hört talas om kvinnor som påstår att de använder p-piller trots att de inte gör det för att de vill göra män till pappor mot deras vilja? Jag har tappat räkningen. Ofta påstås detta i samband med att personer diskuterar någon man som ”blivit pappa mot sin vilja” och så kallad juridisk abort. Det vill säga någon man som kommit i en kvinnas underliv utan att vilja bli pappa.

Jag har ingen aning om hur vanligt det är att kvinnor ljuger om att de använder preventivmedel, men att det inte går att kontrollera och blotta risken att en kvinna far med osanning eller glömmer bort att ta sina p-piller, vilket torde vara betydligt vanligare än att de ljuger, är i sig goda argument för att använda kondom och inte komma i personers underliv utan vidare. Det är inte ett argument för att bete sig ansvarslöst. Argumentet ”det var hon som började” tillhör sandlådan.

Mot bakgrund av detta är det intressant att man knappt pratat om män som tar av sig kondomen i smyg under samlag. Framtill nyligen. De senaste dagarna blev jag uppmärksammad på att det till och med finns ett begrepp för detta, stealthing, från engelskans stealth. Det borde inte behöva finnas, men i och med att det finns personer som är beredda att gå långt för oskyddat sex kan det vara användbart för att uppmärksamma personer (kanske främst män som aldrig ens övervägt att göra något dylikt) på problemet och göra något åt det.

Removing a condom during sex – known as stealthing – transforms a consensual act into a non-consensual one, skriver Rachel Hosie i Independent.

Jag föreställer mig att vi pratar mer om företeelser vi har satt ord på. Jag har inga siffror, men har hört talas om personer som tagit av kondomen i smyg under samlag. Jag tror inte att jag har råkat ut för detta själv, men några gånger har kondomen åkt av utan att jag lagt märke till det. Utan att överdriva risken för att kondomer åker av eller går sönder kan det vara bra att försäkra sig om att kondomen verkligen sitter på. Om personer med kuk märker om kondomer åker av vet jag inget om.

Som jag förstått det går stealthing ut på att man med händerna tar av kondomen utan att ens sexpartner är medveten om det. Kanske går det att vara ännu smidigare om man har kuk och vill ha samlag utan kondom, men det vet nog personer med kuk mer om. Utan att ha försökt tror jag inte att jag skulle kunna få av en kondom under sex utan att använda händerna.

Jag vände mig till personer med kuk på Twitter och frågade om det skulle vara möjligt att penetrera någon på ett sådant sätt att kondomen åker av utan att man aktivt behöver använda händerna för att få av den och fick några förslag. Glidmedel under kondomen, kondom i fel storlek eller att att inte rulla ned kondomen hela vägen. Nu tror jag i och för sig att det vanligaste skälet till att en del kukpersoner använder kondomer i fel storlek är att det känns lite bättre att köpa stora kondomer. Jag har ingen aning om detta förekommer i någon utsträckning, och det är inte min mening att diskutera huruvida kvinnor eller män som grupp är mest ansvarslösa i sexuella sammanhang. Jag nöjer mig med att konstatera att ingenting förvånar mig längre när det gäller män (jag har sex med män) som vill ha samlag utan kondom.

Man behöver förstås inte gå så långt att man tar av kondomen i smyg om man kan tjata till sig samlag utan kondom. Stealthing kanske kan vara något för personer som tjatat om oskyddat sex utan framgång, personer som vill befrukta någon mot dennes vilja, får en kick av att ”få göra saker” eller utsätta sexpartners för risker i största allmänhet. Oavsett hur den som har oskyddat sex med någon som vill ha skyddat sex går tillväga är det utan samtycke och bör betraktas därefter.

Oombedda råd på gymmet

I morse pratade jag och en person om pejorativet mansplaining. En del menar att ordet har missbrukats och jag är beredd att hålla med, att en man förklarar något för en kvinna är i sig inte mansplaining. Ordet har samtidigt bidragit till en ökad medvetenhet om fenomenet och fått en del att se över sitt eget mansplainande.

I förmiddags pratade jag och en person om okända personer som ger en oombedda råd på gymmet. Jag har varit förskonad från sådana råd. Jag kan bara minnas att jag varit med om det vid ett tillfälle och då har jag ändå gymmat till och från under flera år. Jag räknar inte den gången då en gyminstruktör som jag diskuterat styrketräning med på Twitter gav mig ett råd. Det var bara välkommet. Annars brukar personer lämna mig i fred på gymmet. Jag går inte dit för att socialisera mig med personer jag inte känner. Gymmet är egentid för mig.

Vad tror ni händer? Jo, i eftermiddags när jag just hade knäböjt 50 kg med repetitioner kommer en person fram till mig:

”Du vet väl att du inte behöver gå sådär djupt?”

”Jag vet.”

”För när man tävlar i styrketräning går man bara ner så att benen blir raka…”

”Jag vet.”

”Det där blir ju väldigt tungt.”

”Jag vill det.”

Man brukar prata om parallella knäböj och djupa knäböj. Den okända personen som kom fram till mig pratade om det förra. Jag är väl medveten om att jag gör djupa knäböj (ass to grass) utan ett spår av explosivitet. Och jo, jag har förstått att det nog är lättare att göra parallella knäböj om man inte är van vid något annat, men det är som att min kropp är inställd på att knäböj ska vara djupa. Jag försökte någon gång att göra parallella bara för att prova hur det är att göra ”vanliga” knäböj men jag upplevde att det var svårare. Måhända är det bara en vanesak.

Den okända personen på gymmet tycktes ha missat att det finns en diskussion om hur djupa knäböj man ska göra. Flera menar att djupa är att föredra för att de ger en större muskeltillväxt och starkare knän jämfört med parallella eller ”halva” knäböj. Bloggen Styrkelabbet har skrivit mer utförligt om det för den som är intresserad. Sedan jag fick reda på det har jag inte ens övervägt att gå över till grunda knäböj.

Gör någon djupa knäböj är personen rimligen medveten om det då flera upplever att det är tyngre. Det är nog betydligt vanligare att personer inte går ”tillräckligt” djupt utan att vara medvetna om det i sådana fall. Vill personer ha hjälp på gymmet brukar de be om den.

Högtider mot rasism

Prata inte politik under middagar är något som aldrig följts på de tillställningar jag har varit. Inför thanksgiving och i samband med att Donald Trump valdes gjordes en undersökning bland amerikaner om deras planer på att prata politik under Thanksgiving Day. Utan att överdriva omfattningen var det några medier skrev om familjer som inte skulle fira thanksgiving med varandra på grund av politiska oenigheter.

Jag vet inte hur det är här, om personer låter bli att fira högtider med släkten på grund av politiska oegentligheter, men jag är tacksam för att inte är amerikan och behöver förhålla mig till personer i min närhet som röstade på Trump.

I Sverige har vi istället Sverigedemokraterna. Ett parti som delar människor mer än något annat i riksdagen. Det är andra eller tredje största parti om man ska tro opinionsundersökningarna. Det är med andra ord inte omöjligt att någon eller några släktingar lägger sin röst på det. Kring senaste riksdagsvalet var det flera som pratade om att ta bort personer som vän på Facebook om de hade röstat på partiet. Hur hanterar de släktingar som gjort det, kan man fråga sig. Tänker till exempel på en tidigare klasskamrats förälder som har en bild från Sverigedemokraterna som omslagsbild på Facebook. Det är inte alla som har släktingar som är så öppna med sina politiska sympatier och jag vill inte ens föreställa mig hur det är att ha en mor som har en sådan bild som bakgrundsbild på Facebook. Vågar man bjuda hem vänner och partners med utländsk bakgrund? Så många frågor.

Har ni någon gång funderat på vilka av era släktingar ni hade känt om det inte vore för att ni var släkt? I gårdagens Babel pratade Elsie Johansson och Augustin Erba om grannen med anledning av den nya novellsamlingen Grannar. Att vara granne är något som är ofrivilligt, säger Erba. Detsamma kan man säga om att vara släkt. Med undantag för de som med berått mod skaffar barn förstås.

Sparkar in några öppna dörrar: Släkten kan vara en brokig skara av människor. Att man är släkt behöver inte innebära att man har särskilt mycket gemensamt.

Släkten kan bestå av släktingar som knappt bryr sig om politik, men också av politiska korrekta sådana och släktingar som inte missar en chans att uttrycka sig rasistiskt och gärna vill ha sista ordet. Frågan är varför någon som är engagerad i Ingen människa är illegal, är god man åt ensamkommande barn eller argumenterar för en generös migrationspolitik på fritiden skulle lägga några av årets lediga dagar på personer som ifrågasätter asylrätten eller misstänkliggör personer som tigger.

Gömmer man flyktingar på fritiden har jag all förståelse för om man hellre firar högtider i politiskt korrekta vänners lag än bland släktingar som får sina nyheter från Avpixlat. De högtider jag känner till går ut på att ha det trevligt ihop. Ramarna för det kan se olika ut men de går aldrig ut på att behöva folkbilda om rasism.