Den andra revolten

Har tänkt en del på den andra revolten, om man nu kan kalla det en revolt. Vuxenrevolten. När vuxna kommer på att de borde ta avstånd från sina ungdomsjag för att markera någon slags övergång från ungdom till vuxen. Vuxenrevolten hade varit alldeles utmärkt om den hade varit en uppgradering av ungdomsrevolten, men tyvärr innehåller den sällan några beståndsdelar av den sortens ålderskrisande som gör tråkiga människor lite mindre tråkiga.

Vuxenrevolten återställer istället alla de positiva saker man ägnade sin ungdom åt sig. Den som genomgår en vuxenrevolt tar avstånd sin bild av ungdomsjaget för att hen föreställer sig att det är så man blir insläppt i vuxenvärlden. Att utvecklas som människa är mycket begärt när det är så mycket enklare att bara ta avstånd från sitt tidigare jag och låta påskina att man blivit en annan, mer utvecklad, version av sig själv.

När ålderskrisande människor blickar framåt tror vuxenrevoltörerna att de har någonting att tjäna på att blicka bakåt och ta avstånd från sitt ungdomsjag och ungdomar i allmänhet. Det finns ingenting så andefattigt som att ta avstånd från sitt ungdomsjag och saker man gjorde när man var ung. Det är enkelt att ursäkta någonting som varit och inte kan göras ogjort. Självfallet hade jag lekt med kottar och tittat på tecknade barnprogram längre upp i åldern om jag fick en ny chans.

Hyresvärdarnas rigida inkomstkrav

På pendeltåget var det en hemlös man som frågade sina medresenärer om de hade några kronor att avvara. Jag sa att jag inte hade några kronor. De enkronor jag hade hade jag gett bort till en annan hemlös man några timmar tidigare. När jag ska gå av tåget hör jag ett barn fundera över om personen verkligen är hemlös. Han snusade och han hade en väska. Kan man vara hemlös om man snusar och har en väska? Föräldern tittar otålmodigt på sitt barn. Men han låter som en hemlös fortsatte barnet, något som talade för att han faktiskt var det. Hur låter man hemlös, undrade föräldern. En motiverad fråga.

Det är förstås dumt att tro att snusande säger någonting om en människas boendesituation. Av någon anledning blev jag mer förvånad än när vuxna resonerat på detta vis. Någonstans trodde jag att barn var klokare än vuxna. Samtidigt är det på detta vis ett inte obetydligt antal vuxna resonerar. Vuxna som ibland ifrågasätter om personer som har mobiltelefoner är fattiga på riktigt. Det skulle inte förvåna mig om barnet någonstans har snappat upp att man kanske inte är hemlös om man har vanor, personliga tillhörigheter och annat som gör oss mänskliga. Att de som har det kanske rent av luras som barnet uttryckte det.

Hemlösa personer kan förstås ha telefoner och andra tillhörigheter. Faktum är att man kan ha ett arbete och vara hemlös. Det räcker inte att det finns bostäder om hyresvärdarna antingen kräver att man ska ha en månatlig inkomst som motsvarar tre månadshyror eller mer eller att man ska att man ska ”ha 4.679 kronor kvar när hyran är betald”. När jag inte hade någonstans att bo var inte hyrorna det huvudsakliga problemet utan bristen på ett rum och kök i kombination med hyresvärdarnas inkomstkrav.

Jag bevakar hyreslägenheter med en viss maxhyra på olika bostadsförmedlingssajter. De flesta ettor som matchar mina bevakningar kan jag inte ens anmäla mig intresserad av då min inkomst inte anses tillräcklig. Uppbär man studiemedel utan att ha något arbete vid sidan av studierna kan man många gånger inte hyra sin bostad. Till och med den så kallade allmännyttan har orimliga inkomstkrav på människor som vill hyra sitt boende. Det lönar sig inte att vara en Spara som kan hushålla med sina pengar.

Utöver det kräver de flesta hyresvärdar goda referenser från tidigare hyresvärdar och det är inte säkert att unga personer och nya svenska har referenser från tidigare boenden. Hur det är för personer som har erfarenhet av missbruk eller tidigare blivit vräkta att skrapa ihop goda referenser kan jag bara gissa.

Tidningen Hem & Hyra skriver att regeringen har gett Boverket i uppdrag att sammanställa vilka krav som fastighetsägare och hyresvärdar runt om i landet ställer på sina blivande hyresgäster. Utifrån kartläggningen ska Boverket sedan ge förslag på hur man kan underlätta för människor att skaffa en bostad. Det är på tiden. Bostäder och rimliga krav, ja tack!

Antal rum: 1 rum Yta: 46 kvm Hyra: 4441 kr/mån

Tänk som en domstol

Allt går att relatera till juridik. Det är enkelt att hamna i försvarsposition och försvara sig själv när personer lägger sig i ens privatliv. De har på sätt och vis redan placerat en där men man behöver inte godta den placeringen.

Ibland när personer ifrågasätter något jag gör som inte angår dem glömmer jag bort detta, att allt jag gör inte angår andra, att jag inte behöver redovisa något för någon. När man väl börjat försvara sig kan man räkna med motargument på motargument och frågan om man över huvud taget borde diskutera varför någon gör si eller så förblir obesvarad. Det räcker att det de facto sker.

Efteråt kan det slå mig att jag borde ha struntat i vad personen sa. Tänk om jag bidrog till att ”legitimera” frågan genom att besvara den? Öppnade jag en dörr? Kommer personen inbilla sig att hen kan lägga sig i fortsättningsvis?

Om personer ifrågasätter något du gör som inte angår dem behöver du inte argumentera, förklara eller försvara dig om du inte vill. Ibland vill man förmedla varför man gör någonting annorlunda, kanske är man en del av en rörelse som bojkottar något och då kanske man inte vill missa ett tillfälle att berätta varför man inte dricker alkohol, äter kött eller köper apelsiner från Israel. Men bara för att man vill prata veganism ibland innebär inte det att man vill göra det i vilka sammanhang som helst eller på vilka villkor som helst. Det är skillnad på att bli ifrågasatt för att man är vegan och att ha ett samtal om veganism i allmänhet. Ibland vill man vara pedagogisk för att man tror att man har något att bidra med, ett nytt perspektiv eller gud vet vad. Det viktiga är att man bemöter för att man själv vill, att man inte får för sig att man måste det för att man känner sig trängd.

Du kan tänka som en domstol och avvisa utan att pröva i sak. Om någon säger att din pojkvän är ful kan du avvisa personen istället för att ”pröva” påståendet. Vill du berätta att du inte håller med om att din pojkvän är ful kan du för all del göra det, men få för den skull inte för dig att det angår någon annan om din pojkvän är ful eller att det är ditt ansvar att redogöra för om så inte är fallet.

Klä på dig, klä av dig!

Lyssnade på kortdokumentären Gamegirl som bland annat tar upp sexismen inom gamingvärlden. Mia Westin berättar att hon får ta emot hatiska och sexistiska kommentarer bland annat för hur hon klär sig. Vissa, både kvinnor och män, har svårt att hantera att hon strömmar i urringade kläder. Klä på dig är en återkommande kommentar. Westin berättar att det inte får henne att klä på sig utan snarare att det får henne att inse vikten av att stå upp för var och ens rätt att se ut som den vill oavsett kön och kropp. Jag fungerar likadant och det gör gissningsvis flera av dem som bär hijab, sminkar sig påfallande mycket, använder korta kjolar och så vidare. Är de som reagerar så i minoritet eller fattar inte de som talar om för kvinnor att klä på sig eller klä av sig (hijab) att ”risken” är de ”radikaliseras” inte ser något annat alternativ än att stå upp för rätten att se ut som man vill? Kanske anpassar sig majoriteten? Jag vet inte hur det är bland vuxna men har absolut träffat barn som slutat bära sina favoritplagg för att någon haft synpunkter på att deras kläder. Du har en egen kropp, gör vad du vill med den. Om unga kvinnor behöver bikiniöverdel är ett återkommande ämne för diskussion. Vad sägs om vi diskuterar huruvida vi behöver ha synpunkter på hur andra ser ut och klär sig istället?