Homofober läser konventioner

Personer som anser att en familj består av mamma, pappa och barn hänvisar ibland till FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Konventionen anger att ”rätten för giftasvuxna män och kvinnor att ingå äktenskap och bilda familj skall erkännas”. Konventionen nämner inte sexuell läggning som tänkbar diskrimineringsgrund, däremot ras, hudfärg, kön, religion och politisk åskådning. Inte heller framgår det av konventionen att familjer kan se olika ut. Personer av samma kön tillerkänns inte någon rätt att ingå äktenskap. Det kan jämföras med EU:s rättighetsstadga från år 2008 som har en könsneutral formulering om familjebildning och äktenskap, men samtidigt betonar att det är en nationell angelägenhet: ”Rätten att ingå äktenskap och rätten att bilda familj ska garanteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter”.

FN-konventionen som trädde i kraft 1976 är en kompromiss mellan åtskilliga stater. Det är inte bara att ändra i konventionen. Det skulle kräva att konventionsstaterna gick med på det och hur troligt är det med tanke på alla populistiska och rasistiska krafter? Risken att rättigheterna istället skulle försvagas är överhängande. För de stater som vill säkerställa ett mer långt gående skydd för mänskliga rättigheter – exempelvis rätten till liv – finns tilläggsprotokoll till de flesta konventioner om fri- och rättigheter. Något generellt förbud mot dödsstraff finns inte i folkrätten. Vad som finns är ett tilläggsprotokoll med ett absolut förbud mot dödsstraff.

Slut-shaming handlar om kontroll över kvinnors sexualitet

Slut-shaming är sexuell ryktesspridning, det behöver inte handla om faktiska sexuella handlingar men kan göra det.

Slut-shaming handlar om kontroll över kvinnors sexualitet och i förlängningen kvinnors livsutrymme.

Det räcker inte att inte var ”för” sexuellt aktiv vilket hade varit begränsande nog, man ska heller inte framstå som någon som har ”för mycket” sex.

Vad gör man åt slut-shaming då? Be aldrig om ursäkt för din sexualitet. Be aldrig om ursäkt för att du är intresserad av sex. Ja, sex kan vara ett intresse.

Omge dig med personer som inte tycker att kvinnors värde står och faller med hur mycket eller lite sex de har.

Bidra inte till slut-shaming. Säg ifrån när personer ägnar sig åt slut-shaming.

”Hon är faktiskt ingen slampa” är inget bra försvar om någon blir kallad slampa. En persons livsstil ursäktar aldrig någonsin slut-shaming.

Ta inte slut-shaming på individnivå utan mer generellt. Ta varför det är irrelevant om någon ”är” en slampa eller inte.

Stå upp för kvinnors rätt till sina kroppar och påminn varandra om att kroppar kan användas på olika sätt. Ibland på sätt som man inte hade använt sin egen kropp. Som tur är har vi varsin att rå om.
 
Fortsätt prata om hur slut-shaming är en sexistisk praktik som går ut på att kontrollera kvinnors sexualitet och kroppar. Kort sagt kvinnors liv.
 

Jag skämtade bara

En man som jag hade haft sex med vid ett tillfälle höll sin kuk på behörigt avstånd från min fitta och undrade om vi skulle ha samlag utan kondom. Jag svarar nej och tittar på honom som om han är från vettet. Jag skämtade bara, sa han. Det är inte roligt, svarar jag allvarligt.

Kan någon förklara vad skämtet gick ut på för en som trodde att vi hade enats om att ett skämt har vissa beståndsdelar? Då tänker jag inte primärt på att det måste vara skrattframkallande – jag erkänner tråkiga skämt som skämt – utan på sådant som referens, överraskning och slutsats. Till saken hör att han redan hade plockat fram kondomer och att de låg på golvet vid sängkanten.

Är skämtet att det saknar poäng att skämta om att man vill ha samlag utan kondom? Haha. Tänk om jag inte hade stått på mig? Det finns trots allt personer som har svårt för att be om kondom.

Det påminner mig om en man som undrade om jag ville ha analsex med honom. Jag svarade nej. Jag skojade bara, sa han. Trodde du verkligen att jag ville ha analsex? Haha. Trodde du att jag ville ha analsex med dig av alla människor? Haha. Vari ligger skämtet?

En del personer borde lära sig att ta ett nej istället för att lägga bördan på den som inte förstod ”skämtet”. Nej, personen som frågade om du ville ha analsex eller oskyddat sex skämtade inte. Personen ville bara ”rädda” situationen.

Beroende på omständigheterna är det inget fel att fråga om någon vill ha analsex. Jag tycker inte att man trycker sin kuk mot någons analöppning och frågar om denne vill ha analsex på samma sätt som man inte tar en karamell, stoppar den i munnen och därefter frågar om det är okej att man tar sig en karamell. Vare sig man vill ha en viss sorts sex eller göra någonting annat med någon borde det vara grundläggande att bete sig hänsynsfullt.

Däremot förstår jag inte varför man mitt uppe i en sexuell situation frågar någon man haft (skyddat) sex med en gång om denne vill oskyddat om ingenting har förändrats sedan sist. Om ni fortfarande är ganska okända för varandra, inte har varit och testat er och inte har pratat om hur ni förhåller er till skydd eller kommit överens om att enbart ligga med varandra (testa er innan för säkerhets skull)? Det finns säkert situationer där det är i sin ordning men jag kan också komma på situationer där det är direkt olämpligt.

Jag kan ta ett exempel från mitt eget liv. När jag var 14 år frågade en person om han fick ejakulera i mitt underliv. Jag blev ställd. Det var i och för sig bra att han frågade, men hade jag tänkt igenom saken hade svaret blivit nej. I efterhand ångrade jag mig och talade om för personen att han aldrig någonsin fick ejakulera i mitt underliv igen. Tänk om jag hade blivit gravid? Jag vill inte ens tänka på det.

Dessförinnan hade jag inte förhållit mitt till frågan om sperma i mitt underliv. Hade jag fått frågan i dag hade det varit mindre problematiskt då jag haft ett helt sexliv på mig att fundera på var jag (inte) vill ha kukpersoners utlösningar (tänk om vi la lika mycket tid på att diskutera hur vi ska hantera fittpersoners utlösningar), men då hade jag inte tänkt på det. Jag skriver mindre problematiskt då personen visste att jag inte använde preventivmedel. Det ansvarsfulla i att åtminstone fråga om man får ejakulera i någon som inte använder preventivmedel ska inte överdrivas.

För övrigt är det faktum att man haft oskyddat samlag en gång tidigare inget skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar eller graviditet även om en del uppträder som om det förhöll sig på det viset. Jag har tidigare skrivit om män som inte vill använda kondom andra gången.

De senaste månaderna [har jag] träffat oproportionerligt många som tagit initiativ till att använda kondom första gången, eller som gått med på att göra det utan några invändningar, men därefter på olika sätt demonstrerat att de vill ha sex med mig utan kondom och förväntat sig jag ska tycka att det är den naturligaste saken i världen att jag först påtalar “ingen kondom – inget sex” för att några timmar sedan komma på att kondom är någonting onödigt.

Menar du att ge eller få oralsex

Skriver du om att du vill ha sex med personer gillar oralsex kan du räkna med att få frågor om du menar personer som gillar att ge eller få oralsex. Vid det här laget är jag ganska trött på att få den frågan. Jag gillar oralsex, vad tror du att det betyder? Om jag enbart hade syftat på att ge eller få hade jag väl sannolikt varit tydlig med det? Springer du runt och frågar personer som gillar vaginala samlag om de föredrar att vara aktiva eller passiva också?

På den tiden oralsex inte var något för mig var det aldrig någon som undrade vilken sorts oralsex som inte var för mig. Antagligen utgick personer från att jag var ointresserad av oralsex överlag trots att jag på den tiden föredrog att ge framför att få. I dag föredrar jag ingenting. Det enda jag vet är att mitt intresse av att ha med personer som inte tycker om att ge och få oralsex är obefintligt. Du ska inte ”ställa upp”. Du ska tycka om oralsex.

Be mig inte specificera om jag menar att jag föredrar att ge eller få oralsex om du inte frågar personer som ställer sig positiva till analsex om de menar att omsluta eller bli omslutna medels kuk eller föremål.

För övrigt utgår jag från att personer som ber mig specificera om jag menar att jag tycker om att ge eller få oralsex inte är särskilt inne på oralsex.

Sommarjobb till juriststudent

Får man använda sin blogg för att söka sommarjobb? Det är klart man får.

Som en del av er vet läser jag juristprogrammet på Stockholms universitet. Jag läser åttonde terminen och tar examen i januari 2018.

Jag är i första hand intresserad av något juridiskt sommarjobb. Jag söker framförallt jobb i Stockholm med omnejd men jag är inte främmande för att flytta på mig och jobba i någon annan del av landet.

Just nu läser jag specialkursen i förvaltningsprocessrätt. Dessförinnan läste jag specialkursen i företagsbeskattning. Jag är främst intresserad av processrätt, förvaltningsrätt, konstitutionell rätt och migrationsrätt.

Jag sökte till juristprogrammet på grund av mitt intresse för relationen mellan rätt och samhälle samt för att jag gillar läsa och skriva. Ett intresse som bara har växt under studietiden.

Jag är särskilt intresserad av att beskriva juridiken med dess huvudregler och undantag för personer som inte är verksamma jurister. Att göra juridiken mer tillgänglig för allmänheten är en demokratifråga. Under studietiden har jag skrivit en del på Juridikbloggen som drivs av Mårten Schultz. Juridikbloggen är föga förvånande en blogg om juridik, det intressanta är att den främst läses av icke-jurister.

Om någon har sommarjobb eller skrivuppdrag till mig vore det mycket uppskattat.

Den dag du har körkort

Nu är ni så unga att ni inte har åldern inne att köpa tobak och alkohol, men när ni har det, hur tänker ni göra då? Den frågan är det få som skulle ställa men i Vetandets värld ställdes frågan ”Nu är ni så unga så ni har inte körkort, den dag ni har körkort, vad tror ni, tror ni att ni kommer att fortsätta åka kollektivt på samma sätt som nu?”. Hade en reporter frågat mitt 15-åriga jag om den dag jag har körkort hade jag blivit provocerad. Vadå den dag jag har körkort?

Avsnittet av Vetandets värld handlar om en undersökning om ungas attityder till kollektivtrafiken. Forskarna bakom undersökningen undrar hur man kan få unga med skolkort att fortsätta åka kollektivt även när valet finns att inte göra det och vad som påverkar valet av färdsätt.

I programmet träffar reportern Ylva Carlqvist Warnborg några unga som åker buss till skolan. Det är till dem frågan om hur de gör den dag de har körkort ställs. Något som nämns i programmet är att unga ofta övertar den äldre generationens vanor och att äldre förmedlar något genom sin val. Äldre förmedlar också något genom sina val av frågor.

Det framställs som självklart att den som inte skaffar körkort gjort ett val, men valet att skaffa körkort är också ett val med den skillnaden att det kräver något av dig. Det är inte bara att fortsätta som vanligt.

Alldeles oavsett om det stämmer att de flesta någon gång röker, konsumerar alkohol regelbundet eller skaffar körkort finns det ingen anledning att framställa vissa val som självklara. Så självklara att endast de som väljer bort dem anses ha gjort ett val

Vad som bidrar till att personer överger kollektivtrafiken till förmån för bilen är av intresse och det går att undersöka utan att framställa det som självklart att unga tids nog skaffar körkort.

Vad gäller tobak och alkohol menar jag att man inte hade framställt det som en självklar del av livet, dels för att det inte är det men också för att vuxna i allmänhet inte vill att unga ska ägna sig åt det. Då vill man heller inte föda tanken att de en dag kommer att göra det. Tänkt om denna medvetenhet även fanns på andra områden utan att man för den skull ville styra människor i en viss riktning.

Konsten att vara snäll

Ibland drar jag hem män som frågar hur många av böckerna i min bokhylla som jag har läst. Om du trodde att hemmamatch var en strategi för att inte behöva bli påmind om att en del inte läser böcker trodde du fel. Det ärliga svaret är att jag har massor av böcker jag inte har läst. Jag vet inte hur många av dem jag har läst.

Personer ljuger om att de läst böcker de inte har läst och det handlar inte enbart om skolungdomar som försöker kamouflera att de struntat i läxan. För en tid sedan fann jag min läsdagbok som jag fick i lågstadiet. En läsdagbok är en bok i vilken man antecknar vilka böcker man har läst, samt eventuellt datum, författare och kommentar. Till min förvåning hade jag läst en del böcker som jag inte hade något minne av att jag läst.

Stefan Einhorns bok Konsten att vara en snäll var en oläst bok i bokhyllan framtill nyligen. Jag tänkte att jag skulle ta itu med de där böckerna som bara står och samlar damm. Jag läser boken och inser att jag inte har mycket snällt att säga om den. Jag irriterar mig på Einhorns banala exempel. Som när Einhorn går med på att sonen får cykla. En dag blir sonen påkörd. ”Jag förbannar mig själv för att jag hade velat framstå som snäll och inkännande när vår son hade tjatat om att få cykla.” Och sonen fick ställa undan cykeln.

När jag läser boken undrar jag om Einhorn medvetet missförstår eller faktiskt inte förstår varför personer säger saker som att det är tanken som räknas eller författarens ”favoritexempel inom kategorin dumma visdomsord” att man ska gå när det är som roligast. Man behöver inte hålla med, men man kan väl åtminstone försöka förstå? Einhorn verkar inte ens ha försökt. En person han däremot försöker förstå är sin egen far som ska ha sagt att en sak han ångrade i sitt liv var att han inte hade ägnat mer tid åt sina barn när de var små. ”Men sedan tillade han att om han fick leva om sitt liv skulle han sannolikt göra på samma sätt igen. Jag måste erkänna att jag aldrig riktigt förstått detta uttalande, men jag tror att han menade att insikten om att han gjort fel inte skulle ändra hans prioriteringar.”

Då och då under läsningens gång kommer jag på mig själv med att jag vill vara en snäll person för att därefter läsa förenklingar om äkta och falsk snällhet där det som är positivt tillskrivs den äkta varan och det negativa, ja ni fattar. Den falska snällheten är ”riktigt dum” till sin natur menar Einhorn som inte kan förstå hur det kommer sig att snälla människor så ofta skildras som dumma. ”Det verkar också som om snälla människor samtidigt förutsätts vara lite ‘dumma i huvudet’.” Motmedlet? Det är inte vi som är dumma, det är ni. Det påminner mig om alla krönikor om rasism jag läst av personer som anklagats för att vara rasister. De brukar ha en slutkläm som går ut på att de som anklagat krönikören för att vara rasist är de egentliga rasisterna.

Einhorns ansträngningar att framställa det negativa som förknippas med snällhet som falsk snällhet i kontrast till den äkta snällheten påminner mig om när personer vill ha det till att ofrivilligt sex inte är sex, att det inte är sex om det sker mot ersättning eller att det inte är sex mot ersättning om förhållandena inte är sådana att de går att försvara för personer som vill vara positiva till sex mot ersättning. Då är det inte sex utan någonting annat. Istället för att behöva reda i det som kan vara problematiskt med sex och sex mot ersättning väljer man att framställa sex som någonting alltigenom positivt.

Sex är mitt främsta intresse men jag tänker inte låtsas som att det är någonting alltigenom positivt. Jag var inte med när det beslutades att sex är som hämtat från en utopi. För övrigt tror jag inte att det för med sig något positivt att framställa sex på det viset. Personer kommer även fortsättningsvis ha och utsättas för det där du  väljer att definiera som icke-sex. Ett annat bekymmer med det utopiska sexet är att ingenting är sex innan vi stämt av med de inblandade att det var en alltigenom positiv upplevelse.

Enligt överenskommelsen om sex som något utan yttre karaktäristiska har den eller de inblandade som anser att det inte var sex utslagsrösten. Resultatet blir att jag inte hade sex när jag gav oralsex till personen som enbart betraktar vaginala samlag som sex. Själv är jag inne på att sex har vissa yttre karaktäristiska utan att för den del säga att det ena eller det andra aldrig eller alltid är sex. Det finns något som är typiskt sex. Ett avtal om köp förtar inte sin karaktären av köpeavtal för att avtalsparterna rubricerar det som hyresavtal.

Något snällt om Einhorns bok kan jag ändå säga. Jag uppskattar när han skriver om civilkurage. Jag tycker om när han raljerar kring människor som uttrycker att de är ”för snälla” och måste se mer till sina egna behov. Jag nickar instämmande när jag läser att när det sägs att någon är god är det ofta med en ironisk klang. Frågan är om det inte är mer sant i dag än när boken skrevs. Sedan läser jag att ”samtidigt måste vi inse att det inte finns några fullkomliga människor” och vill lägga undan boken.


För övrigt rekommenderar jag Lena Anderssons recension av Konsten att vara snäll från 2005: ”Konsten att vara snäll är den sortens bok som mest tycks vara en förevändning för att få komma ut på de där många föreläsningarna i landet och tala om bokens ämne. Ämnet är snällhet, hur man ska vara en god medmänniska. En bra ambition, men jag drabbas tyvärr av intellektuell klaustrofobi under läsningen”.

Plastpåsebanta

Vi måste prata om plastpåsarna i haven. Det vanligaste skräpet i havet är plast. I en del länder får matvarubutikerna inte längre ge bort plastbärkassar. I Sverige tar de flesta matvarubutiker betalt för dem. Naturvårdsverket har tidigare föreslagit att plastbärkassar ska kosta minst fem kronor, men det blir inget av när regeringen beslutar om åtgärder för att minska användandet av plastbärkassar i enlighet med ett EU-direktiv på samma tema. Det blir nationella minskningsmål och saluföringsrestriktioner. ”Den som i en yrkesmässig verksamhet tillhandahåller plastbärkassar till konsumenter ska informera om plastbärkassars miljöpåverkan och fördelarna med en minskad förbrukning av plastbärkassar, och åtgärder som kan vidtas för att minska förbrukningen.” En form av reglerad nudging.

Det är utmärkt att allt fler butiker inom detaljhandeln på frivillig väg försöker bidra till att minska användningen av plastpåsar. I en del butiker frågar de om man behöver en plastkasse. Det får en att tänka till och jag kan inte tänka mig annat än att det bidrar till att man tackar nej till plastpåsar. 

Under 2010 använde varje EU-medborgare uppskattningsvis 198 plastbärkassar, varav omkring 90 % uppskattades vara tunna påsar. I Sverige förbrukar varje person ungefär 80 plastbärkassar årligen, enligt Naturvårdsverket. Myndigheten ska bevaka att förbrukningen av plastbärkassar minskar och att den inte överskrider 90 kassar per person och år senast den 31 december 2019 och 40 kassar per person och år senast den 31 december 2025. Klarar du målen? Jag gör det då jag knappt köper plastbärkassar.

Tygkassar är något jag använt sedan innan det blev coolt. Jag har alltid haft en förkärlek för de beige tygkassarna med korta handtag som man förvarade skridskor i. Tygkassar är dock inte oproblematiska. I en studie om olika kassars miljöpåverkan av den brittiska myndigheten Environment Agency kan man läsa: ”Whatever type of bag is used, the key to reducing the impacts is to reuse it as many times as possible and where reuse for shopping is not practicable, other reuse, e.g. to replace bin liners, is beneficial.”

Tygkassar måste användas 131 gånger för att väga upp miljöpåverkan för att använda en tygkasse istället för en plastpåse som används en gång:

The paper, LDPE, non-woven PP and cotton bags should be reused at least 3, 4, 11 and 131 times respectively to ensur e that they have lower global warming potential than conventional HDPE carrier bag s that are not reused.”

Utan att ha räknat på det har jag några tygkassar som definitivt använts tillräckligt många gånger. Jag använder tygkassar i princip dagligen och precis som med klädesplagg har jag några favoriter som används mer. Flera tygkassar har endast använts ett fåtal gånger, främst ”giveaways” med olika budskap som jag inte vill bära med mig.

Plastpåsebanta! Det är bara att minska användandet av plastpåsar. De enda plastpåsar jag har svårt att komma ifrån är de särskilda avfallspåsar jag använder till mitt matavfall och de jag använder till mina matlådor (i plast). Jag brukar använda sådana där fruktpåsar (behövs inte när du köper apelsiner och bananer) och återanvänder dem om det går.

Ha tygkassar framme så kommer du lättare ihåg att använda dem och du behöver inte göra det särskilt många gånger för att det ska bli en vana. Det är med kondomer som med tygkassar, ha alltid med en, du vet aldrig när du kan behöva en, men där slutar också likheterna. Oavsett vilken sorts kasse du använder se till att den verkligen används och återvinn den när den gjort sitt.

Momssänkning inte lika med prissänkning

I samband med sänkningen av den så kallade restaurangmomsen 2012 uppstod en diskussion om även restaurangpriserna hade sänkts. En del menade att frågan var ointressant då ”momssänkningen” enligt dem främst hade syftat till att öka sysselsättningen. För den som är intresserad av den har Konjunkturinstitutet undersökt de kort- och långsiktiga effekterna av den sänkta restaurangmomsen.

Innan momssänkningen (egentligen byte av momssats) var det 25 procent moms på mat som intogs på restaurang och 12 procent mat för avhämtning. Det förstår vem som helst att de olika momssatserna bidrog till att en del restaurangföretag redovisade serverad mat som avhämtad till den lägre momssatsen. Samtidigt innebar en och samma momssats en regelförenkling för dem.
Fortsätt läsa Momssänkning inte lika med prissänkning