Vi som lagar mat med eller utan mikrovågsugn

Häromdagen överhörde jag ett samtal om mikrovågsugnar på ett café. En person i sällskapet hade ingen mikrovågsugn och menade att det kan bidra till att man äter mer näringsriktig mat. En annan menade att det förhöll sig tvärtom, att man lagar mer mat om man har en mikrovågsugn och enkelt kan värma upp den.

Det finns nog inget rätt eller fel här, men det finns människor som använder sina hushållsapparater och de som inte gör det samt de som åtminstone använder en hushållsapparat flitigt, mikrovågsugnen. Jag tillhör de som använder mina hushållsapparater regelbundet. Jag använder min hushållsassistent, min stavmixer, min matberedare, min vattenkokare och min blandare. Elvispen har hamnat lite utanför då jag sällan vispar saker.

Till vissas förvåning har jag ingen mikrovågsugn. Det handlar inte om att en sådan kostar pengar vilket brukar vara det vanliga skälet till att jag avstår från saker. Jag har tackat nej när personer haft en mikro över. De tar ganska stor plats och jag har inte något behov av en hemmavid. Av samma skäl vill jag inte ha en tvättmaskin, diskmaskin eller TV i mitt hushåll. Det är möjligt att jag skaffar en mikro när jag bor större, om inte annat brukar de ingå när man flyttar ihop med personer. När det funnits mikro i mitt hushåll har jag främst gjort havregrynsgröt och värmt mat i den. Annat var det när jag var barn och förtärde o’boy, popcorn och Gorby’s-piroger.

Det ska sägas att jag inte har något emot mikrovågsugnar. Det handlar inte om någon inbillad elöverkänslighet eller om att jag tror att näring i mat går förlorad vid uppvärmning i mikro. Jag använder universitetets mikrovågsugnar och åt mikrouppvärmd mat på min tidigare arbetsplats. Jag tror inte att jag skulle äta onyttigare om jag hade en mikro, men jag tror heller inte att jag äter nyttigare för att jag inte har en mikro. Jag slutade med popcorn och köpepiroger av andra skäl. Antingen är man en sån som lagar mat eller så är man inte det oavsett om man har en mikro eller inte, föreställer jag mig. Det var flera som åt snabbmat på min tidigare arbetsplats och det är inte helt ovanligt att studenter hoppar matlådan och köper mat på universitetet.

I mitt hem finns inga rester bara mat som lagats någon annan dag. Jag värmer min mat på spisen eller i ugnen. Bulgur och sådant som kan vara svårt att värma upp äter jag ibland kallt eller så gör jag matlådor av det som jag äter det på universitetet där jag har tillgång till mikro.

Vad man kan göra och vad man faktiskt gör är som bekant olika saker. Jag vill att det jag äger blir använt. Jag kommer inte skaffa ett hemmagym i tron att man använder det man har i hemmet. Personer har inte per automatik sex med varandra för att de bor ihop. Gymmet fyller flera funktioner för mig. Jag tycker om att träna bland andra personer. Jag går på café för att jag tycker om att cafémiljön. Hade jag inte brytt mig hade jag kunnat dricka kaffe hemma. Det hade varit mer ekonomiskt om inte annat.

Jag vet att jag är en sådan som lagar mat. Jag hämmas inte av att ”bara” ha en kokvrå, jag har vant mig vid att arbeta vid ganska små ytor. Det är bara att lägga en skärbräda över vasken. Jag äter havregrynsgröt som vanligt. Jag har märkt att det är smidigare att tillaga gröt på spis än i mikro även om man bara gör gröt till en person. Viss mat hade förstås varit smidigare att värma upp om jag hade haft en mikro, men det är överkomligt.

Är det något jag inte vill vara utan är det en vanlig ugn. De som känner mig vet hur ogärna jag ringer telefonsamtal, men jag ringde faktiskt min nuvarande hyresvärd och frågade om det fanns ugn i den lägenhet jag var intresserad av. Hyresvärden kunde inte garantera något över telefon men sa att det fanns ugnar i de flesta studentlägenheter i området. Jag ville inte vara till besvär och nöjde mig med det. Till min glädje fanns en ugn. Några månader efter inflytt skaffade jag en frys efter att ha levt med ett isfyllt frysfack i närmare två år. Jag klarade mig utan frys också, men det underlättar om man vill göra storkok och baka bröd. Inte minst om man bor själv och mår psykiskt dåligt av att slänga mat.