Kvinnor som begränsar sig själva är ingen lösning på det sexuella våldet

Du verkar inte vara rädd för män. Jag vet inte om de män som gjort den bedömningen menat att jag borde vara rädd eller att det skulle vara utmärkande för mig på något sätt att jag inte är rädd för män, men de har alldeles rätt. För ett tag sedan när jag var hemma hos en man och skulle promenera hem till mig sa han att det nog inte var någon fara då jag skulle promenera mellan två relativt lugna stadsdelar. Jag är inte rädd, sa jag. Det handlar inte om att vara rädd utan om att vara klok, sa han. Då är jag väl inte klok då, svarade jag för att byta ämne. Jag har svårt för den sortens budskap. Jag dömer inte personer som känner sig rädda, men jag tänker inte vara delaktig i att frammana rädsla hos andra eller ge några välmenande råd.

Jag har aldrig placerat en nyckel mellan knogarna, varit utrustad med pepparsprej eller gått någon kurs i feministiskt självförsvar. Det har aldrig ens föresvävat mig. Det har ett pris att inte vara rädd. Om du inte är rädd menar en del att du inte tar vara på dig själv. Den som inte tar vara på sig själv anses i någon mån ha sig själv att skylla om något händer. Men om en rädd person ”tar vara på sig själv” och något ändå händer? Den personen, i den mån hen blir identifierad som en ansvarsfull person som tagit vara på sig själv, är knappast fredad från påståenden om egen skuld, men även om det vore så förändrar inte det faktum.

Tar du vara på dig själv och agerar som om alla män vore potentiella våldtäktsmän är det också fel. Helst ska du vara rädd för inte alla män och ta vara på dig själv utan att trampa männen som aldrig skulle våldta dig på tårna.

3 reaktioner på ”Kvinnor som begränsar sig själva är ingen lösning på det sexuella våldet”

  1. Idag publicerade Aftonbladet en artikel, där de påstår sig ha en lista från polisen med de farligaste platserna i Stockholm. Nej, jag skulle inte gå där på kvällen, och det skulle nog inte du heller. Sunt förnuft helt enkelt. Andra delar av stan är närmast ofarliga dygnet runt. Jag antar att du utövar någon sorts omdöme när du går hem, ingen vill vara dumdristig men inte heller låsa in sig.

    Även män kan som vi vet bli rånade, nedslagna och misshandlade, och även våldtagna. Men det är just kvinnor som ska vara rädda, och att det handlar om att kvinnor förväntas hålla på sig i den hederskultur vi har. Att hon förväntas gå mycket långt för att undvika detta öde värre än döden. För precis som du skriver blir hon ändå misstänkliggjord, att hon borde ha vetat bättre. Medan om jag som man blir rånad på S:T Eriksplan vid elvatiden en lördagskväll bara råkat illa ut.

  2. Nej, jag ägnar mig inte åt det du kallar sunt förnuft. Jag skulle inte undvika ”de farligaste platserna i Stockholm” vilka de nu är om jag ville vistas på dem. Oftast händer ingenting farligt oavsett var man befinner sig i Sverige. Mitt omdöme säger mig att det inte är någon mening att undvika abstrakta faror. Priset i form av förlorad livskvalitet är alldeles för högt.

  3. Även om det inte är din poäng med ditt blogginlägg, så är det nog så att det inte finns någon plats i Sverige eller Stockholm som det är direkt farligt att vistas på. I varje fall om man någon enstaka gång nattetid skulle behöva passera något av dessa förortstorg jag – och uppenbarligen inte heller du – bor vid. Det handlar inte om någon abstrakt, utan om något mycket konkret. Jag tror inte att de boende där stänger in sig om kvällen, men undviker att regelmässigt vara där om det praktiskt kan undvikas. Polisen säger att det är farligare, och de boende säger också det. De har inte råd att göra politik av var de vistas. Det är deras verklighet och den kan man respektera.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *