Varför badar du med kläder?

Badsäsongen börjar lida mot sitt slut. I vanlig ordning har det gjorts en del reportage från nakenbad runt om i landet. Som en person som badar naken borde jag uppskatta reportage om nakenbad, men ibland undrar jag om det inte har gått inflation i dem. Det är samma visa varje gång. Någon reporter åker till ett nakenbad, klär av sig naken och frågar personer på plats varför de badar nakna. Reportern ställer även några frågor om vilka som besöker nakenbad, om kroppsideal, om det stämmer att det förekommer sex på nakenbad och om de i övrigt är familjevänliga. De tillfrågade badgästerna försöker efter bästa förmåga att bemöta de fördomar som finns om personer som badar utan kläder samtidigt som de vill förmedla att stämningen är annorlunda på ett nakenbad jämfört med ett textilbad. Det finns någon slags känsla av gemenskap. De badande pratar mer med varandra, de har olika sorters kroppar och kroppsidealen är inte lika närvarande som på textilbaden.

Det är i och för sig positivt att de få officiella nakenbad som finns uppmärksammas, men det måste gå att göra reportage om nakenbad där inte textilbadares fördomar om nakenbadare är i fokus. Varför inte skicka en reporter till ett textilbad och fråga personer varför de badar med kläder som omväxling?

Det går att fråga sig hur intressanta reportage om personer som badar, solar, läser, spelar brädspel, samtalar och dricker termoskaffe egentligen är. Ungefär lika intressanta som de återkommande reportagen om årets semlor, antar jag, men det går förstås att ställa andra frågor än de gängse. Jag hade gärna lyssnat på reportage om bad med och utan kläder utifrån ett historiskt perspektiv. Reportage som undersökte varför bröst och nakenhet har blivit så laddat eller varför det finns så officiella nakenbad i Sverige jämfört med Tyskland. De som växer upp i dag gör det i tron att bröst alltid har varit tabu, i tron att de allra flesta kvinnor täcker sina överkroppar för att kvinnor alltid har gjort det. Det skulle kunna uppmärksammas mer.

Jag vet inte hur det är för andra som badar nakna, men jag vill hellre prata om vad som är positivt med att vara naken istället för att bemöta textilbadares fördomar om nakenbadare. En del som badar utan kläder menar att de gör det för att de inte vill behöva tänka på blöta badkläder. Jag tror inte att det är hela sanningen även om det är en fördel med att bada som man föddes. Det finns trots allt personer som besöker badplatser utan att bada.

”Jag vill inte behöva tänka på blöta badkläder” låter som ett svar på frågan ”Varför badar du naken?” som skräddarsytt för att personer som badar med kläder ska förstå. För det finns väl ingen som uppskattar blöta badkläder? Ingen som tycker att det är särskilt smidigt att byta om från blöta badkläder till underkläder utan att ”avslöja” för mycket?

Måste personer som följer normen förstå allt? Jag vill vända på frågan. Det kan verka rimligt att fråga personer som bryter mot normen varför de gör det, men är det inte rimligare att fråga personer varför de använder badkläder även om svaret är ”för att alla andra gör det”?

Jag kan göra saker som framstår som omotiverade om de ger mig någonting konkret. Det konkreta måste emellertid balanseras upp av något, det måste vara värt den ansträngning det ”omotiverade” kräver. Badkläder ger mig inte något konkret. Jag vet inte vad det skulle vara. Att vara normal är inte något konkret. Att inte behöva tänka på blöta badkläder som behöver tvättas, torkas och förvaras i en påse för att skydda andra tillhörigheter är visserligen något konkret, men det är inte på något sätt avgörande för varför jag badar utan kläder. Det finns ett större utbud av badplatser om man badar med badkläder, men det har inte med kläderna i sig att göra. Det finns ingenting som säger att personer inte skulle kunna samsas om badplatserna. Det är viljan som saknas.

Mitt främsta skäl att bada naken är att jag uppskattar att vara naken. Få platser framstår som så naturligt anpassade för nakenhet som badplatser. Det inger någon slags frihetskänsla att vara naken utomhus som är svår att beskriva. Textilbadare som känner sig manade kan för all del besöka något nakenbad och se om den infinner sig.

2 reaktioner på ”Varför badar du med kläder?”

  1. En textilbadares bekännelser? Kanske ska en kronisk badkruka som jag inte svara på det. Då främst de gånger jag badat har det varit i pool. Förutom de undantagsfall jag hamnat i saltsjön. Då följer jag den lokala konventionen som oftast påbjuder tyglappar här och där. Även om det för vi män oftast räcker med där. Du nämner argumentet att man slipper blöta badkläder, vilket inte heller jag tror kan ha någon påverkan. Vad är det jämfört med ett blött badlakan? Med de moderna material som finns idag behöver de knappt torka, och känns lika knappt mot kroppen när man badar. Eller är på strand som jag är på mest.
    Så svaret ligger nog snarast psykologiskt. Med påverkan från olika håll naturligtvis. Om det nu är frihetskänsla eller vad du vill ha det till må vara hänt. Rationellt är det i alla fall inte, och behöver förstås inte vara det. Är det samma frihet om du badar ensam?
    Men visst har jag varit på nakenbad några få gånger, även om jag skulle aldrig anstränga mig för att komma till just en sådan anläggning. Om jag nu skulle anstränga mig för att bada alls förstås. Senast var det lite speciellt. Någon karl ville titta på min kuk. Jag kan inte klandra honom riktigt, då det tjugo meter bort fanns det en annan man som inte alls hade något emot att visa upp sina tillgångar. Själva badandet var det väl också lite si och så med för de flesta, så på det sättet behövde jag inte känna mig så utanför. Å andra sidan gick man omkring och fluktade, (älskar det ordet), i stället, eller smög upp i buskarna tillsammans. Tills ryktet gick att någon (kvinna) hade sex med sin man i någon klippskreva, då det tydligen var lite mera intressant än att helt obesvärat råka gå förbi och inte titta på vad jag råkade hade mellan benen. Känslan av porrbio var helt enkelt mycket närvarande. Men den skillnaden, och fördelen, att här luktade det salt och tång.
    Dålig journalistik finns det gått om, och det vore väl konstigt om det inte fanns vid nakenbaden också. Däremot är det inte journalisternas sak att skriva nakenhetens historia, även om de kunde låta bli att göra dåliga reportage på badstränderna. För nog har den accepterade nakenheten varierat, både i hur mycket och exakt vad som fick visas. För att ta ett exempel rasade moralens försvarare det på 1600-talet nya modet med djärva urringningar. Det hade de inte mycket för, och fick vänta i tvåhundra år på bättring på den fronten.
    Ett annat exempel som ofta tas upp är toplessmodet på 80-talet. Eller att 20-talet var naknare än 30-talet. Eller att jag noterat att ungdom numera ofta skyler, (ett annat ord jag älskar), sig i duschen på gymmet. Däremot tror jag inte direkt att sexualiseringen minskar med mera nakenhet, eller för den delen mera påklätt. Snarare verkar den mera konstant. Jag minns själv att på 80-talet var topless allmänt vedertaget på stränder, och som ofta påpekas på Skara Sommarland. Däremot var det inte alls så vid pooler, konstaterade jag som besviken och förgäves fluktande tonåring, efter ett besök på det lokala Centralbadet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *