Minderårigas bristande tillgång till p-piller

År 2009 förklarande en vice chefsåklagare att han inte skulle tveka att åtala den som skrev ut p-piller till någon under 15 år. Uttalandet bidrog inte helt oväntat till oro bland barnmorskor på ungdomsmottagningarna runt om i landet. Under de senaste åren har det framkommit att flera mottagningar inte längre skriver ut p-piller till minderåriga på grund av det ”oklara rättsläget”. Hur många unga som nekats p-piller är svårt att svara på.

Trots kritik mot den tidigare vice chefsåklagarens tolkning av lagen och trots de orimliga konsekvenser en sådan skulle få för sexuellt aktiva unga, så är det som att uttalandet etsat sig fast i vårt kollektiva medvetande. Den felaktiga föreställningen att personer under 15 år inte får ha sex påverkar i dag mer än någonsin ungas tillgång till preventivmedel och i praktiken därmed också risken för oönskade graviditeter.

Minderårigas tillgång till p-piller beror dels på vilket landsting de tillhör, men också vilka riktlinjer ungdomsmottagningarna har. För att inte tala om hur varje enskild barnmorskas inställning till minderåriga som har sex kan bli avgörande. Det går inte att säga något generellt om mottagningarnas riktlinjer, men en sak är säker. En minderårig person som behöver p-piller kan inte längre räkna med att få sådana utskrivna.

För unga som överväger p-piller är ungdomsmottagningarnas riktlinjer svåröverskådliga. Det är tillräckligt svårt som utomstående att få en bild av dem. En del mottagningar skriver ut p-piller till minderåriga, andra har som utgångspunkt att inte göra det. Vissa mottagningar gör det endast med föräldrarnas kännedom. Det påstås att en del ungdomsmottagningar kräver intyg från vårdnadshavare eller helt enkelt anmäler till socialtjänsten om en person under 15 år efterfrågar p-piller.

Även om nu ungdomsmottagningen skriver ut p-piller till minderåriga år är det för den skull inte någon garanti för att de kan hämta ut dem, då det förekommer att apotekspersonal i sin tur nekar dem. Allt enligt en artikel i RFSU:s sexualpolitiska tidskrift Ottar (31/3-15).

”Det började hända något när sexualbrottslagen skärptes. Det skapades ett utrymme för att ha åsikter i moraliska frågor, kring vem som ska ha sex och inte, vilket är problematiskt. Jag tycker man kan se en våg av nymoralism i samhället”, menar barnmorskan Marta Hansson Bocangel.

I verkligheten går det inte att ”hjälpa” sig själv eller någon annan att bli våldtagen. Varken juridiskt eller moraliskt. Den vice chefsåklagarens tolkning; att p-piller till en person under 15 år skulle utgöra medhjälp till brott är absurd och kan bara förstås mot bakgrund av att vi lever i ett samhälle där offer för sexualbrott tillskrivs ett ansvar för de övergrepp de utsatts för.

För varken preventivmedel som bara skyddar mot graviditeter eller kondomer – som också skyddar mot sexuellt överförbara sjukdomar – är några förutsättningar för sex eller sexualbrott. Att ta ansvar för sin reproduktion, reglera sin mens, försöka lindra mensvärk och vad helst man kan tänkas använda p-piller till är inte något brott.

Det är inte rimligt att en felaktig men allmänt spridd föreställning om att minderåriga inte får ha sex tillsammans med den lokala ungdomsmottagningens praxis tillåts påverka ungas tillgång till p-piller. Det måste därför bli tydligt för barnmorskor att de inte bara kan och får utan också bör skriva ut till behövande under 15 år. Kanske behövs till och med en rättighetsbaserad lagstiftning som fastslår ungas rätt till p-piller?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *