Om du inte tycker om andras bolagsstyrelser skapa en egen

Det har framställs som att ägaren av ett aktiebolag kan utse vilken bolagsstyrelse som helst och att det enda hotet mot denna ordning är den könskvotering som lagstiftaren ibland hotar med. Det stämmer inte.

Det är reglerat vilka som får sitta i en bolagsstyrelse. Det finns krav på personer som måste vara representerade om bolaget har en viss storlek. I publika aktiebolag måste det finnas minst tre styrelseledamöter. Om ett icke publikt bolag har färre ledamöter måste det finnas minst en styrelsesuppleant. Så mycket för den äganderätten.

Bolag med en viss storlek måste ha arbetstagarrepresentanter som utses av fackföreningarna. De är en del av styrelsen och i princip likställda med övriga styrelseledamöter.

Om jag inte tycker om andras bolagsstyrelser är det bara för mig att skapa en egen. Jag vill ha en bolagsstyrelse med 16-åringar. Utöver dem vill jag också ha några personer som är belagda med näringsförbud. Gärna också några är i konkurs då jag föreställer mig att det är en bra merit. Kan jag utse en sådan styrelse på min bolagsstämma?

Det är bara att kolla in Bolagsverkets hemsida om man inte vill traggla lagtext. Styrelseledamöterna måste vara minst 18 år, de får inte vara i konkurs, får inte ha förvaltare och får inte ha näringsförbud. Så mycket för den äganderätten.

Nej, men allvarligt. Välj ett argument. Argumentera antingen för att ägaren bör ha rätt att bestämma över styrelsens sammansättning eller låt bli. Om du gör det bör du vara medveten om att den rätten redan är begränsad. Det är inte kvotering eller inte som avgör den saken.

Två fel gör inte ett rätt, invänder någon. Det stämmer, men framställ inte rätten att utse bolagsstyrelser som obegränsad. Det är inte lika medialt sexigt att beskriva hur bolag tvingas ha arbetstagarrepresentanter i sina styrelser. Det provocerar uppenbarligen inte i närheten av lika mycket som tanken på fler kvinnliga styrelseledamöter om ”hotet” från lagstiftaren blir verklighet.  Inte ens personer som annars tilltalas av äganderätten. Kanske tilltalas de av den så pass mycket att de inte ens känner till nuvarande begränsningar? För äganderätten är väl inget skenargument för att man har svårt för kvinnor? Nej, det tror jag inte.

De som är emot könskvotering, men inte argumenterar för äganderätten, menar att kvinnor skulle ha särskilda problem med att känna sig inkvoterade eller bli inkvoterade. Varför kvinnor – till skillnad från män – har dessa bekymmer framgår sällan. Beror det på att kvinnor till skillnad från män har möjlighet att ta sig fram på egna meriter? Beror det på att män är så vana vid att bli ”inkvoterade” att de inte ens känner sig inkvoterade och att den icke lagstadgade ”kvoteringen” av män därför är mindre problematiskt?

För om det inte stämmer att kvinnor tar far illa av att andra tror eller vet att de blivit inkvoterade blir det svårt att falla tillbaka på argumentationen för äganderätten. Det kanske visar sig att det finns massor av kvinnor, eller personer från andra underrepresenterade grupper, som tilltalas av pengar och positioner i lika hög grad som män? Om äganderätten är helig är det förstås ointressant.