Sök inte förmildrande omständigheter

Min erfarenhet av att prata om egna erfarenheter av sexuella övergrepp med personer är att jag gjort dem obekväma, vilket i sin tur gjort mig obekväm. Det har främst rört sig om män jag har haft sexuella relationer med då det framförallt är sådana jag tagit upp det inför i samband med att vi pratat om skuldbeläggande av sexualbrottsoffer, rättsväsendet eller sexualbrott i allmänhet. Det finns inget skäl att bli obekväm så jag hoppas att jag läst av dem fel.

Det viktigaste för mig har inte varit att andra på ett korrekt sätt ska bekräfta att jag varit med om något otillbörligt. Det har inte varit särskilt viktigt alls eftersom att erfarenheterna har så många år på nacken att jag knappt tänker på dem. Som i de flesta sammanhang när någon nämner någon erfarenhet de helst hade varit utan handlar det mer om att inte säga fel saker än att säga rätt saker.

Om jag berättar om att någon närstående gått bort vill jag inte höra att alla ska vi dö eller genast få frågor om hur gammal personen blev, underförstått att om personen var gammal var det inte mer än vad man kan förvänta sig och därför inte så allvarligt. Jag vet att människor ska dö, det behöver ingen upplysa mig om. Om jag berättar om en relation som tagit slut vill jag inte höra att så kan det gå om man lever ickemonogamt eller att det kanske var lika bra att det tog slut.

Berättar någon om egna erfarenheter av sexuella övergrepp – fråga inte personen om hen var berusad vid tillfället eller om denne i övrigt hade gjort något som kan förklara eller försvara det otillbörliga. Tro inte att du är någon domare som förväntas ”ta ställning” till erfarenheter som andra uppger att de varit med om. Låt bara bli att insinuera att personer som varit mer om betungande erfarenheter har sig själva att skylla så ska det nog gå bra.

7 reaktioner på ”Sök inte förmildrande omständigheter”

  1. Nu har jag läst din postning 3 gångar Johanna, och jag fattar fortfarande inte vad du önskar att din samtalspartner skall göra. Nicka förstående (även om det tveksamt att han/hon faktiskt förstår) och annars vara tyst och hålla dig i handen?

    Det är kanske en manlig, stereotyp floskel, men vi män mår bäst om vi kan lösa problemen, och inte bara prata om dom. Analysera, hitta fakta, hitta förklaringar. Att bara nicka och vara tyst fungerar inte för os. Om vi inte hittar en lösning har vi alltid en utväg: Ett klap på ryggen, ”du, vi tar en öl och glömmer skiten”, och så pratar vi om fotboll i stället.

  2. Jan Andersen: Du har alltså lyckats läsa igenom ett inlägg hela tre gånger och på något sätt missa att det rakt upp och ned faktiskt står där vad du INTE ska göra.

    Minns när pappa gick bort och alla skulle tävla om att ”trösta” mig genom att övertrumfa varandra med plumpheter. Om du inte är säker på att det du har att säga fyller en funktion så var helt enkelt tyst, eller ”nicka förstående”, det är givetvis ingen superlösning, men bra mycket bättre än att mitt i det känsliga sammanhanget sätta igång ett debilt parti med floskelbingo.

  3. @Henric – det var jo precis det där var problemet! Där står en massa om vad man INTE skall göra, men inget om vad man SKALL göra.

  4. Det kan ju haenda att maen maar baest naer de faar loesa problem, men nu var det inte hur maen maar vi talade om. Detta handlar om hur man foerhaaller sig till en person som blivit utsatt foer sexuella oevergrepp, och daa aer den viktiga biten inte att den som lyssnar maar bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *