Visad välvilja

Hur vet man om någon vill en väl eller bara försöker ge det intrycket funderade jag en del på när jag var yngre och äldre försökte begränsa för att de ville en väl. När politiker lagstiftar om övervakning av oss medborgare vill de också bara väl. Det vore naivt att tro på det, men oavsett finns det inget skäl att acceptera vad som helst i välviljans namn.

Intressant är hur vi påverkas av hur välvilliga personer skildras i sin strävan att vara just det. Om politiker kan motivera förbud av olika slag med välvilja (det kan man alltid även om det ibland framstår som mer långsökt än annars) kommer en del att tänka att det nog ligger något i det. Och välvilja är ju bra. Om välvilliga föräldrar framställs som personer som ringer flera gånger per dag för att kolla hur man har det kommer en del föräldrar att kopiera det beteendet utan att fundera på hur välviljan tas emot.

Välvillighet handlar inte sällan om konkreta saker en kan göra. Det är mycket enklare att göra någonting konkret (många gången handlar det om att ”öppna plånboken”) och känna att man har bidragit i dessa tider då det är viktigt att ”göra skillnad” än att bocka av en ambition om att vara välvilligt inställd till människor man möter. Handlingarna har också den fördelen att de manifesterar något, de kommunicerar att man är en handlingskraftig person som bryr sig. Politiker som inte övervakar oss gör inget.

Värdet av välvilja och handlingar i välviljans namn ska inte underskattas, därför är det problematiskt när välvilja framställs som en uppsättning konkreta saker en kan göra. Saker som alla som regel inte ens kan göra ens om de skulle vilja. Säger man inte till sina barn att man älskar dem älskar man dem inte. Föräldrar som köper många och påkostade julklappar till sina barn älskar inte nödvändigtvis mer om sina än vad andra gör och det är förstås inget som säger att deras barn får än “bättre” jul än andra barn i den mån man alls ska ägna sig åt sådana jämförelser.

Hur långt får man gå för att visa att man bryr sig om någon och vem ska man visa det? Den man bryr sig om eller ens omgivning? Föräldrar påverkas av föreställningar om vad det innebär att vara en bra förälder. Föräldraskap är i alla högst grad något man kan tjäna pengar på. Det råder ingen brist på experter som kan lära föräldrar ett och annat. Råden som vänder sig till tonårsföräldrar är kanske mest intressant eftersom att de kan tonåringarna själva ta del av. Medan småbarnsföräldrar kanske är mest intresserade av hur andra uppfattar deras föräldraskap måste en tonårsförälder förhålla sig till att tonåringen kan kan prata om det med andra på ett helt annat sätt än små barn.

Det finns antagligen inte i närheten av lika många föräldraböcker som kostböcker, men de har några genomgående teman. Liksom de flesta som uttalar sig om ”sund” kosthållning numer uppmanar oss att dra ned på sockret och det vita brödet uppmanar de som vill lära ut gott föräldraskap föräldrar att inte snåla på förbud, regler och kontroll. Samtidigt som de tror på förbud, regler och kontroll – eller om de bara tror att det säljer – är de minst lika medvetna som målgruppen om att de som ska utsättas för detta nog inte ser lika positivt på dessa “tonårsföräldraskapets huvudingredienser”. Föräldrarna lugnas som regel med att tonåringarna tids nog kommer att förstå att de bara ville väl. Barnen ska förstå att de hade goda intentioner, hur väl de flög lämnas utan avseende. Förstår när de blir äldre gör de som regel också, om inte annat när de får egna barn och vill återanvända de uppfostringsmetoder som de till sin stora besvikelse blev utsatta för.

Förbud, regler och kontroll kan kokas ned till en del saker den goda föräldern ska ägna sig åt eller – något som blivit allt mer populärt – avstå. Har man inget svar på vad ett bra föräldraskap är kan man göra som föräldrar gjort i alla tiden och kolla på hur andra har gjort. En del av att vara en bra förälder handlar ju om att andra föräldrar ska tycka att man är bra. Att du känner att du är en anständig förälder räcker inte. De här föräldranormerna är tonåringar knappast främmande för. För att några föräldrar ska vara bra måste några vara dåliga och man vill inte gärna att ens föräldrar ska betraktas som dåliga. Man vill inte känna att ens föräldrar inte bryr sig om en och man vill inte höra att de nog inte gör det. Även om man emellanåt kan tvivla på en del av deras uppfostringsmetoder så finner man sig nog i dem och intalar sig själv att de säkert bara ville väl.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *