Att vara naken bland andra

Jag var och nakenbadade i helgen. Personer som nakenbadar menar ibland att de känner sig mindre nakna på naturistbad än i påklädda sammanhang, vilket borde falla på sin orimlighet. Hur känner man sig egentligen naken i kläderna? Jag förstår att man kan känna sig mindre naken om man är det bland andra än om man vore den enda nakna i ett för övrigt påklätt sällskap och det fungerar förstås åt båda håll. Att frångå normen kan kännas inpå bara kroppen.

Jag känner mig naken på naturisbad, mer naken än jag känner mig i min bostad som jag som regel är mer eller mindre naken i. Hemma känner jag inte av vinden och jag har inte andra nakna personer runt omkring mig som kan påminna mig om min egen nakenhet. Nakna sammanhang kommer att påminna mig om min egen nakenhet trots att den är förväntad. Jag blir inte omedveten om att nakna sammanhang tillhör ovanligheterna när jag går in i dem. Jag menar, på hur många officiella badstränder går det ett officiellt naturistbad? Jag tror inte heller att personer som badar i badkläder är omedvetna om sina kroppar, jag kan tänka mig att de jämför sina kroppar mer med andras, eller känner sig särskilt påklädda. De är också i en tillgjord situation. Vi är inte vana vid att människor visar särskilt mycket hud.

Jag tänker inte skönmåla att inte ”känna sig naken” bland nakna personer. Som om naken gemenskap vore mer försvarlig om så vore fallet. Jag tycker om att känna mig naken – särskilt i sammanhang där nakenhet är förväntat. Om jag inte gjorde det skulle jag klä på mig.

Jag är naken i mitt hem, men med jämna mellanrum blir jag påmind om att det finns personer som har problem med att människor tar sig sådana friheter i sina egna hem. För mig är nakenhet vardag och jag vill att det ska få fortsätta vara det, men den senaste tiden har det ibland känts det som att det angränsat till någon slags vardagsaktivism att vara naken i sitt eget hem. Jag påminns om det när någon ur Ligga med P3-redaktionen publicerar en bild på sin och en annan persons reaktion efter att ha sett en naken granne. På bilden såg jag två personer som verkade mycket tveksamma till detta, men de menade själva att de bara var förvånade över att grannen ”visade ALLT”. Jag påminns om att nakenhet kan angå andra när jag är hemma hos någon och personen drar ner persiennerna innan kläderna åker av. När män har bara överkroppar i sina bostäder medan kvinnorna under samma tak är påklädda upptill. Hade kvinnor varit påklädda om det inte hade varit för insynen?

Man måste beakta att ett stort antal personer som bor själva sover i underkläder, och ibland till och med så kallade sovkläder, så det är inte nödvändigtvis en fråga om att kunna bli ertappad. Framförallt tror jag att det handlar om vanans makt och hur nakenfientlighet genomsyrar vardagen. Nakenfientlighet är mer framgångsrik om vi i varje situation är klädda så som vi skulle ha varit om någon utomstående hade varit närvarande, om vi inte måste tänka i varje situation på att se till att vi är tillräckligt påklädda. Det är vi redan. Om vi inte befinner oss bakom en låst dörr för att vi duschar eller har sex det vill säga.

Många som sover i underkläder uppger att de gör det för att de inte vill känna sig nakna. Jag kände mig naken de första nätterna jag sov utan underkläder för att det var en för mig ovan känsla. Det kan liknas vid att gå från heltäckande underkläder till underkläder med en smal tygremsa som delar bakdelen. Det var en ovan känsla att sova naken, men för egen del knappast en obehaglig känsla. Jag kan känna mig påklädd om jag sover jag med underkläder när jag har mens, det blir instängt och jag förställer mig att underliv mår bra av att andas, varför jag helst undviker det och lägger ut en handduk. Med tanke på mängden obehag personer – framförallt kvinnor – annars vänjer sig vid för andra, högre, värden, är det märkligt att inte sova naken slagit an hos fler. Det går betydligt fortare att vänja sig vid än det obehag människor annars utstår för att passa in.

Jag tycker verkligen om att bada, och på något sätt är det väl alltid ett minimum av aktivism att ägna sig åt en på vissa hålla hotad företeelse. Nakenbadandet hade varit betydligt mer hotat om det inte vore för alla som badar nakna. Det är en sak att försvara någonting i ord, en annan att göra det i handling. Jag ser gärna att nakenbad normaliseras så till den grad att det erkänns som en rättighet att bada naken utomhus. Under sådana omständigheter finns det ingenting som hindrar personer i badkläder att bada med nakna personer.

Om tre veckor har jag min första betalda semester någonsin, förra sommaren arbetade jag mig igenom. Under denna tid har jag en idé om att göra en del semesteraktiga saker utan att fördenskull sluta tänka. Jag tänkte bland annat skriva på mitt bokprojekt då jag kommer att ha mer tid över till det.

Ut och nakenbada med er.

10 reaktioner på ”Att vara naken bland andra”

  1. Jag trivs ju som absolut bäst naken, det är ingen nyhet för någon som känner mig. Jag har ibland funderat på det där med att känna sig mindre naken bland andra nakna än när jag är påklädd, och kan delvis sympatisera med det. Jag trivs inte påklädd, jag blir mycket mer medveten om min kropp och kroppen försöker anpassa sig efter obekväma kläder.

    Det jag blir när jag är naken i sällskap med andra nakna är i första hand väldigt avslappnad och väldigt nöjd. Jag känner mig dock inte naken på det sätt som de flesta tror, men jag slutar bry mig om min egen nakenhet. Den enda gången jag känner mig ”naken” i den traditionella bemärkelsen är när jag inte har armbandsur på mig – ja, jag är såpass gammal och så van vid att ha det att det känns konstigt utan armbandsur. Men att resten av min kropp saknar kläder lägger jag sällan märke till.

  2. Jag tänker sällan på att jag är naken hemma, men bland tiotals andra personer kommer jag ofrånkomligen att göra det. Det är möjligt att jag skulle sluta göra det om det vore vardag, men utan att kunna föreställa mig hur det är kan jag på rak arm inte se något egenvärde i det.

  3. Tack Johanna!

    Dagens avsnitt av Utbildningsbyrån var bland det mest inspirerande jag hört på länge.

    När jag lyssnade blev jag både förbannad och ledsen; insåg att jag är offer för den “sexkritiska” hållning som rådde under min uppväxt och skoltid. Men nu, nyss 50 fyllda har jag sedan ett par månader tillbaka börjat ta revansch. Plötsligt har jag (som alltid trott mig vara medelmåttig ointressant för de flesta tjejer) börjat uppvaktas av betydligt yngre tjejer och har nu en kk som inte fyllt 20.

    Och det vi har tillsammans i form av djup vänskap och sex liknar ingenting annat jag varit med om. Och vår relation är fullkomligt fri från svartsjuka. Strictly sex!

    För mig som lever i ett äktenskap utan sex (där är det helt dött – går inte in på detaljer) känns allt både schockartat och underbart!

    Jag kan inte med ord beskriva hur otroligt skönt och inspirerande det var att lyssna på din fullkomligt oneurotiska inställning till sex. Och jag blev ännu mer övertygad om att jag har massor att ta igen.

    Ha en underbar sommar!

  4. Jag blir likade chockad varje gång folk blir chockade över att jag alltid sover naken utom vid speciella tillfällen. (Även vid mens, tamponger räcker för att det inte skall läcka). Jag har alltid trott att sova naken var norm.

  5. Jag glömde ett tag bort att det inte var norm, men har numer förlikat mig med att personer har särskilda sovkläder och att en del kvinnor till och med sover i BH.

    Jag blöder så lite när jag har mens, ibland sover jag helt utan skydd under mensen, men då lägger jag ut en handduk.

  6. Jag är definitivt benägen att hålla med dig angående svenskars ovilja att visa sig nakna. Jag har vistats en del i Tyskland (p.g.a. jobbet) och där är det vanligt med gemensam relaxavdelning på hotellen (med bl.a. bastu) där män och kvinnor kan vistas tillsammans. Jag har besökt dessa relaxavdelningar vid flera tillfällen och jag har aldrig sett någon som på minsta vis försöker skyla sig. Även nakenbad ska tydligen vara betydligt vanligare i Tyskland än i Sverige. I Sverige tycker jag att trenden gått åt fel håll de senaste åren. Jag tränar regelbundet på gym och har bl.a. noterat att de yngre killarna gör allt de kan för att skyla de intimare delarna i omklädningsrummet, de flesta duschar inte efter träningen och en del av de som duschar gör det med kalsongerna på. De som inte duschar med kalsongerna på brukar gå hela vägen fram till duschbåset med handuken omlindad runt sig för att sedan hänga handuken nära duschbåset. När de duschat färdigt så snor de snabbt handuken runt sig och tar inte av den innan de hunnit få på sig underkläderna. Varför det blivit så? Ett skäl skulle kunna vara hysterin kring kukstorleken vilket gör att många killar tycker att de är för små mellan benen och därför inte vill visa sig nakna. Ett annat skäl skulle kunna vara att de är rädda att någon ska smygfota dem med mobiltelefonen (och ev. sprida bilderna vidare). Själv så har jag aldrig bekymrat mig för hur andra ska bedöma huruvida jag är välutrustad eller inte (trots att jag endast är medelmåttligt utrustad), däremot så har jag varit orolig för att råka få stånd då jag vistas naken i offentliga miljöer p.g.a. att det kan missuppfattas.

  7. Så synd att hösten snart är här och nakenbadssäsongen är slut. Vill aldrig mer vada påklätt sedan jag inså hur skönt det är att göra det utan kläder. Kan det komineras med sex i det fria så är det ännu bättre…

  8. Hej, jag har i flera år tänkt att jag ska åka till ett nakenbad för att se hur jag känner det. Att titta på andra var inte viktigt, jag ville få reda på hur jag skulle känna mig när jag klädde av mig och solade tillsammans med andra. Denna sommaren tog jag mod till mig och gjorde det. Det var en helt fantastisk känsla. Att få klä av mig och gå ut på brygga kändes helt normalt redan efter 2 sekunder. Jag kommer ihåg att jag mötte två på bryggan och att vi stannade och pratade vatten temperatur. Sedan dess har jag varit dör 6-7 gånger i sommar. Lite tråkigt är det att min fru inte vill följa med. Hemma badar jag naken om inga andra ser mig. Det brukar bli minst ett bad om dagen. Nu när det är höst är baden inte så långa.
    Om inga andra är hemma så går jag ofta omkring naken, jag kan både läsa, städa, äta frukost osv utan kläder. Vist skulle det vara enklare och trevligare om min fru också ville detta, men hon ser inte nakenheten som något skönt i sig.
    Det skulle vara intressant att träffa andra som gillar att vara utan kläder och prata med dem för att få reda på om man är ”normal” eller inte. Min fru tycker att jag inte är helt normal i detta ämne. Men när jag läser på din sida blir jag mer normal:)

  9. När jag var grabb fick jag inte visa mig naken inför min mamma sedan 9-årsåldern. Det var i och för sig inget problem förrän jag började femman och jag fick en kvinnlig idrottslärare. Det kändes liksom förbjudet och jag dolde snoppen när vi skulle duscha, men det gjorde även många andra så 11-åringar är inte alltid oblyga och flera hade fått ”inte visa snoppen för mor/syster” – regeln. den Som vuxen har jag inte känt det så inför min fru men vill inte bli sedd av andra kvinnor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *