Monogama som har sex som ickemonogama

Jag har ingen polyidentiet. När jag läser om polypersoner i media tänker jag sällan att de representerar mitt sätt att leva på. Polypersonerna kan många gånger utifrån egna erfarenheter berätta om hur det är att leva monogamt. Om hur monogami inte fungerade för dem. Det kan inte jag då jag inte har provat på det. Jag vet inte om jag skulle klara av att leva monogamt om jag gav monogamin en uppriktig chans, jag vet bara jag inte vill ge monogamin någon sådan. Jag är helt ointresserad av att leva monogamt varför jag identifierar mig som ickemonogam.

Ickemonogam är mer talande för hur jag lever än det vida begreppet poly av flera skäl. Jag tror inte att vi är gjorda för att leva monogamt och jag har sex med flera. Det finns polypersoner som ”får” ha sex med andra, men som har sex med en och samma person. Självvald monogami. Polypersoner är ofta inte sena med att påpeka att det är rätten att få ha sex med flera som är det väsentliga, och att den egentligen inte säger någonting alls om huruvida man åtnjuter den eller inte. Jag förstår resonemanget och ställer upp på det i en rad olika sammanhang, men vad gäller ickemonogami vill jag inte bara ha rätten, jag vill också ta del av den.

Att jag är öppen med min ickemonogami beror dels på att jag vill göra min och potentiella sexpartners tillvaro mindre komplicerad. Jag vill inte att någon ska tro att jag kommer att leva monogamt med denne. Jag vill kunna knulla med personer utan att frågan om hur jag ska få använda min kropp tillsammans med andra kommer på tal, och jag kan som regel också det.

Medan polypersoner vill få monopersoner att förstå hur det går till att leva som poly genom samtal kan man säga att jag praktiserar det man talar om. Jag har förstås sex med personer som identiferar sig som poly, men minst lika vanligt är det att jag har sex med personer som tänker sig att de är monogama till sin natur. De har sex med en person, de har sex med några till vid sidan av den personen, och så kan de hålla på utan att reflektera över att de lever ickemonogamt, att det går och att det har sina fördelar. Jag vet inte om personer som levt i monogama parrelationer har en monogam identitet, men om det har det verkar den inte vara det minsta hotad bland monogama (identitet) som ligger med flera.

Behöver vi verkligen fler personer med en polyidentitet som pratar om att det går att leva ickemonogamt i media? Räcker det inte att konstatera att massor av personer med en monogam identitet redan gör det? Kan vi inte låta dem komma till tals? Och då tänker jag inte enbart på de otrogna. Hur går detta ihop, kanske du tänker. Det är inte märkligare än att det finns personer med en heterosexuell identitet som ligger med personer av det egna könet. Man talar ibland om män som har sex med män och kvinnor som har sex med kvinnor just för att illustrera att identifikation och praktik inte alltid går hand i hand.

Om sexuella praktiker vi ägnar oss åt utan att identifiera oss med talar vi ganska sällan. Om personer som identifierar sig som monogama men som lever ickemonogamt. Det finns massor av monogama som ickemonogami fungerar för utan att de någonsin satt ordet på det och det kan de tacka mononormen för. Vi som identifierar oss som ickemonogama eller poly kan förstås göra berörda personer uppmärksamma på detta eller fortsätta ha sex med dem utan att göra någon sak av det. Det kanske räcker att vi vet att ickemonogami också kan fungera alldeles utmärkt för ”monogama” i väntan på mononormens upplösande och deras uppvaknande?

4 reaktioner på ”Monogama som har sex som ickemonogama”

  1. Vi lever i ett samhälle där mycket bygger på identiteter. Praktikerna bara är.

    Det dryftas ibland om människan har något inbyggt behov av en identitet, att det är en nödvändig förutsättning för att kunna trygghet et.c.

    Jag vet inte. Jag tror inte det, men jag tror det ligger nära till hands att skapa en identitet för att kunna relatera till omvärlden – särskilt när omvärlden är skiftande och allt annat än logisk och enkel.

    En identitet kan byggas på mycket, somligt gott annat mindre gott. Utseende, yrke, status och klass, etnicitet, sexualitet – eller på att vilja omstörta alla identiteter.

    Alla dessa identiteter har väst fram i relativt modern tid. (Det är främsta skälet till att jag inte tror på något essentiellt behov av indentitet.) Tidigare kan det ha funnits andra, som är svårare för oss att förstå. Eller också inte, vi vet helt enkelt inte.

    Men det mesta som vi använder som identiteter idag, kommer ur praktiker (om man så vill). Utseende är kanske inte så mycket en praktik i och för sig. Men etnicitet var en gång i tiden mer valbart – och mer av en praktik – än idag.

    Identiteter kopplat till sexualitet kommer av sexualitetens medikalisering, i början av 1900-talet. Tydligast för homo- och bisexuella. men också grogrunden för att upphöja andra praktiker till en identitet finns i arbeten av Krafft Ebbing med flera.

    Idag skulle nog de flesta se detta som något negativt. Men inledningsvis var det nog mer av ett försvar, mot att anses avvikande. Det var Krafft Ebbing och Freud som började diagnosticera, men det var bögar och flator själva som började säga ”jag är en…”

    Lite så.

  2. Jag måste läsa igenom här ordentligt när jag inte är så trött, men jag måste skriva ett litet beundrarbrev medan jag kommer ihåg. Jag tycker att du skriver så bra, du får mig alltid att få en ny tankekedja där jag inte alltid kommer fram till samma slutsats som du själv, men mycket ofta kommer fram till något nytt i mitt eget tänkande. Jag tycker allvarligt talat att det ofta är mycket tråkigt att läsa om andra människors tankar och syn på sex eftersom alla givetvis anser att just ens eget sexliv är intressant, unikt och spännande, men du är alltid rolig att läsa.

    Så. Lite fanmail en måndag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *