Juridiskt skydd oavsett samlevnadsform viktigare än monogama makars självbild

Centerpartiet vill ha månggifte skriver medierna med anledning av två meningar i partiets förslag till idéprogram. Meningarna: ”Människor måste själva få besluta över sina privatliv, relationer och tillgångar. Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar.”

Efter Uppdrag gransknings besök hos tio av landets största moskéer rapporterade medierna att nio av dem godkänner månggifte för män (polygyni) och att deras råd många gånger strider mot svensk lagstifning. Reaktionerna emot polygami efter Uppdrag granskning kan säkert delvis förklara att en rad journalister gick igång på skrivelsen om detsamma i centerns förslag till idéprogram.

Den efterföljande debatten efter Uppdrag granskning gav åtminstone mig intrycket av att de flesta är emot polygami i betydelsen möjligheten att ingå äktenskap med flera personer. Istället för att problematisera att moskéerna tog mäns möjlighet att gifta sig med flera kvinnor i försvar utan att stå upp för möjligheten att som giftasvuxen ingå äktenskap med flera personer framställdes det som lika självklart att vara emot polygami som att vara för jämställdhet. Visserligen skulle även ett köns- och antalsneutralt råd i äktenskapsfrågan strida mot svensk lag så som den är skriven i dag.

Moskérepresentanterna är inte ensamma, de är i gott sällskap med många andra som vill reglera hur äktenskap ska se ut. Gudrun Schyman har redan sagt det mest relevanta i denna fråga. Riv upp äktenskapsbalken och anpassa juridiken efter hur människor lever.

Personligen är jag mest orolig för att motståndet mot polygami existerar för att en del monogama personer inte vill ”urvattna” äktenskapets innebörd och att det nekar den som redan lever flersamt ”skydd från att bli ekonomiskt eller på annat sätt utnyttjad” som Schyman skriver . Urvattna ytterligare om du hör dig för med konservativa som anser att äktenskapet ska vara förbehållet en man och en kvinna. Jag vet inte hur många som är förlovade eller vill förlova sig som har tillräckligt lite att göra om dagarna för att uppröras över unga som anser sig vara förlovade trots att de inte har planerat att gifta sig med varandra. Dessa unga avmystifierar förlovningen, menar de. Skaffa dig ett liv, har kristdemokraternas ungdomsförbund av alla förbund uttryckt. Ett liv som inte står och faller med vad andra fyller sina med, kan tilläggas.

En reaktion på ”Juridiskt skydd oavsett samlevnadsform viktigare än monogama makars självbild”

  1. Det jag undrar är dock om Centerpartiets formulering, som du citerar: ”Människor måste själva få besluta över sina privatliv, relationer och tillgångar. Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar.” egentligen åstadkommer det du skriver i rubriken.

    Mitt intryck (subjektivt, förvisso) är att ganska få polyamorösa efterfrågar ”månggifte”, men däremot att många efterfrågar regeländringar i enstaka, praktiska fall – t.ex. att beräkningen för bostadsbidrag kan göras utifrån ett hushåll på tre, där inte en person måste räknas som ”inneboende” (vilket ger hushållet en schabloninkomst – och då kan bidraget ryka, även om den tredje personen är inkomstlös…) och liknande.

    Det finns ju ingen myndighet idag som har åsikter om hur många man lever med. (Utom möjligen vid familjemål om vårdnad. Det är en potentiel ”fara” för många polyamorösa.) Men förutom det, är det helt enkelt inte ett problem som handlar om lagar eller myndighetsåtgärder.

    Det kan handla om hyresvärdar som sätter begränsningar och liknande, men det är en helt annan sak juridiskt. (Och det finns ingenting i de citerade formuleringarna som antyder att den typen av privaträttsliga problem ska ”lösas”, med allt vad det skulle innebära.)

    Slutligen då, om man ser på den allra sista delen – att ”politiken” inte ska bestämma ”vem som ska ärva ens tillgångar” är förvisso väldigt radikal. Men frågan är om det ens är radikalt på det sättet att det gynnar polyamorösa?

    Idag är ju läget att ett barn med fler än två föräldrar, sannolikt inte har arvsrätt från mer än två av dem (som lagen erkänner som föräldrar). Man får anta att med möjligheten för fler än två att gifta sig, ska följa utökad arvsrätt.

    Men C-förslaget är ju på den punkten ganska kontraproduktivt. Reglerad arvsrätt med laglott är infört som ett skydd för barn mot att göras arvlösa. Avskaffas det, så försvinner ju i det samma skyddet för att den andra delen av månggifteriet, dvs. skyddet mot att laglotten kränks. I så fall blir det ju ändå mer beroende av att ala respektive föräldrar är noga med testamenten och liknande.

    Tvärtom tror jag inte alls att det är rätt väg att gå. Vill man uppnå just ”juridiskt skydd oavsett samlevnadsform” så behövs det stora ändringar i familjerätten, men det vore bättre att bevara de ”positiva” formerna, dvs. att en ”färdig” sorts reglering erbjuds, men däremot att utöka med flera fall.

    Dessa fall bör man vara tvungen att själv anmäla eller ansöka om – snarare än att de ska vara upphängda på vissa ritualer. Det gör att man betydligt lättare kan åstadkomma juridiskt skydd som t.ex. försäkra sig om att ge sina barn arvsrätt (som en ”modul” man helt enkelt ansöker om, oavsett om man samlever med en, flera eller ingen…)

    Det kan visserligen medföra vissa risker som att folk glömmer, inte hinner et.c. Men risken är nog mindre, än de risker som finns idag när t.ex. folk tror att man får samma skydd som sambo eller gift osv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *