Får ditt val av partner godkänt?

Peter Wolodarski skriver om synen på svenskhet i Dagens Nyheter och refererar till en ”intoleransundersökning” som genomfördes bland landets gymnasieungdomar för några år sedan. Det står att läsa att ”ungdomar med svensk och nordisk bakgrund mer sällan än andra har en partner med ursprung i länder utanför EU och Nordamerika”.

”Hösten 1993 skulle en fjärdedel (25 procent) av svenskarna ”inte tycka om att få en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen”. Hösten 2009 är den andelen endast 12 procent.” konstaterade Marie Demker, proffessor i statsvetenskap, på DN Debatt för några år sedan (se Svenskarna blir alltmer positiva till invandrare).

Föräldrarnas godkännande av ens val av partner är viktigt för en del unga. Den undersökning Demker refererar till gäller äktenskap och det är knappast aktuellt i de nedre tonåren, men redan då har man föreställningar om vad ens föräldrar skulle tycka om man kom hem med en utrikesfödd, betydligt äldre eller någon av samma kön. Föreställningar som kan vara alldeles riktiga eller helt tagna ur luften. Vad ens föräldrar tycker om ens val av partner vet man ibland inte förrän man visat upp personen för dem. Godkännandet i sig är kanske inte så inte så viktigt som att man får sova över hos personen och har tillgång till utrymmen där man kan ha sex ostört, vilket kan kräva ett godkännande.

Tillvaron blir onekligen enklare om ens föräldrar accepterar ens val av partner och det och förutfattade meningar om vad ens föräldrar skulle tycka om man hade en partner född utanför EU kan säkert delvis förklara svensk- och nordiskföddas val av partner. Det gäller säkerligen sexpartners och sociala umgängen också. Jag har som svenskfödd varit i minoritet i en del sammanhang i Sverige, i vilka man utgått från att jag också är född i någon annat land. För varför skulle jag annars prata och ha sociala och sexuella relationen med personer som inte är svenskfödda, personer med ursprung i länder utanför EU? Bilden av svenskfödda har varit den att de håller sig för sig själva och i mångt och mycket stämmer den säkert.

Om mina föräldrar känner till detta har jag ingen aning om. Jag har ärligt talat inte tänkt på det tidigare. Som ickemonogam har det aldrig föresvävat mig att jag skulle be om deras godkännande. Vilka ska de godkänna? De jag sover med? De jag ligger med? De jag tycker om? Jag har levt ickemonogamt sedan jag började ha sex i 14-årsåldern och en sådan livsstil kräver rimligen ett mått av frihet. Mitt var rågat. Den som är hårt hållen hemifrån tar antagligen i högre utsträckning det den tror är det säkra före det säkra. Som svenskfödda med svenskfödda föräldrar skulle det innebära att bjuda hem en svenskfödd jämnårig partner av det motsatta könet.

2 reaktioner på ”Får ditt val av partner godkänt?”

  1. Här är nog Sverige lite friare och bättre för den enskilde individen än många andra länder där föräldrarna rent formellt ska ”godkänna” ens partner (däremot behöver det ju inte betyda att de gillar valet av partner, men det är en annan femma). För mig var det i alla fall viktigt att min partner och mor gillade varandra. Om de hade avskytt varandra och inte alls kommit överens hade det blivit väldigt svårt att hålla ihop förhållandet eftersom min mor är en så viktig person i mitt liv. Min fru, som kommer från en annan kultur, förväntade sig dock att hon skulle behöva bli godkänd av min mor. Jag i min tur skulle godkännas av hennes familj.

    Förutom en del kommentarer på bloggen och anonyma mejl innehållande epitet som ”gulinghora” har det inte inneburit några direkta svårigheter vad attityder från utomstående beträffar. Men så vet jag förstås inte om det pratas bakom min rygg. 🙂 Jag har en känsla av att det hade pratats mer om hon vore thailändska (vilket styrks av berättelse från personer i svensk-thailändska förhållanden).

  2. Det är klart att allting blir enklare om föräldrar och partner kommer överens om man har en har en nära relation med sina föräldrar. Jag är ganska övertygad om att det blir enklare att komma överens om man vet med sig att det inte är socialt accepterat att lägga sig i någons val av parter. Då finns också en förväntan på en att man ska kunna samexistera med någon som man själv kanske inte hade valt ut åt sin son eller dotter.

    Fråga medelålders vita män med adopterade döttrar från Thailand vad personer säger bakom deras ryggar 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *