Bilder du inte behöver anmäla

De flesta av er har antagligen redan läst Tomas Gunnarssons  bildanalys vid det här laget. Den om hur kocken Louise Johansson framställs i Arlanda Express tidning Xpress utifrån ett genusperspektiv. Den publicerades på Gunnarssons blogg Genusfotografen. Blogginlägget fick på kort tid en hel del uppmärksamhet på sociala medier.

”‘Sveriges mästerkock’ är i alla fall fotograferad i ett kök. I övrigt är det inte mycket som signalerar att Louise [Johansson] är en kock. Varken den konstgjorda förvridna fashionposen, den minutiösa stylingen eller de för plåtningen lånade kläderna”

Bildkommentarerna var en viktig ingrediens, men bilderna var helt avgörande för att inlägget skulle få den uppmärksamhet det fick. Att bildpubliceringen anmäldes och det utdömda skadeståndet på 15.000 kronor gjorde att det delades ännu mer. Se Streisandeffekten.

Gunnarsson kunde ha publicerat en bildanalys utan bilder menade de som anmälde bildpubliceringen som om de inte hade någonting emot den feministiska analysen och kritiken i sig. Men det hade de. Gunnarsson publicerade Xpress-bilderna på Johansson, men också en bild på krögaren Pontus Frithiod från samma nummer av Xpress för att ha en manlig bild att jämföra med. Varenda en torde förstå att en bildanalys med bilder är mer tillgänglig.

Det var befriande att läsa Gunnarssons kritik. För första gången på länge kunde vi ta del av motiverad sådan på temat hur kvinnor och män porträtteras i media, i detta fall i egenskap av proffessionella kockar. Gunnarsson lyckades med sitt inlägg få personer som i vanliga fall osäkrar sin revolver när hör ordet genus att inse att kön spelar roll. Annars när mediebilden av kvinnor och män kritiseras tenderar kritiken att vara allt för svepande och upprätthålla sig för mycket vid hudtoner och tal om ”sexualisering av offentliga rum”. Om en kvinnokropp porträtteras det vill säga. Manskroppar är okej och sexualiserar minsann inga rum.

Tänk om de som anmälde reklam för att vara köndiskriminerande istället kunde publicera de bilder de har problem med och berätta varför. Om man har ett fall kan man med hjälp av andra uppmärksamma det och få igång en angelägen diskussion, vilket Gunnarssons inlägg visar. Min bild av personer som anmäler reklam för att vara könsdiskriminerande är att de sällan har ett fall och att de tillhör samma kategori människor som anmäler reklam för otrohetssajten Victoria Milan för att de ogillar otrohet. Rekordmånga anmälde otrohetsreklamen till Reklamombudsmannen. Den friades av RO då ”reklamen inte kan skiljas ut från tjänstens innehåll”, en mötesplats för personer som går i otrohetstankar.

Ett annat färskt exempel på hur proffessionella kvinnor framställs och vad den stora massan kan åstadkomma genom att vara kritiska är EU-kommissionens ”kampanj” Science: It’s a Girl Thing för att göra fler kvinnor attraherade av forskning. Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman har skrivit om den kritiserade videon (53 sekunder kort) som plockats bort från EU-kommissionens hemsida.

”This video was published by the European Commission for a campaign designed to attract more women to a career in science. The commission said that the video had to ”speak their language to get their attention” and that it was intended to be ”fun, catchy” and strike a chord with young people. ”I would encourage everyone to have a look at the wider campaign and the many videos already online of female researchers talking about their jobs and lives,” The original video was taken down after it received so many negative comments.”

Liberalen Mattias Svensson undrade på Twitter ”hur många som (med rätta) försvarar @genusfotografen och rätt till bildkritik som själva vill förbjuda könsdiskriminerande reklam.” Det undrar jag också. Jag hoppas någonstans att det faktum att Tomas Gunnarssons inlägg censurerades på grund av de publicerade bilderna får fler feminister och andra som kan tänkas vara emot könsdiskriminerande reklam att inse värdet av yttrandefrihet.

Jag behöver knappast avråda er från att göra affärer med Spectaclur Studios som låg bakom anmälan mot Gunnarssons bildpublicering. Det förstår väl vilken normalbegåvad person som helst att en reklambyrå som går in för att svartmåla feminismen, men enbart lyckas svartmåla sig själva samtidigt som de bidrar till att göra personer blir mer vänligt inställda till feminism har en del kvar att lära sig om marknadsföring. (Men, tack!)

*Personligen kan jag inte komma på ett enda hållbart argument för varför reklamannonser måste ”motsvara” produkten. Vem är jag att bedöma om en annons gör det och VAD är det som säger att man direkt när man ser en annons måste förstå vilken produkt som marknadsförs?

2 reaktioner på ”Bilder du inte behöver anmäla”

  1. Hej Johanna

    Jag tycker att hela svängen med fotografierna i Arlanda Express var otroligt fånig från alla håll och kanter.

    Jag fotograferar en hel del själv, och som jag ser bilderna så ska de porträttera privatpersonen på arbetsplatsen. Tänk Henrik Lundqvist i kostym på isen i Madison Square Garden. Dessutom skulle det av någon anledning till en lite krejsy twist på bilderna som dom totalt misslyckats med, vilken renderat en dålig/fånig serie bilder. All annan analys ser jag som ren och skär ‘genuspanik’. Något som det definitivt går inflation i, vilket du själv tar upp. Även om du kanske drar gränsen annorlunda än jag.

    Ett annat exempel på detta är det här med ‘tjejer som har svårt att dricka vatten’. Lider man av genuspanik så är det solklart att det symboliserar en facial. Är man frisk så är det symbolik för svalka. Jag har svårt att tro att idrottare gör det för att de egentligen önskar att de satt i omklädningsrummet och tog en sats i ansiktet.

    http://radders73.blogspot.se/2006/06/drinking-water.html

    Jag har själv tagit ett antal foton med sådant motiv, på både män och kvinnor.

    Sen fortsätter tramsandet med krav på censur och skadestånd. Nu gick det väl aldrig till rättegång, men inte fan kan väl lagen om digital publicering gälla om man fotograferar tidningsuppslag i ett granskande sammanhang.

    Även om jag tycker att granskningen bara är ett fall av genuspanik, så står jag helt och fullt för hans rätt att uttrycka sina tankar så som han gjorde, och jag blev genuint glad över att allmänheten skramlade ihop pengar så fort, även om jag tycker att det vore intressant att se en domstol ta ställning till var gränsen går vid digital publicering.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *