Lagen är lagen!

Den som påtalar brister med en lagstiftning kan nästan räkna med att någon gång bli bemött med det krassa konstaterandet att ”lagen är lagen”. Det är inte poliser som tar de orden i sin mun för att försvara sina ingripanden utan vanliga människor som av någon anledning känner sig manade att försvara lagar…för att de är lagar. 

Man kan fråga sig hur de som bemöter andra på det viset hoppas att de ska reagera. Lagen är lagen, där ser man, jag trodde…att det var något annat? Det är en synnerligen obegåvad kommentar (jag tänker inte gå in på att homosexuella handlingar har varit kriminaliserade) och ibland kan man oroväckande nog upptäcka att personer som man i grunden håller med faller för den sortens förenklingar. 

Lagen är lagen används vanligtvis för att ”slakta” de som efterfrågar lagändringar. Om inte personerna som bemöter människor på det viset själva är obegåvade så utgör de från att andra är det. Att lagen är lagen vet förstås de som kritiserar den, annars skulle de gissningsvis låta bli.

Lagen är lagen och den kan ändras. Det finns ingen konsensus om att alla lagar är bra, varken tanken bakom dem eller hur de fungerar i praktiken. Det finns på vissa områden inte heller någon konsensus om att det är viktigt att vara laglydig. Hur många tänker på vikten av att vara laglydig när de ökar hastigheten bortom det tillåtna på motorvägen för att de tycker sig ha bråttom hem eller när de skämtsamt uppger för lokalpressen att de inte kan gå in på hur de får tag i sin julgran? För att inte tala om de som av politiska skäl bryter mot lagar som de anser orättfärdiga. 

Att vara laglydig för att man vill att andra ska vara är det är förstås en tanke, men det är inte självklart att personer som inte ens kan påverka lagstiftningen indirekt kommer att känna någon lojalitet gentemot riksdagsledamöterna. Det borde vara uppenbart, men är det uppenbarligen inte då det inte är ovanligt att omyndiga (en del av dem straffmyndiga) uppmuntras att vara laglydiga just med hänvisning till att lagen är lagen.

Man skulle säkert vara mer framgångsrik med sitt favoritmantra om man kastade det i ansiktet på personer som kan påverka lagen. Men då det inte finns några uttalade ambitioner att göra unga personer mer delaktiga i lagstiftningsförfarandet lär det dröja. Tillsvidare roas jag av underhållningen som uppstår när vuxna försöker övertyga unga om att fildelning är moraliskt förkastligt för att det är olagligt. 

This entry was posted in Politik. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *