Varför pratar inte politikerna om de kriminaliserade teckningarna?

Tecknad barnpornografi kriminaliserades under 80-talet. Att barnpornografilagstiftningen kriminaliserar teckningar kom som en chock för många innan det dittills bortglömda förbudet dammades av och Simon Lundström dömdes för innehav av tecknad barnpornografi. Håkan Lindgren ger en läsvärd bakgrund till dagens barnpornografilagstiftning och påminner om 70-talet då barnpornografi var tillåten och såldes “öppet i porrbutiker” (Aftonbladet 30/12).

Ordet “barnpornografi” skvallrar om att lagstiftningen är från en annan tid. Om det hade kriminaliserats under 2000-talet hade man gissningsvis inte associerat det man påstår sig vilja kriminalisera, dokumenterade övergrepp på barn, med pornografi i allmänhet då den pornografi som vardagskonsumeras med all rätt inte anses utgöra dokumentation av övergrepp, samt att det inte längre finns någon anti-pornografivåg att rida på.

Det mest intressanta med barnpornografidebatten är retoriken. De som vill ha hårdare och mer långtgående verktyg för att bekämpa barnpornografi anpassar retoriken efter nivån på människorna som ska ta del av den.

När man vill få gehör av intellektuella är det viktigt att fokusera på dokumentation av övergrepp mot barn snarare än om dokumentation av prepubertala barn som kan syfta till att väcka sexuell lust. Tecknad barnpornografi redovisas tillsammans med övrig barnpornografi, men vad den tecknade gör för statistiken eller det faktum att teckningar är kriminaliserade bör man inte låtsas om när begåvade personer som håller yttrandefrihetens fana högt närvarar. Undvik att nämna att lagstiftningen med barn avser personer under 18 år. Att den i praktiken också kan komma att kriminalisera ungas dokumentation av sina sexliv.

Vänder sig retoriken däremot till Ecpats vänner är barnpornografilagstiftningens bredd något att vara stolt över. Lagstiftningen kan inte gå för långt ur Ecpats perspektiv. Det finns alltid mer att göra för att skydda barnen, men om de åtgärder man vill se realiserade tjänar sitt syfte är ibland underordnat att sända en “signal”. Använd endast ordet integritet när du målas in i ett hörn av personer som kritiserar de lagförslag som du omfamnar för att åsidosätta medborgares personliga integritet. Bemöt inte deras uppriktiga och måhända motiverade oro, insistera på att de inte bryr sig om barnens integritet. Med barn menar du alla upp till 18-åringar. Du kallar dem utan undantag flickor och pojkar.

Skulle någon påläst intellektuell som inte ger någonting för moralpanik påpeka att 18-åringar minsann inte är några barn är ett vanligt framgångsrecept att rikta in sig på utsatta spädbarn. Ecpats vänner kan också gå med på retorik om spädbarn, men Ecpat ska inte misstas för de som vill upprätta offentliga register för “dömda pedofiler”. Ecpat gör anspråk på att gå att ha i möblerade rum, det gör inte de som på eget bevåg hänger ut dömda sexualbrottslingar som kan ha avtjänat sitt straff för barnens skull.

Vill du attrahera den grupp som vill att livstids fängelse i Sverige ska var “livstid på riktigt” – dödsstraff vore en för mild behandling – eller som förespråkar kemisk kastrering på personer som är dömda för sexuella övergrepp på barn kan du ta ut svängarna. Var lagom vulgär och låt dig inspireras av de som kämpat för att kriminalisera tidelag och som velat anamma till människors känslor genom att skapa bilder i deras huvuden av vuxna män som penetrerar hamstrar morgon, middag, kväll. När du vänder dig till denna grupp är användandet av ordet pedofil ett måste. Glöm de invändningar som finns mot hur begreppet vanligen används i bland annat media och tänk att du talar till redan frälsta. Pratar du med mer begåvade personer bör övergreppen få stå i centrum, de tycker att de är tillräckligt allvarliga utan att du blandar in sexualbrottslingars eventuella läggning (pedofili) och inser att pedofiler inte tänder på menstruerande unga kvinnor.

Ännu mer intressant är retoriken när de som vill ha hårdare tag vill gå hem hos alla sorters personer samtidigt. “Varje barnpornografisk bild föregås av att ett barn har blivit sexuellt utnyttjat” kan säkert framkalla applåder om du talar till personer som inte kan lagstiftningen, men det lämpar sig inte för debattartiklar även tillgängliga för pålästa, ännu mindre när media i åtskilliga artiklar nyligen uppmärksammat en person som dömts för innehav av barnpornografiska mangateckningar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

This entry was posted in Sex. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *