Kombinera kritik av blodsband med att prata om egna sexuella komplikationer, enkelt?

Var är alla besvikna män som blivit omskurna mot sin vilja som barn? Frågan har ställts med anledning av omskärelse på barn inte sällan debatteras mellan omskurna vuxna som försvarar ingreppet och vuxna med förhud som förkastar det när det utförs på personer som inte givit sitt samtycke.

Vid omskärelse avlägsnar man något, förhuden. Omskärelse är ett irreversibelt ingrepp. Omskurna män som är besvikna på sina föräldrar för att de lät någon omskära dem som barn får inte sin förhud tillbaka för att de ger sin syn på saken i offentliga sammanhang.

Man ska självklart värna minoriteters rättigheter, i detta fall de försvarslösa barnen som är utelämnade åt majoriteten, nära och kära, och dess synpunkter på hur deras könsorgan ska se ut.Det är ovärderligt att en del av de omskurna män som känner sig förbisedda av sina föräldrar vågar prata om det. Att det finns de som kan berätta om vilka negativa konsekvenser ingreppet skänkt deras sexliv. Förhoppningsvis kan dessa mäns berättelser bidra till att färre män behöver gå deras öde till mötes. Det kan samtidigt vara på sin plats att konstatera att det inte brukar vara helt okomplicerat att öppet visa sitt missnöje mot familjens eller släktingars illgärningar. Det kan leda till sociala sanktioner. En fråga man lär få brottas med är om det är värt att riskera ett uppbrott med sina blodsband. Personer som de flesta föreställer sig att de kommer att ha kontakt med livet ut. Vad är förresten det ideala bemötande om man berättar hur besviken man är på dem för att de lät omskära en som barn? Att de uppriktigt ångrar sig och ber så mycket om ursäkt?

Till leda har jag hört att unga personer är i beroendeställning till äldre. Det är klart att de är det i vissa sammanhang och i de fallen tycker jag givetvis att man ska påtala det, men mest stör den diskussionen mig för att man undviker beroendeställningen på steroider. Den där som få ifrågasätter eller ser några som helst problem med, nämligen barn och ungas beroendeställning till sina föräldrar. Inom familjen kan man utnyttja idén om familjeskap som garanti för livslång relation. Föräldrar kan köra över sina barn i tron att de kommer att ha överseende med på grund av släktskapet. Det vore förstås önskvärt att man betedde sig särskilt anständigt mot de som man förväntar sig ska finnas där genom livet, men hur skulle det se ut om man inte kunde ta varandra för givna?!

Förutom svårigheten att ta avstånd från något ens föräldrar är ansvariga för – och därigenom indirekt eller direkt ”hänga ut dem” – finns det andra saker som är svåra att prata om. I värsta fall dör man av prostatacancer som kan ge sexuella komplikationer. Det är en realitet för många äldre män. Jag fick en gång frågan om varför jag trodde att det var så pass tyst om prostatacancer med tanke på att det är den cancerform som ”skördar flesta offer i Sverige”. Cancer i allmänhet är inget trevligt samtalsämne, det bidrar givetvis. Prostatacancer är också förknippat med sex och sexuella komplikationer. Tycker ni att vi pratar mycket sex i det offentliga rummet generellt? Vad gör du för att avdramatisera och öppna upp för samtal om viktiga sexrelaterade ämnen i offentliga sammanhang?

Prostatacancerdrabbade har vittnat om att det är genant att prata om sin ”kukcancer” (om jag tillåts uttrycka mig vulgärt och samtidigt förhoppningsvis ro i land en poäng). Det har jag all förståelse för och jag skulle vilja koppla det till oönskade konsekvenser av omskärelse utan att förminska prostatacancerns allvar. Om sexuella komplikationer i anslutning till nämnda cancerform är svåra att prata om hur svårt torde det då inte vara att prata om komplikationer som beror på ett ingrepp som man i regel inte dör av och som ens föräldrar har varit ivriga om att ska äga rum?

Ytterligare en svårighet är att personer med förhud och personer som varit utan det sedan barnsben inte kan relatera till varandra. En man utan förhud kan dras med komplikationer utan att veta om det eftersom att han inte har någonting att jämföra med. Det skulle heller inte förvåna mig om män som lever i omskurna miljöer under hela sin livstid fått höra att det inte finns någonting negativt att vara omskuren, utan tvärtom att omskurna kukar är aningen bättre och mer tilltalande rent estetiskt än kukar med förhud.

När mitt underliv har varit som mest kantat av underlivssvamp och jag varit som mest deprimerad har jag halvt på skämt halvt på allvar undrat om biologin såg någon fördel med att ge kvinnor bräckligare könsorgan. Skulle det vara så kan jag åtminstone trösta mig med att det var biologins fel och inte mina föräldrar som injicerade mitt underliv med resistenta svampar som barn.

Men allvarligt! Vad gör ni som försvarar omskärelse på barn och undrar var alla omskurna obekväma män är för att dessa män ska ta bladet från munnen? Inbjuder ni till sådana samtal? Får de vara med i fortsättningen om de uttryckt sitt ogillande? Skulle ni omvärdera er inställning till att ingreppet utförs på barn om om män med negativa erfarenheter av det (eller ”bara” en negativ inställningen till att det utförs på barn) blommade upp som svampar i morgon? Var finns arenorna för dessa män och vad ska ni använda den informationen till? Ska ni tala om för dem att det kan vara en svår erfarenhet att hantera, men att deras föräldrar trots allt ville väl?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

This entry was posted in Sexualpolitik, Ungdomars rättigheter and tagged . Bookmark the permalink.

5 Responses to Kombinera kritik av blodsband med att prata om egna sexuella komplikationer, enkelt?

  1. Mats says:

    Var det inte Sanna Lundell som försvarade omskärelse på barn för ett tag sen? Jag kan förstå en man som är snippad som försvarar något sådant för sin religion eller för att han just inte fått några problem eller tycker det ser bättre ut, men en kvinna som varken har snopp eller förstår för och nackdelarna och som desutom är emot kvinnlig sådan, när en sådan kvinna försvarar något sådant i en tidning som aftonbladet blir jag bara sur.

    Snart kommer det väl en artikel om krav på kastrering på alla pojkar…

    Det här med bröstcancer jämfört med prostatacancer är en typisk grej som många inte förstår, jag är emot uppmärksamhet på just det ena bara för att det skapar ignorans och okunskap mot det andra. Idag är det inte många som vet vad prostata cancer är eller var ens en mans prostata sitter just för att vi har en sådan extrem skevhet i uppmärksamheten.
    Detta gäller inte bara cancer utan även våld. Idag ser vi enbart “mäns våld mot kvinnor” jag vet vart det kommer leda till, jag visste för 20 år sen var bröstcancer galorna skulle leda till, det funkar inte längre. Cancer som cancer och våld som våld, man ska inte dela upp det.

  2. Johanna Sjödin says:

    Upprörs också av kvinnor som försvarar omskärelse. Aftonbladet hade gissningsvis inte publicerat en manlig kolumnist som försvarat kvinnlig könsstympning.

    Prostatacancer uppmärksammas mycket mer nu än för 5 år sedan. Håller inte med om att man inte ska “dela upp det”. Tror på informera om att det kan vara olika faktorer och maktordningar som föder vissa sorters våld. Det kan fungera alldeles utmärkt utan att man försvarar visst våld. Annars riskerar man att förenkla och sopa problemen under mattan.

    Det är sorgligt och ansvarslöst att undvika att kritisera omskärelse på spädbarn eller kvinnor som slår män med motiveringen att det är värre när kvinnor utsätts. Man är givetvis fri att tycka det, men det borde inte vara givet att det omöjliggör kritik av “mildare” allvarliga företeelser.

  3. Alex says:

    Det är oförsvarbart att utsätta spädbarn för kirurgiska ingrepp i andra former än medicinska. Ändå kan jag inte (lite off topic) låta bli att njuta av tanken på reaktionerna som följt om kvinnan med den trygga rösten i Gardasilreklamen, istället för att sprida bilden av livmoderhalscancer som något som drabbar slumpmässiga kvinnor utan anledning, sa sanningen rätt upp och ner: “Män samlar på flensost under förhuden och när du vaginalt omsluter deras kuk riskerar du att smittas av cancer”

  4. Alex:

    Var kommer kopplingen smegma och cancer ifrån?

  5. Chad says:

    Ett av dem bästa inläggen kring omskärelse i sverige har du skapat Miss Sjödin!
    Dom flesta som skriver om detta vågar inte ens säga ordet ONANI,hur fan ska då saklig debatt kunna föras?!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *