Relationer bör inte tas för givna

Varken sexualisering eller sexualfientlighet anses helt okej. Bland personer som vet med sig att de kan komma att beskyllas för att vara sexualfientliga eller att moralisera är en relativt vanlig strategi att omformulera sin avsmak och få den att framstå som uppriktig oro. Det kan vara svårt att avgöra vad som är avsmak och vad som är uppriktig oro. Inte minst då moraliserande och medkännande personer kan vara frivilligt eller ofrivilligt allierade.

Man kan till exempel vara negativt inställd till viss pornografi på grund av arbetsförhållanden eller hur den framställer kvinnor, män och heterosexuellt sex. Man kan också vara negativ till pornografi för att den möjliggör för ens partner att titta på andras kroppar i sexuella sammanhang. En del är öppna med att de inte vill att deras partner ska konsumera pornografi för att det skulle få dem att känna sig otillräckliga, andra gömmer sig bakom påståenden om att de har problem med omständigheterna i övrigt för att de egentliga skälen är jobbigare att ta och rimmar illa med hur de vill framstå. Jag menar att det knappt finns något motstånd mot pornografi att tala om trots att en del vill mena det för att de fastnat i 90-talets porrdebatt eller att de tilltalas så mycket av att rycka ut till pornografins försvar. Något som kan ses aningen omotiverat och löjligt om det inte finns något att replikera. Med det sagt kan det finnas skäl att försvara även det som inte möter just något motstånd. Om vi någon gång får ta del av absolut yttrandefrihet måste vi stå upp för den annars är risken att den inskränks och därmed går förlorad. Det behöver dock inte ske med stöd av påståenden om att den är hotad om den inte är det. Den ovilja mot pornografi som jag ibland snubblar över har som regel en monogamt lagd avsändare. En person som har problem med att sin partner tittar på andra som har sex kan lika gärna ha problem med att denne kollar uppskattande på andras kroppar på stan, tänker på hur det vore att ha sex med andra eller dennes sexuella historik. I de fallen är pornografin bara en av alla de saker som kan trigga svartsjuka och känslan av att ha förlorat kontrollen. Detsamma gäller prostitution, det finns avsmak och så finns det oro. Man skulle kunna vara kritisk mot prostitution för att det förfular gatubilden – förutsatt att man tycker det – eller för att man befarar att den bidrar till mer otrohet. Man kan också likt flertalet i Sverige – bedömer jag – oroa sig för att de flesta som säljer sex kommer att fara illa. Prostituerade som skriver om sin sysselsättning under pseudonym kan nog räkna med frågor om hur det kommer sig att de säljer sex. Vill de göra gällande att de trivs med att sälja sex är det rätt relevant att beskriva de personer som kan tänka sig att köpa sex som någorlunda rimliga. För att förmedla det har de beskrivits som helt vanliga män. Det vill säga heterosexuella medelålders män som officiellt är tvåsamma. Prostituerade som är öppna med att en stor andel av sexköparna är otrogna kommer att provocera en del personer som tycker att otrohet är något förkastligt. Det faktum att de ofta känner till det och sällan ber om ursäkt för att de gör sig ”skyldiga” till medhjälp till otrohet bidrar säkert.

Apropå saker som kan upplevas som yttre hot mot ens relationer kan jag känna att det är bra att personer inser att de är utbytbara och att relationer sätts på prov. Relationer mellan personer som börjat ta varandra för givna brukar inte vara de trevligaste för att uttrycka sig milt. Det är klart att man kan ingå monogama relationer med personer som har liten sexuell erfarenhet sedan tidigare om man inte vill att de ska ha så mycket att jämföra med. I hopp om att det ska minimera risken att de känner att någonting fattas dem när de bara tillåts ha sex med en person. Om vi vore tvärsäkra på att våra relationer skulle hålla oavsett hur roliga vi var och vad vi presterade sexuellt skulle nog många av dem inte kännas alls lika givande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *