Tvåsamhet mer än bara sex med en person

Monogama förhållanden tenderar att reduceras till enbart en fråga om sexuell exklusivitet, men monogami och tvåsamhet innebär i praktiken så mycket mer att reduceringen många gånger är snudd på verklighetsförfalskning. För att ta några exempel finns det monogama heteropersoner som inte får sova över hos och dela säng med vem de vill av motsatt kön. Det finns monogama heteropersoner som inte får spendera mycket tid med personer av motsatt kön, eller något kön för den delen. En del saker har de blivit tillsagda att de inte får ägna sig åt, andra har de kommit överens om och några saker upplyses de om i efterhand som om att det vore en självklarhet att den ena parten har rätt att efterkonstruera det gemensamma avtalet som man brukar mena att monogamin är. Monogamin har många gånger ett inbyggt ”fråga om lov”-system som kan göra monogama personer osäkra i vissa situationer. ”Får jag verkligen resa med en eller flera personer utan att först fråga min partner om det är okej?”. Genom att fastna i sådana tankebanor sätter man upp hinder för sig själv och förminskar sitt handlingsutrymme. För mig är det helt fjärran att utgå från att saker som angår mig är otillåtna. För mig är det en självklarhet att det är den som vill begränsa någon annan som måste kunna motivera begränsningen och inte den som inte vill begränsas som måste motivera varför. Ett nej ska räcka gott och väl i sexuella sammanhang, ingen ska krävas på en hållbar motivering till varför den inte vill ha sex för att få sitt nej respekterat.

Med det sagt finns det även polypersoner som gillar regelverk och hårda, om än kanske inte lika hårda, tyglar. De vill ta tillbaka otrohetsbegreppet och låta var och en fylla trohetsbegreppet med vad de vill, medan jag brukar framhålla att jag varken kan vara otrogen eller bli bedragen. Det är klart att det finns beteenden och handlingar som jag inte accepterar, men det gäller alla och inte några särskilda. Ett ”regelverk” som en del skulle kalla vanligt hyfs och sunt förnuft. Läs inte mina privata mejl, svara inte i min telefon när någon ringer till mig och så vidare.

Relationsanarki.

När jag varit på samtal av och med polypersoner om polyamori har jag många gånger lämnat samtalen med en känsla av att mina vänskapliga och sexuella relationer är förhållandevis okomplicerade. Jag delar inte upp mina relationer i vänskapsrelationer, sexuella relationer och kärleksrelationer och sitter aldrig hemma och funderar ”Är detta en sexuell relation eller en vänskapsrelation?”. Om någonting är en kärleksrelation är ännu mindre intressant för mig då jag knappt har en kärleksdefinition. Jag kan nöja mig med att konstatera att jag tycker mycket om en del personer och att det vore mycket sorgligt om de försvann ur mitt liv. På sociala sajter står jag som singel. Det händer att jag kallar jag mig poly (även om relationsanarkist kanske är en mer korrekt beskrivning) eller ickemonogam. Poly eller ickemonogam för att understryka jag inte är ute efter ett monogamt förhållande och att jag finner att ligga med flera är betydligt mer tilltalande än sexuell exklusivitet. Jag använder sällan polytermer och känner ganska lite samröre med en del polypersoner och polyaktivister jag läst och lyssnat på. Flera av dem har varit inne på att det är viktigt att definiera varje relation. Flera har pratat om sina primära och sekundära partners. De har berättat om överenskommelser om att redogöra för sina sexliv för en eller flera personer. Hur mycket de måste berätta om sina sexuella utsvävanden har varierat. Några jag läst måste dessutom fråga om lov innan de ligger med någon ”utomstående”. Personligen har jag inga sådana överenskommelser. Jag ligger med merparten av de män jag umgås och de jag inte ligger med träffar jag ytterst sällan. Det förekommer att jag återger sexuella förlopp, i bloggen eller för personer jag känner, men det är inte märkligare än att vänner ”knullrecenserar” personer de legat med (namn är sällan relevant) inför varandra. Jag har inga krav på mig om att redogöra för vilka jag legat med om vad vi gjorde. Kort och gott kan man säga att jag får ligga med vem jag vill och att det inte angår någon annan vad jag gör med min kropp. Det finns gott om byråkratiska myndigheter i samhället som man kan ifrågasätta. En sak är säker, jag klarar mig alldeles utmärkt utan en förkroppsligad sådan i min närhet som jag förväntas vända mig till om jag vill ligga eller har legat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

This entry was posted in Frihet, Monogami, Relationer, Sex. Bookmark the permalink.

20 Responses to Tvåsamhet mer än bara sex med en person

  1. Tanja says:

    Hela grejen med sexöverenskommelser om vad man gör med andra mejkar massa sense om man vill knulla oskyddat. Kan vara mer av en praktisk fråga än nåt annat.

  2. Johanna Sjödin says:

    Ja, det kan helt klart vara praktiskt, men det är knappast ändamålet för de som vill ha namn, detaljer, allt.

  3. Johanna Sjödin says:

    Det påminner mig om en man som hävdade att han ville veta om en kvinna (de hade ingen uttalad relation) hade haft oskyddat sex med andra män av just praktiska skäl – han frågade henne med jämna mellanrum om hon hade haft det – men resonemanget sprack rejält då han också pressade henne att berätta allt om sitt sexliv med andra, det för att omintetgöra det. Sorglig historia.

  4. Måste säga som asexuell man att jag finner detta så oerhört anti-absurt! 😉
    Det jag finner så anti-absurt är enkelheten. Spänningen. Tankarna bakom det.
    Nu, för att jag inte vet. Fråga: Handlar det inte bara om fantasi o nya lektag mellan div. parter. Eller har jag fel?

    Jag kikar inte in så ofta här, men de få gångerna jag gör det så säger det “pling!” i hjärnkontoret.
    Mer utav detta “pling!”-tillstånd i vardagen Johanna!

    // Pontus Andersson, 19 år.

  5. Queernigel says:

    Jag håller med om dina tankar i blogginlägget och känner igen mig. Själv dras jag verkligen mer åt RA-hållet än åt att definiera. Det är något av det jag vänder mig emot, själva definierandet, då jag dels tycker det är ointressant, och dels för att jag tror att det omedvetet eller implicit för med sig föreställningar som eventuellt kan begränsa pontentialet i varje möte med en person.

    Hej förresten, det var jag som “hälsade” på dig på sexdagarna igår, fast lite tafatt kanske haha. Jag brukar inte kommentera här så ofta, men jag har följt din blogg länge och läser alla inlägg ^^. Kanske lite osmart av mig att inte säga vem jag själv var, men jag blev lite “paff” av att helt otippat råka på någon vars texter jag läser, tänker över och bär med mig rätt ofta.
    //Emelie

  6. Christer Romson Lande says:

    Jag är ganska traditionellt seriellt monosexuell tror jag och lever i ett normenligt monosexuellt kärnfamiljsheteroäktenskap (visserligen utan volvo och villa). Men jag har alltid haft svårt för den traditionella synen på otrohet. I alla andra sammanhang handlar trohet och att vara trogen (mot ideal, organisationer, företeelser mm), om vad man faktiskt gör i förhållande till någon, inte om vad man låter bli att göra mot andra personer. Jag kan känna mig sviken om min fru inte gör saker (och då handlar det ytetrst sällan som sexuella grejer) för mig (med nån sorts hänsyn till hur viktigt det är för mig och hur stor uppoffring det skulle vara för henne). Men inte har hon svikit mig eller varit otrogen om hon gör saker med eller för andra som inte påverkar mig!

  7. Johanna Sjödin says:

    Hej Emelie i röda tröjan,

    det kan också begränsa utomstående som känner till eller inte känner till regelverken. Det finns de som verkligen inte vill att andra återger sexuell information om dem, vågar de ligga med någon som är öppen/poly om den personen kanske måste berätta om vad den varit med om och med vem för en utomstående person som inte var där när det knullades? Det är klart att man kan säga “jag vill gärna att det sex vi har stannar mellan oss” men om berättandet är själva grunden för att man får ha sex med andra utan att det klassas som otrohet blir det svårt.

    Jag tror överlag att personer har fler liggchanser med etiketten “singel” än som öppna/poly/sekundär/primär om man nu tycker det är viktigt. I framtiden då monopersoner inte tycker att polytänk är lika invecklat kommer det kanske att vara annorlunda.

    Roligt att ses! 🙂

  8. Johanna Sjödin says:

    Christer Romson Lande:

    Jag gillar den inställningen mycket. Som monogam är du trogen genom att inte ha sex med andra, men du är också trogen genom att inte ha sex alls. Om det inte är två asexuella personer så tycker jag att det är mycket märkligt att man kan anses trogen genom att inte ligga med den där utvalda personen som faktiskt är den enda man får ligga med.

    Den inställningen skulle lösa en hel del saker om fler tog till sig den. Till exempel skulle personer kunna ha sex i det fria utan att någon “nu utsätter ni mig för någonting abstrakt som egentligen bara sitter i mitt huvud när ni ägnar er åt någonting trevligt”. Jag kan sträcka mig till att man kan tänka att man skulle vilja vara med när man ser personer ha sex med varandra, men man har inte rätt att krascha ett party bara för att man inte blev inbjuden.

  9. Nostalgikern says:

    Jag är helt ny här och hoppas jag gort rätt och inte heller missuppfattat något i den blogg.
    En kommentar till din skrivning:

    För mig är det helt fjärran att utgå från att saker som angår mig är otillåtna. För mig är det en självklarhet att det är den som vill begränsa någon annan som måste kunna motivera begränsningen och inte den som inte vill begränsas som måste motivera varför.

    Svar Det här beteendet är ett startskott till konflikt. Det visar dålig hänsyn till den andre parnerns önskningar i en tvåsamhet. Det hörs ju på namnet att man är två om det som händer i det gemensamma förhållandet. Respekterar du inte din partners önskningar kring förhållandet utan du sticket iväg på något utan din partner så skadar du förhållandet och gemenskapen. Din partner kanske vill tillbringa all möjlig tid med dej och du inte ens funderar på att fråga om det är ok att lämna partnern utanför? Jag gillar tvåsamhet och parförhållandet. De polygama respekterar jag men då måste de också respektera min åsikt tycker jag. För mej är det ett parförhållande som gäller. Då måste man också respektera varandra och då inte genom att bevisa att man kan dra på egen hand med kompisar mm och lämna sin partner ensam oavsett för hur lång tid det gäller.

  10. Johanna Sjödin says:

    Hej Nostalgikern!

    Jag håller med dig om en sak, att försvara sina rättigheter är ett startskott till konflikt i miljöer där det finns personer som inte vill respektera ens rättigheter.

    Jag skiljer på saker som angår en enskild person och saker som angår den enskilda personen OCH andra. Onani angår en enskild person, det är ingenting andra ska ha synpunkter på. Sex angår de som har sex och då finns det utrymme för att personer kan ha synpunkter, dels de personer som deltar i den sexuella akten, men också samhället i den mån att det finns regler för vad man (INTE) får göra i sexuella sammanhang. Man får till exempel inte utsätta personer för tvång i sexuella sammanhang och det tycker jag är bra.

    Du skriver: “Det hörs ju på namnet att man är två om det som händer i det gemensamma förhållandet.”. Det är din egen tolkning, men jag tror inte att du vill acceptera konsekvenserna av ditt eget resonemang. Jag tror att du som gillar tvåsamhet har flera områden där du inte vill inkludera någon annan person.

    En del av oss vill gå på toaletten, shoppa och peta tänderna själva och det borde även de av oss som är tvåsamma ha rätt att göra utan sällskap och utan att fråga någon om lov först. Varför ska någon utgå från att den inte får göra dessa saker på egen hand?

    “Respekterar du inte din partners önskningar kring förhållandet utan du sticket iväg på något utan din partner så skadar du förhållandet och gemenskapen.”

    Nu generaliserar du vilt. Det finns garanterat tvåsamma personer som inte lägger sig i var deras partner reser någonstans och med vilka. Jag tyckte att jag var ganska tydlig med mitt exempel om att åka iväg på en resa med andra personer utan att dra med sin partner. Tydlig om att det inte handlade om något “avtalsbrott”. De flesta tvåsamma har mig veterligen inget förbud mot att resa iväg på egen hand utan att be om lov först, men många tvåsamma blir ändå osäkra på om de verkligen får göra det. Varför skulle de inte få resa iväg om de inte är förbjudna att göra det? Tvåsamma personer brukar mena att regelverket är det centrala. Om någonting inte brytet mot regelverket borde det inom rimlighetens gränser vara tillåtet.

    “Din partner kanske vill tillbringa all möjlig tid med dej och du inte ens funderar på att fråga om det är ok att lämna partnern utanför?”

    Inser du hur ohållbart det argumentet är? Jag kanske inte vill tillbringa all möjlig tid med min partner (jag har ingen partner), det är till och med ganska troligt att de flesta inte vill det. Sedan är det inte så att man kan få allt man vill. Jag kanske vill att min partner bara ska leva på grönsaker, men han kanske vill äta andra saker också och då borde jag respektera det då vad min partner äter rimligen inte angår mig. Det skulle kunna angå mig om jag betalade all mat, men då handlar det om ekonomi och det finns nog billigare mat i sådana fall än enbart grönsaker (som är relativt dyrt) 🙂

    Du utgår från att de som vill begränsa andra måste få göra det för att de annars kan bli trampade på. Du missar att de som blir begränsade blir trampade på. Jag begriper ärligt talat inte hur du kan missa något så självklart.

    Jag kan respektera de som vill ligga med en person, men jag kan inte respektera de som vill begränsa personer de påstår sig älska.

  11. Nostalgikern says:

    Hmm. Tror inte du riktigt förstår hur det känns att vara kär. Du vrider på mina ord till något annat. Jag skrev att din partner kanske vill tillbringa all möjlig tid med dej och du inte ens funderar på att fråga om det är ok att lämna partnern utanför?”

    Jag har inga problem med att min partner föjer med mej på toa om du trodde det. Har inga problem om hon vill vara med på onani heller. Jag vill lägga mitt liv i hennes händer och har inget behov av att vara ensam. Tycker nog att du generaliserade där istället.

    Tvåsamhet kan man ju självklart ha till olika nivåer. Jag tillhör de mer extrema som gärna chockar och sticker ut i den grå massan. Jag vill ha min partner och tvåsamhet till 100%. Visst finns de som träffas någon gång i månaden och tycker det är tvåsamhet eller ett förhållande. Det kallar jag för ett deltidsförhållande.

    Men att som du skriver, att inte fråga sin partner om att åka bort verkar för mej ge signal om att man inte bryr sej om sin partner utan lever som singel och bara bryr om sej själv och de egna känskorna och behoven. Sånt kan ju skada förhållandet om man inte bryr sej om varandra. Här finns ju självklart också en skala vad som är ok eller inte. Åker du och handlar eller fika med en kompis så är ju inte det något fel. Men åker du bort en kväll eller en helg utan att ens fråga eller tala om vad du gör så lever du inte i en tvåsamhet längre.

    Är båda parter överens om att tillbringa all möjlig tid tillsammans så är det ingen begränsning, utan en dröm som går i uppfyllelse. Något som båda tycker är målet med livet att ha en vänskap 24/7.

    Men det kanske funkar så för dej att du inte har viljan eller förmågan att tänka på andra utan bara på dej själv?

  12. Richard says:

    Nostalgikern, jag tror du missar en liten sak här, och det är att “att vara riktigt kär” inte leder till samma agerande hos alla. I alla relationer sker det en slags ordlös förhandling, man stöter och blöter varandra, tar sig närmare och undersöker nyfiket vem/vilka man har att göra med och vad som är möjligt tillsammans med den/de.

    Du säger något riktigt centralt mitt i din kommentar, “Är båda parter överens …”, men du verkar inte riktigt se det så i allt, för i exemplet att resa bort är det tydligen riktigt illa för ett förhållande om man inte gör det tillsammans, enligt det du skriver. Men hur gör man då om en part tycker om att resa mycket och en annan inte är speciellt ressugen? Ska den med reslust sluta resa och begränsa den personliga glädjen i livet? Eller ska den utan reslust tvinga sig till mer resande än hen egentligen önskar? Kan de inte vara överens om att det skulle vara ok om den ena reser mer än den andra?
    Och då kommer ju direkt frågan om vad man ska utgå ifrån; ska man utgå ifrån att man alltid vill samma saker, och om det visar sig inte stämma så får man förhandla om det? eller ska man utgå från att det mycket väl finns önskemål som skiljer sig åt och att det faktiskt är ok, och att om någon inte mår bra av det så får man förhandla om det?

    Vilken utgångspunkt man än tar så bäddar det för konflikt! Och eftersom de flesta av oss inte är prick lika så får vi nog leva med att det kan bli konflikt lite nu och då. Är inte frågan då hur man hanterar konflikterna på ett bra sätt när de uppstår?

  13. Nostalgikern says:

    Hej, Richard!

    Förstår vad du menar. Visst finns det olika typer av förhållanden. Men nu är det en tvåsamhet vi diskuterar. Som jag skrev tidigare så finns det ju deltidsförhållanden också. Det primära är hur mycket förhållandet/tvåsamheten betyder jämfört med en resa utan sin partner? I bloggen så handlar resan om att i princip inte ens tala om för sin partner vad den resande ska företa sej. Då missar man grundregeln -kommunikationen!

    Allt som två parter tycker olika om, brukar man försöka hitta kompromisser. Ibland är något orubbligt och kan inte kompromissas om. Då uppstår lättast en konflikt om båda har låsta positioner.

    Ibland handlar vilket stadie du är i förhållandet. Har man lärt känna varandra bra så är det lättare att hitta lösningar. Jag gillar inte att “vingklippa” min partners frihet. Men i vissa fall då den ena har levt ett singeliv länge, så har den personen skapet ett singel-liv där den nya inte får plats. Hänsyn kan man kalla det. Även vikten av att vara två så mycket som möjligt måste betyda mer en ensamhet i ett förhållande som bygger på tvåsamhet.

    Livet består av olika val.

  14. Pro Fide, Lege et Rege says:

    Det här med diverse sociala experiment som polyamorisitet, relationsanarki m.m. låter ju sådär “härligt frigjort” och “radikalt” för den naive. Sanningen är den att det oftast resulterar i tragedi.
    Lär av historien:
    http://d-sites.net/english/muhl.htm
    Som tur verkar ungdomen i Europa gå åt motsatt håll, dvs de bejakar Traditionen.

  15. Vilka relationer resulterar inte i tragedi menar du? Om du på fullaste allvar tror att traditionella inte gör det måste du ha levt i en bunker. Relationer är ju orgier av tragedier, men ändå vill vi ha dem. Tycker sammansättningen “du får göra vad du vill med din kropp” är moraliskt överlägsen “du får inte göra vad du vill med din kropp”, men kan inte påstå att de flesta relationer flyter på smärtfritt. De är inbyggt komplexa.

  16. Pro Fide, Lege et Rege says:

    Ja du, fröken Sjödin. En trygg miljö förslagsvis på landsbygden med en Fader och en Moder många barn, en piga och en dräng, borde borga för en relation utan tragedi. Tills dess får jag väl krypa ner i bunkern tills hasch-hippieserna och kulturmarxisterna gått under av sitt skörleverne.
    “And your women feeling equal, to the men who fill their lives,
    Disdain the age-old titles of motherhood and wife.
    And their mild-mannered husbands, grant their anarchistic flight.
    By the weak-willed neuter feelings of their limp-wrist corporate lives.”

  17. Nostalgikern says:

    Hmm Jag ska släppa in en bi-kvinna i vår parrelation. Så jag känner mej öppen i mitt tänkande för att prova saker innan jag dömmer ut något. Men det betyder inte att min kvinna ignorerar mej och drar iväg eller gör något utan att vi är överens om det, som du beskrev tidigare. Det gäller att vårda relationen, inte missbruka den genom att leva ett singelliv i en relation. Kram

  18. Nostalgikern says:

    Ok har provat att vara fler i sexrelationen. En bi-kvinna har haft sex med min bi-sexuella flickvän. Gav mej inget alls. Totalt noll. Vart varken kåt eller glad eller ledsen. Men min kvinna gillar det. Men för mej känns det värdelöst. Jag tänder bara på min kvinna. Så kan det gå när man blandar in fler i förhållandet. Alla är inte skapt som dej Johanna.

  19. “Alla är inte skapt som dej Johanna.” Det har ingen påstått.

    Jag är väl medveten om alla som inte är som mig, alla de som begränsar och förnedrar varandra i kärlekens namn är det inte till exempel.

  20. Ella says:

    Jag tror att väldigt många behöver få känna att man är viktig för sin partner. Jag tror att många tänker att de vill vara ett team, ett lag, ta beslut tillsammans. Att man ska vara viktig nog att få vara delaktig i de beslut som den andra gör. Att den andra därför inte ska fundera på resor, att byta jobb eller skaffa ny dator (ja, vad som helst) utan att rådfråga den andra först. Man vill känna att partnern litar på ens omdöme, att åsikten är viktig för ens partner. Att det är en del av en monogamisk relation.

    När jag var 17 var jag jätteledsen för att min pojkvän tittade på porr hela tiden. Jag kände att det tydde på att något inte stämde i vår sexuella relation, att det fanns något som jag inte kunde ge honom. Tyckte det var asjobbigt att han hade en sexuell akt där han blandade in andra tjejer (även om det var utan deras vetskap, då det var filmer). Nu för tiden skulle det inte störa mig.

    Jag skulle däremot gärna vilja att min partner instinktivt vill dela med sig av viktiga saker som pågår i hans liv. Att han vill fråga mig om saker för att han ser upp till mig.

    Jag har själv märkt att mina sexuella relationer de senaste året varit annorlunda än den typiska monogama tvåsamheten jag haft tidigare. Senaste året har de varit flera stycken (men aldrig samtidigt), oftast bara varat i några veckor, har varit otroligt trevliga och jag skulle gärna ligga med dem igen och är inte ett dugg bekymrad över huruvida de ligger med andra eller ej. Är dock inte särskilt intresserad av att lyssna på detaljer kring det hela. Jag tycker att det är väldigt ledsamt att inte ha dem i mitt liv just nu, att jag inte kan ha sex med dem och att jag inte kan umgås med den. Trots det känner jag inget behov alls av en riktig pojkvän, en monogamisk relation eller dylikt. Vet inte riktigt själv hur och varför jag skaffat mig den uppfattningen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *