En dygd att uppskatta andras kroppar

I senaste numret av Veckorevyn kan man läsa tre kvinnors berättelser om sina kroppar. ”Möt Sofie, Rebecka och Emelie som älskar sina kroppar, trots att livet märkt dem med synliga spår”. Den första kvinnan har ett operationsärr som pryder hennes kropp, den andras mage skvallrar om att hon fött barn och den tredje beskriver sina bröst som ”hängiga”.

När Veckorevyns redaktion klädde av sig för några månader sedan menade en del personer att det var en kontraproduktiv satsning som riskerade att ge fler unga kvinnor dåligt självförtroende. Redaktionen hade för trevliga kroppar, för bra självförtroende och bilderna var sexuellt laddade, var några av de negativa (!) omdömena.

Kanske tycker de som var kritiska då bättre om de senaste bilderna. Det ska sägas att jag också tycker om dem, men att jag gör det har ingenting med kropparna i sig eller hur de framställs att göra. Jag blir glad när personer vågar klä av sig inför andra. Svårare än så är det inte.

En del som lider av lågt självförtroende uppger att de mår sämre av artiklar som ger utrymme för personer som talar ut om sitt goda självförtroende. Du lär inte få personer med dåligt självförtroende att ställa upp med en kroppsbild som inkluderar ansiktet. Antingen blir det personer med ett tillräckligt positivt förhållande till sina kroppar eller inga personer alls. Det sista brukar inte vara ett alternativ. De brukar till exempel uppskatta kroppsbilder som föreställer kvinnokroppar efter graviditet och det gör jag också, men ibland undrar jag om de inte främst vill vältra sig i att andra kvinnors ”defekta” kvinnor. Om den kategorin finns och är vanlig är det knappast den man vill ha positiva omdömen av.

8 reaktioner på ”En dygd att uppskatta andras kroppar”

  1. Har inte läst artikeln men av de två man kan se här ovan förstår jag inte vad man vill ha sagt genom att visa kroppar som helt klart passar in i skönhetsidealet idag. Vettigt hade varit att visa kroppar som inte gör det, och fått veta att de personerna har god självkänsla. DET hade gett något. Istället har vi två av samhället godkända kroppar och åtminstone den ena tjejen vet vi mår extremt dåligt (även om det kanske inte är pga kroppsformen)….

    VR har missat målet. Igen.

  2. Ponera att personer som klär av sig för liknande projekt tar illa vid sig av kommentarer som din: ”din kropp är fel för att passa bra projekt”.

    Man vill visa vanliga kroppar och vanliga kroppar råkar se okej ut.

  3. Jag har läst flera artiklar där t.ex gravt överviktiga kvinnor visat upp sina kroppar och sagt att dom älskar sig själva. Jag har läst artiklar där väldigt smala tjejer visar upp sina kroppar och berättar att dom lärt sig älska sina kroppar efter flera år av anorexia och bulimi. Men hur tidningar som publicerar såna artiklar än gör så kommer det alltid att gnällas, för det är inte hur kropparna ser ut som sticker folk i ögonen, utan det är att det finns människor som älskar sig själva. Någonting som kan te sig förjävligt för någon som hatar sig själv och därför tycker att alla andra ska hata sig själva också. Jag kan inte se någon annan anledning till att någon skulle reagera negativt på t.ex VR’s artiklar.

  4. Det är också den känsla jag fått. ”Skapa en egen tidning och publicera bilder du gillar om du tycker att det är så himla viktigt” vill jag svara.

  5. Den aggressiva responsen på min uppenbarligen ”felaktiga” kommentar gör inte att jag tar den här sidan på mer allvar kan jag säga. Att jag ”gnäller” eller ”inte älskar mig själv” får stå för er. Jag har inget intresse av att skapa en tidning, men jag har rätt att uttrycka min åsikt. Tydligen är det fel forum för här är åsikterna förtryckta. Med betoning på första stavelsen. Jag tycker VR är ett förtryckarorgan som gör samhället en aning sämre med sin blotta existens. Det är ju ingen revolutionerande nyhet direkt. Jag är för ett öppet samhälle där alla har samma värde och det ser jag ingen resonans för på den här bloggen av de få inlägg jag läst. Orkar inte läsa fler. Hej med dig!

  6. Du får tycka vad du vill, men inte oemotsagd. Det är nedlåtande mot de kvinnor som klär av sig att säga att deras kroppar inte passar och indirekt medverkar till förtryck. Jag försvarar deras värde när många andra vänder dem ryggen.

  7. Vad är det som säger att ”ideal-snygga”-människor inte har haft grymt dåligt självförtroende och sedan jobbat bort det och börjat må bra med sig själva? Att man enligt normen klassas som snygg garanterar inte ett gott självförtroende och en bra självkänsla.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *