Beroendeställning i skolan med eller utan lärarbetyg!

I en intervju med Svenska Dagbladet säger Maud Olofsson bland annat: ”Jag tycker att eleverna ska kunna betygsätta lärarna. Jag har studerat ett sådant system i USA. Där var det alldeles självklart att eleverna hade synpunkter på lärarna”

Allianskamraten tillika utbildningsministern Jan Björklund är emot lärarbetyg och motiverade sin ståndpunkt på DN Debatt förra året. Framförallt är Björklund emot att lärarbetyg påverkar enskilda lärares lönenivå, vilket har varit aktuellt på några skolor. Om Olofsson anser att betygen ska påverka lönesättningen framgår inte av intervjun.

Björklund skriver ”En lärare ger ibland fler läxor än vad vissa elever uppskattar och ibland sätter en lärare ett lägre betyg på en elev än vad eleven själv anser sig förtjäna. Ibland måste lärare säga ifrån ordentligt för att upprätthålla ordning. Ibland måste lärare anmäla elever till rektor eller lämna information till föräldrar som eleven inte önskar. En ansvarskännande lärare är inte alltid populär hos alla elever.”

Jag delar den uppfattningen, men när Björklund varnar för att en maktbalans kan uppstå mellan lärare och elev till följd av ett system med lärarbetyg undrar jag i vilken verklighet han lever. Det finns redan i dag en maktbalans, eller ett beroendeförhållande om du så vill, men det nämner inte ens Björklund. Att utbildningsministern inte vill att eleverna ska tillåtas påverka lönesättningen framgår, men framförallt verkar han vara orolig för att lärarbetyg skulle kunna bidra till att lärarauktoriteten försvagas och ifrågasätts.

Jag har inte studerat hur lärarbetyg fungerar i USA, men kan konstatera att redan i dag låter en del skolor eleverna lämna anonyma omdömen om enskilda lärare så väl som skolan i sin helhet, vilket jag tycker är bra. Eftersom att det finns en maktbalans mellan lärare och elev kan det vara svårt att uttrycka sin åsikt om något skolrelaterat om man befarar att ens åsikt kan komma att påverka betygen negativt. Skolan äter upp ganska många år av ens liv, men många elever biter ihop och tar saker de inte borde ta.

Baksidan med anonyma enkäter som vänder sig till skolelever är att oavsett vad de handlar om kommer ett gäng elever att ta tillfället i akt och ge överdrivna och oseriösa. Vilken elev på valfri skola har inte testat heroin om vi ska tro de anonyma enkäter som ifylles i skolan? Att en del elever inte tar enkäter på allvar är dock inte ett bra argument emot enkäter. Man kan bortse från eleverna som tar heroin till frukost, lunch och middag. Likaså kan man bortse från potentiella elever som ger någon lärare negativt omdöme för att hen har en oproportionerligt stor näsa. Förslagvis låter man bli att visa direkt kränkande omdömen utan substans för den berörda läraren. Lärare är också människor med känslor – tro det eller ej!

De svar man kan titta närmare på är de utförliga svaren och därefter försöka se samband. Om en lärare får omdömet ”håller utomordentliga föredrag, men får gärna prata lite högre” av flera elever (dåligt exempel, men ni förstår nog vart jag vill komma) säger det något. Om en annan får flera ”upphöjer sina personliga politiska åsikter till fakta” säger det också något. Utförliga svar i sin ära, men ”bra” och ”dålig” kan fylla sin funktion om man vill fånga den allmänna inställningen till någonting, eller när det gäller enklare frågor som till exempel skolmatens värme, eller något annat favoritämne bland somliga missnöjda elever. Vad jag vill ha sagt är att de nyanserade och utförliga svaren kan vara till nytta för de skolor som vill veta vad som fungerar och förbättra det som är mindre bra. De som inte har någonting att dölja, eller hur var det nu..?

Signaturen Per som kommenterat bloggen Mina Moderata Karamellers inlägg i debatten om lärarbetyg skriver ”Läraren kan alltid straffa eleven med betygsättningen, dessutom krävs det en hel del mod att kritisera läraren.” Signaturen Hanna svarar ”Du verkar inte vara särskilt insatt i lärares verklighet. En lärare kan kan inte sätta omotiverade betyg, för då begår man tjänstefel. Och elevernas uppförande får inte betygsättas, även om man kan tycka att det borde finna en sådan möjlighet i ett ordningsbetyg.”

Ingen har någonsin begått tjänstefel. Liknande saker har sagts om poliser. Poliser har inte rätt att [göra en viss sak] för då begår de tjänstefel. Det är klart att polisers befogenheter kan vara av värde att känna till, och givande som underlag för diskussion, men personligen är jag mer intresserad av hur polisen agerar. Vad poliser får göra och vad poliser gör är nämligen två skilda saker. Det vet nog alla som har druckit alkohol utomhus (åtminstone i Sundsvall) och konfronterats av poliser, eller alla personer som antagits ha druckit alkohol eller antagits ha alkohol i sin väska. Poliser är människor och ibland gör de saker de inte får.

Om en lärares undervisning brister eller om en lärare gjort något otillåtet kan det rapporteras till rektorn eller skolinspektionen (om rektorn inte bryr sig), men problemet är att många unga inte känner till sina rättigheter. Det ligger många gånger i de vuxnas intresse att unga inte känner till sina rättigheter så man kan verkligen fråga sig om okunskapen alla gånger är en olycklig slump. Det är onekligen enklare att överordna sig någon som tror att den är maktlös och det är ett allvarligt problem att personer inte känner till sina rättigheter. Unga som gamla.

Ett annat problem är att långt ifrån alla elever vågar visa sitt missnöje när de blir trampade på för att de är rädda att det ska påverka deras betyg eller tillvaron i klassrummet. Den oro som Jan Björklund känner inför lärarbetyg känner många elever inför betyg. Jag vet inte vad jag tycker om lärarbetyg, men anonyma omdömen om lärare är jag helt för.

Det finns ett beroendeförhållande inom skolvärlden som skapat behovet av anonymitet och det vore på tiden om de vuxna kunde erkänna maktbalansen överlag, och inte enbart de gånger då vänskapliga och sexuella relationer mellan lärare och elev hamnar på dagordningen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

2 reaktioner på ”Beroendeställning i skolan med eller utan lärarbetyg!”

  1. men vad tycker lärarna? det om något är intressant tycker jag.

    i högstadiet hade jag två fantastiska lärare, de bästa jag hade under min skolgång. för dem båda var det en självklarhet att vi satte betyg på dem. de var helt enkelt intresserade av att göra bra ifrån sig, därför ville de veta vad vi tyckte.
    å andra sidan hade vi i regel en så pass öppen dialog att lärarna nog visste vad vi tyckte utan betygen.

    kan tycka att det är det verkliga problemet. vissa lärare verkar helt enkelt inte vara intresserade av sina elevers åsikter, och kan inte ens hålla en dialog om sin yrkesroll utan att bli tvingad av dessa betyg.

  2. "vissa lärare verkar helt enkelt inte vara intresserade av sina elevers åsikter."

    Det är också min erfarenhet av flera lärare, dock inte alla tack och lov. En del har uppriktigt velat förbättra det som förbättras kan, och dem kommer jag att minnas.

    En annan brist är att elever inte alltid kan sätta ord på vad de tycker är fel. Det svarar att någonting inte känns bra, men när man frågar vad som kan ändras rent konkret är det inte säkert att de har något svar. Man måste nästan vara mer förbered innan man kritiserar någonting och lära sig att inte ta ner det på en personlig nivå, jag vet inte hur många lärare som blivit knäckta av elever.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *