Otrogna män som reser i tjänsten, men deras partners då?

Olika studier om otrohet ger föga förvånande olika resultat. Enligt en del studier är män mer otrogna än kvinnor, men de senaste åren har allt fler studier pekat på att könsfördelningen är jämn alternativt att kvinnor är mer otrogna än män.

Historiskt har män rest mer i tjänsten och jag inbillar mig att det fortfarande är så. De senaste månaderna har det varit fokus på otrognamäktiga” män som reser mycket i tjänsten. Om personer vars partner reser i tjänsten är mer svartsjuka och har ett större kontrollbehov kan jag inte svara för, men det är helt klart svårare att kontrollera vad någon som är i en annan del av landet eller världen har för sig.

Det har så länge jag kan minnas sagts att det är fördelaktigt för män som reser i tjänsten att vara otrogna, vilket är korrekt i sak. Om du är i en miljö där du ständigt träffar nya personer är chansen att du träffar personer som vill ha sex med dig betydligt större. Nästan samtliga jag har pratat med uppger att de skulle vara otrogna i den hypotetiska situationen att deras partner inte skulle få reda på det. Är man i en annan stad är det ganska troligt att ens partner inte kommer att få reda på otroheten om man klarar av att hålla en hemlighet och inte har någon önskan om att plåga sin partner genom att berätta om sina otrohetsaffärer.

Jag har ett relationsideologiskt förhållande till otrohet, men inget känslomässigt förhållande till företeelsen. Jag blir inte upprörd av otrohet som sker i hemlighet, men jag ger ingenting för personer som är otrogna för att såra. Det är en sak att ligga med någon och hålla det för sig själv och en annan att plåga sin partner genom att berätta om sin otrohet,

Bara för att en del personer vill veta om deras partner varit otrogen betyder det inte att alla monogama vill det. Lika gärna som det kan vara otrohet att ha sex med en utomstående kan det ses som otrohet att berätta om sex med andra om man vet att ens partner kommer att ta illa vid sig. Jag har de senare åren träffat flera som är monogama, men som inte skulle ha några problem med om deras partner hade sex med andra någon gång ibland om de gjorde det i hemlighet.

Det finns också en hederskulturaspekt. För en del är det inte otroheten, det vill säga sexet i sig, som upplevs förnedrande utan det faktum att ens omgivning får veta att man blivit bedragen. Om ens omgivning är övertygade om att trohet är en förutsättning för äkta kärlek är det rimligen ganska förnedrande att vistas bland personer som är övertygad om att man inte är älskad av din partner för att hans eller hennes kön vidrörde någon annans. Kunde vi komma i från föreställningen att kärlek kräver trohet (sexuell exklusivitet) vore mycket vunnet.

Om jag vore monogam skulle jag kanske bli upprörd av otrohetsstatistiken. Om jag vore monogam skulle den på sätt och vis angå mig. Otrohetsstatisken visar inte hur stor risk jag löper att bedra eller att bli bedragen. Jag kan nämligen inte bedra eller bli bedragen i den meningen. När en del tycker att otrohet är bland det värsta man kan utsätta någon för ser jag otroheten som ett tecken på att monogamin saknar någonting. Om monogamin vore så förträfflig skulle inte personer vara otrogna och det tål att diskuteras, men dessvärre vill somliga fortfarande tro att otrohet går att förhindra genom kontroll. Det går säkert att minimera riskerna för otrohet, men frågan är om inte de flesta är mer intresserade av att upptäcka otrohet (för att inte ”stå med skammen”) alternativt hitta personen som är ”trogen till sin natur” snarare än aktivt försöka minimera risken för otrohet?

Det har sagts att män som reser i tjänsten är mer otrogna än andra män eftersom att de ges tillfälle att vara otrogna. Det som tilltalar mig med den analysen är att den sätter fingret på att alla inte har möjlighet att vara otrogna. Det är klart att det existerar ofrivillig trohet. Att vara trogen är inte nödvändigtvis ett val för det kan vara nog så svårt för en del att få (medvetet ordval) sex av sin partner. Alla ges inte chansen att vara otrogna och en del kommer aldrig att vara det för att de har moraliska problem med företeelsen och/eller för att de inte vill att deras relation ska ta slut.

Det ”Män som reser i tjänsten”-analysen saknar är mannens partner. Det förekommer givetvis att män (och kvinnor) som reser i tjänsten är otrogna, men en bortrest man eller kvinna underlättar onekligen för sin partner att vara otrogen, men det pratar vi mycket sällan om. För den som vill vara otrogen är det ett guldläge om dennes partner är bortrest i dygns långa perioder. En vinn-vinn-situation?!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

5 reaktioner på ”Otrogna män som reser i tjänsten, men deras partners då?”

  1. "Har du varit otrogen?" kan ju tolkas på lite olika sätt. Vore bättre att speca det som "Har du varit otrogen i nuvarande förhållande?" eller "Har du någonsin varit otrogen?". Om nu snittet är 15 sexpaartners så är det ju inte så konstigt om man skulle vara otrogen någon gång mellan förhållanden eller att man har två på G samtidigt. Isf låter inte siffran 40% speciellt hög. Men 4 av 10 som otrogna i nuvarande förhållande känns nog lite hög.

  2. Det är lite mer komplicerat än så, är jag rädd Erik. I mitt nuvarande förhållande har jag inte varit otrogen fysiskt, dock virtuellt massor av gånger. I mitt gamla, aldrig virtuellt men fysiskt mer än jag orkar räkna upp… frågan kan vändas och vridas på tills man kräks.

  3. Jag inbillar mig att alla hör "Har du någon gång varit otrogen?". Något som tyder på att folk utgår från den nuvarande relationen?

    En del ser nätdejtande som otrohet oavsett löfte, men jag har svårt att föreställa mig att personer som har nätdejtat uppger att de har varit otrogna. Är det bara jag?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *