Vad sägs om att lita på varandra?

Vad som räknas som otrohet tycker jag personligen är en ganska ointressant fråga. Att jag inte har kroppsligt monopol på någon och inte kan bli ”bedragen” bidrar nog. Vad jag finner desto mer intressant är hur långt människor tillåts gå för att kontrollera (ja, ni läste rätt) att ens partner inte är otrogen.

Det talas ibland om rätten att kunna ta reda på att ens partner inte är otrogen. Att kunna ta fram bevis för att så inte är fallet eller snarare frånvaron av bevis för otrohet. Det räcker inte längre att staka ut vad som är okej och vad som inte är det och sedan lita på att ens partner håller sig inom ramen för vad som är tillåtet. Det är alldeles som om folk har slutat att lita på varandra.

Jag kan tycka att folk som inte kan lita på den de är tillsammans med borde överväga att lämna relationen men det är naivt att tro att folk skulle lämna längre relationer bakom sig av den anledning. Samtidigt får jag känslan av att huruvida man kan lita på varandra är underordnat att det finns verktyg för att kontrollera att ens partner inte är otrogen. En person som har en historia av att aldrig lita på personer förväntar sig nog inte att han eller hon ska kunna lita på en ny partner.

En del har tillgång till varandras lösenord, några svarar i varandras telefoner och andra får inte sova över hos personer utanför den egna familjen. Genom att låta ens partner läsa alla ens mejl (som folk skickar i förtroende till en) bidrar man till en kultur där alla har rätt att veta allting om den de lever med. Man riskerar att normalisera beteendet så till den grad att folk i slutändan kommer att se det som en absolut rättighet att läsa varandras mejl och allt vad det heter.

Det är redan ett stort problem att folk läser sina partners SMS utan lov. Som om de hade rätten att göra det. En del frågar (jag kan inte föreställa mig hur det går till) om de får ha tillgång till lösenord och dylikt. Vad svarar man på en sådan fråga? Läser de varandras dagböcker också?

Svarar du ja öppnar du en dörr som kan leda till du känner dig tvungen att öppna ännu fler i framtiden. ”Varför får jag inte ha tillgång till dina lösenord när jag får läsa dina SMS?” Du kanske tänker att du riskerar att bli misstänkliggjord om du svarar nej. Ett annat synsätt är att du redan är det i och med att personen ställer frågar.

Om någon skulle be om mina lösenord skulle jag tänka att personen så gott som saknade spärrar. Att personen av moraliska skäl skulle avstå från att läsa mina SMS och mejl om den bara fick chansen – det händer inte! Om någon frågade mig något sådant skulle jag se till att göra den relationen kortvarig. Jag är högst ointresserad av att öppna några sådana dörrar och därigenom måla in mig själv i ett hörn.

17 reaktioner på ”Vad sägs om att lita på varandra?”

  1. alltså.. jag tror att jag kan de flesta av Joshens lösenord och jag tror att han kan mina, men det betyder ju definitivt inte att man vare sig får logga in eller att man gör det. Det är ju också tillit.

    I sak håller jag med dig, och då är jag ändå en såndär riktigt konservativ monogam människa, men jag tycker ändå inte att jag har rätt att kontrollera allt min partner gör och han har på samma sätt ingen rätt att kolla mig heller. Däremot är det ju också så att tillit går lite i vågor beroende på hur relationen (och man själv) mår, men då får man ju säga det istället för att lusläsa partnerns mail/sms utifall att.

    Jag har hört människor säga att man vill ju att ens partner ska vara lite svartsjuk, för då vet man att han älskar en, men.. eh..näe? Då vet man att han har lite ägandebegär och det är ju inte alls samma sak som kärlek. Alls.

    Därmed inte sagt att jag aldrig är svartsjuk, för det är jag, men jag vet åtminstone att det sitter i mitt huvud och inte har särskilt mycket med min partner att göra.

    Kan man inte lita på varandra så vet jag inte riktigt varför man ska ha en relation. Mer spännande så kanske? Själv föredrar jag lugn och ro 😉

  2. Precis som vi måste acceptera att det finns underliga människor som är OK med att deras partner får knulla med andra, så måste vi acceptera att det finns människor som är okej med att dela med sig av sin korrespondens till sin partner.

    Jag tycker att det är betydligt underligare att man är villig att tillåta att partnern knullar runt, än att man är villig att tillåta partnern att läsa ens SMS.

    Gränsen vad som är mitt och ditt i förhållandet och vad man får göra och/eller läsa måste vara upp till de två inblandade att bestämma, och ingen annan.

    Även om min sambo skulle läsa mina SMS, så ser jag hellre att han gör det än knullar runt. Läser han mina SMS så kommer vi att bråka om saken, men knullar han runt så är det slut.

    Drottningen, man har rätt till ett privatliv i en kärlekrelation OM MAN VILL HA ETT. Olika par är olika. En del låser dörren om sig när de bajsar även när de är hemma, andra lämnar (tyvärr) toalettdörren vidöppen och skiter loss.

    Lite av poängen med att ha en partner är ju för att man vill släppa in någon i de delar av sitt privatliv som man kommer överens om. Det kan även innefatta korrespondensen.

    Sedan kan man såklart ifrågasätta det hälsosamma både i att ha ett "öppet förhållande" och i att man har ett "stängt förhållande" där man inte litar på varandra.

  3. Anna: Javisst, rätten till privatliv betyder ju inte att man måste hålla allt för sig själv eller ens något, utan bara att man själv bestämmer hur man vill ha det.

  4. Jag skulle önska att fler par verkligen tog sig en funderare och pratade ihop sig om vilka regler som ska gälla, vad man själv är bekväm med och var gränsen för otrohet ska gå. Alla är vi olika, och att tro att det finns en universallösning och en allmänt vedertagen gräns för vad som är otrohet och vad som inte är det känns för mig… ja, korkat. Sabla Disney, liksom.

    Om man är okej med att dela lösenord med varandra och läsa varandras sms och post, fine. Om man inte är det, också fine. Bara man vet, bara man har vett nog att kommunicera det på ett konstruktivt sätt.

    (Sen, jag ber om ursäkt men… Ens partner. Inte sin partner. Du har så klockrent och rakt språk i övrigt att det sticker i ögonen lite.)

  5. Om man läser varandras sms, ska man inte då tala om det för sina vänner också så att de inte smsar saker i förtroende som de av någon anledning absolut inte vill ska komma vidare? Blir bökigt det här 😉

  6. Tack Hanna för rättelsen!

    Drottningen: Det vore rimligt, men det blir som du säger – bökigt.

    "Jag har inga hemligheter därför får min partner läsa mina SMS, men eftersom att mina kompis har hemligheter som bara jag ska känna till måste jag be hen att inte skicka privata meddelanden till mig"

    Mitt- inte ditt – är helt klart enklast.

  7. Anna:"Även om min sambo skulle läsa mina SMS, så ser jag hellre att han gör det än knullar runt. Läser han mina SMS så kommer vi att bråka om saken, men knullar han runt så är det slut."

    Om min pojkvän skulle fråga mig om han fick läsa mina sms vid ett tillfälle för skoj skull, då skulle jag nog svara ja förutsatt att jag visste att det inte fanns något där som någon annan kanske inte ville skulle spridas. Skulle han däremot fråga om han fick läsa mina sms för att han ville ha koll på att jag inte var otrogen då skulle jag känna stort obehag, skulle han fortsätta bete sig så och vilja kolla upp mig och vad jag gör stup i kvarten, eller sätta regler för var jag får gå och vem jag får träffa då skulle jag se en orsak för att avsluta relationen. Jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med någon som beter sig så, då är det större chans att jag förlåter nån enstaka otrohet än lever med en så kontrollerande person.

    För mig handlar det inte (bara) om integritet, utan om respekt och tillit, att jag inte har något att dölja innebär inte att min partner har rätt att bete sig som om jag hade det. Jag tycker inte att själva handlingen att be om att få läsa någons sms är fel, det är orsaken bakom (svartsjuka och misstänksamhet) som är fel och obehagligt enligt mig.

  8. Lollo:

    Jag dock kan inte separera handlingen från orsaken.

    Jag tycker som du är inne på att det är viktigt att kunna prata om varför folk vill ha koll.

    Att de har rätt att ha det (som Anna är inne på) om samtycke finns ställer jag upp på, men det är en ganska ointressant ingångspunkt eftersom att de flesta nog tycker att man ska få välja bort sitt privatliv om man känner för det.

  9. Helt sant. Tillit är enormt viktigt i alla relationer, och kontrollbehov är rent destruktivt för tilliten. För att bygga upp tillit krävs inte övervakning eller kontroll, utan samtal och kommunikation båda parter känner sig trygga med. Öppenhet med allt – även ”otrohet” och de avsteg som eventuellt sker.

  10. Ja det bästa är om dom håller tyst om det. Det har jag sagt till henne "att om det är absolut nödvändigt, sköt det snyggt Jag vill inte veta.
    Men min sambo har tillgång till typ de flesta lösenord jag har.
    Dock inte World of Warcraft haha

  11. Ghaaa… aldrig igen!

    Det där "att om det är absolut nödvändigt, sköt det snyggt. Jag vill inte veta." funkar kanske om man har ett i princip monogamt förhållande och bara små 'ons' affärer vid sidan av.

    Men hur kul är det att stå på en festival med två flickvänner varav den ena inte 'vill veta om' den andra???

    Jobbigt, besvärligt och helt onödigt.

    Vad är så farligt med att veta om andra älsk?

    Varför ska det vara så mycket begärt att man behandlar varandras älsk med lagom folkvett?

  12. Eller klarare uttryckt:

    Jag tycker det är rimligt att en älsk ska, i alla fall vid behov, veta om andra älsk och kunna umgås anständigt med dom.

    Det är däremot orimligt att kräva att ett älsk ska låssas inte existera medans jag umgås med ett annat älsk och inte låssas dom existerar.

    Går man med på ett orimligt krav från en älsk blir man tvungen att ställa orimliga krav på andra älsk.

    Tror det är ett bra led att tänka… Om jag går med på det här – vad leder det till att jag måste kräva av andra?

    Att tänka efter så skulle ha besparat mig en jobbig situation….

  13. Lösenord till varandras datorer har vi båda tillgång till, av praktiska skäl. När jag behöver låna dator och min partner inte är närvarande så kan jag göra det, och tvärt om. Att ha tillgång till någons lösenord innebär inte att man automatiskt vill rota igenom alla personens hemliga filer, lika lite som att man vill läsa alla sin partners sms bara för att man har tillgång till dennes mobil. Som någon annan sa ovan så är det också en typ av tillit.

    Jag har frågat kompisar till och från om jag får läsa deras sms (vid det specifika tillfället), av ren nyfikenhet eller bara för att jag inte har något vettigt att göra. Får jag inte det så gör jag inte det heller.

    Vad gäller "otrohet" så skulle jag nog vilja veta innan om min partner kände behov för andra relationer och ta beslut om det då. Regeln i nuläget är ju ett monogamt förhållande där vi alltså inte har tillåtelse att ha sex med andra, så därför behöver det diskuteras först innan det eventuellt skulle ändras. Dock så tror jag fortfarande att jag skulle vara obekväm att dela min partner med andra, likväl som jag själv inte direkt känner behovet av andra sexuella relationer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *