Fram för fler sexuellt utmanande män!

Bögarnas värste vän är tillbaka, skriver Svenska Dagbladet. Artikeln handlar om tidningen Destroyer som lagt ner. Jag har ärligt talat aldrig bläddrat i den men jag känner till att den är känd för att ge utrymme åt unga sexuellt utmanande män på omslagen.

”När första numret gavs ut i maj 2006 var skandalen ett faktum. Bilder på omyndiga pojkar blandades med såväl porrbilder på myndiga personer som med sexualpolitiska artiklar i en tidskrift med homosexuella män som målgrupp /…/ Barnombudsmannen ansåg att den var barnpornografisk, och reaktionerna från gayvärlden var lika hårda. RFSL kallade den ”fruktansvärt osmaklig”, SR-programmet P3 Homo beskrev den som ”vidrig”, SVT-programmet Böglobbyn hävdade att den sprider bilden att bögar är pedofiler och Stockholms Pridefestival vägrade sälja den.”

Gayrörelsens reaktioner på Destroyer handlar om en rädsla för att smutsas ner, anser Karl Andersson som står bakom tidningen och som skrivit boken Bögarnas värste vän som handlar om just Destroyer. Det var också den tanke som slog mig när jag läste ovan citerade stycke. Genom att ta avstånd från tidningen får man ett utmärkt tillfälle att berätta att homosexuella män som tänder på unga män är allt annat än välkomnade av gayrörelsen och indirekt en chans att tala om att man inte är något bögpeddo. Jag funderar på om det finns ett sådant behov. Lever föreställningen att homosexuella män tänder på barn? Är inte den sortens fördomar en kvarleva från tiden då jag inte ens var påtänkt?

Att individer tar avstånd från andra individer eller grupper för att de är måna om hur de själva framstår och inte vill förknippas med vissa politiska strömningar är ingen nymodighet. Jag vet till exempel feminister som tagit avstånd från den sortens feminister som de tänker sig uppfattas som extrema i vissa sammanhang. Detta antagligen för att signalera att de själva är på matten.

En annan sak man som feminist kan göra är att avslöja sina sminkvanor. Genom att göra det avväpnar man anklagelserna om att man inte är en riktig kvinna, motbjudande, asexuell och så vidare.

Om Destroyer då. En del undrar varför man aldrig får se sexualiserade bilder på män som inte framställer män som löjliga. Har man bara sett den sortens skildringar av ”sexualiserade” män har jag all förståelse för att man vill se någonting annat. Jag tyckte att man framställde kvinnor som löjliga i tidigare nummer av tidningen Moore. Kvinnorna anspelade inte på att vara sexiga eller fräcka, de anspelade på att vara obegåvade barn. Antingen har personerna som köper Moore eller de som gör tidningen blivit mätta på den sortens bilder av kvinnor då Moore droppat de blonda kvinnorna med en korkad uppsyn (läs inte in att blonda personer per definition ser korkade ut är du snäll).

Att kvinnors kroppar utstrålar sex till skillnad från mäns kroppar är inte en helt ovanlig uppfattning. Att det bara är reklam med barhudade kvinnor som anses stötande och sexistisk (av personer som tror att sexism har med sex att göra) säger en hel del. När kvinnors kroppar censureras visas mäns kroppar rätt upp och ner. Kvinnor är sexobjekt, män är kroppar. Det finns ingen spänning hos män som man försöker att bevara. Det finns ingen man som tror att folk kommer att uppröras av hans överkropp för att omgivningen kommer att associera den med sex. Ingen ropar ”tänk på barnen”. Det har givetvis att göra med att normen är män inte täcker sina överkroppar i sammanhang där kvinnor förväntas göra det. När det var naturligt även för kvinnor att bada utan överdel var det ingen som tänkte på de stackars barnen.

Män har all rätt i världen att vara sexiga och ”porriga” om de så vill utan folk skrattar åt dem. Jag förstår allvarlig talat inte problemet med att Destroyer har omslagspersoner med bara överkroppar i badbyxor. Så kallade tjejtidningars omslag har inte sällan kvinnor som anspelar på sex på sina omslag. Med tanke på hur ovanligt det är att män som anspelar på sex inte ser ut som männen i Gillette-reklam borde man ha överseende med ett tidning som vill sälja in en annan bild av sexiga män. I detta fall unga män.

Kloka Lollo kommenterade bland annat följande i går: ”En naken man tex kan inte objektifieras eftersom ingen kan tända på en naken man, och om han mot förmodan skulle objektifieras då är det homoerotiskt, för han kan ju iaf inte objektifieras av en kvinna.”

Det är symptomatiskt att Destroyers omslag skapar upprördhet för att tidningen vänder sig till homosexuella män. Det är först när bögar åtrår män (gärna heteromän) som mäns sexualitet inte tas för given, som den ses som ett problem och som unga män är skyddsvärda och faller offer för andras attraktion och sexualitet. Om det är okej att män tänder på unga kvinnor borde det vara minst lika okej att män tänder på unga män utan att det blir en peddodebatt.

”Hur mäter man kuken?”

Genom Aftonbladets förstasida ser jag att tidningens sexualupplysare Linn Heed har fått frågan om hur man mäter en penis storlek. Längd förmodar jag. Den frågan är befogad med tanke på de många män som tycks vara oförmögna att mäta sina könsorgan korrekt. Svaret på den motiverade frågan får dock bara PLUS-medlemmar ta del av. Det kostar 19 kronor i månaden. Hade jag varit det hade jag naturligtvis avslöjat Heeds svar, men som tur är råkar jag utan att ha en penis veta hur man mäter sådana. Många gånger är mitt ögonmått mer nära den exakta kukstorleken än den siffra männen själva uppger.

Gratis är gott, därför tänkte jag erbjuda gratis rådgivning om detta. Den som vill får gärna donera 19 kronor eller en valfri summa efter samvete, men det är helt frivilligt. Här tvingar vi inte någon till något.

Köp ett måttband om du inte äger ett. Hårda plastlinjaler är inte att rekommendera. Det sägs att de flesta kukar har en minimal böjning åt vänster.

Nog om det. När du mäter ska du ha ett riktigt trevligt stånd. Om du vet med dig att ditt stånd är hårdare om du inte har ejakulerat på några dagar kan det vara en god idé att mäta efter en kortare period på högst några dagar utan utlösning, men det väljer du själv. När du ordnat ditt idealstånd utifrån dina förutsättningar greppar du måttbandet. Mäter gör du från ovansidan. Lägg den ena måttbandskanten mot roten och håll fast den med tummen. Obs! Du ska inte banka in måttbandskanten i underhudsfettet, det är den del som kan penetrera som är intressant. Dra ut måttbandet från roten tills det täcker ovansidan av ollonet. Lägg måttet på minnet. Lycka till!

Caroline Magnerholt är min nya idol!

Av någon anledning kom jag över en sex månader gammal artikel med rubriken RO fäller onanifilmen. Den filmen måste jag se, tänkte jag. I reklamfilmen onanerar en kvinna till orgasm. Enligt ett uttalande från Arvikafestivalen som står bakom klippet ville de ”visa vad festivalen innehåller mer än musik och samtidigt väcka debatten om ungdomars sexualitet”. Av ytterligare en slump fann jag att Ligga med P3 ringde upp Caroline Magnerholt som onanerar i reklamfilmen för en knapp vecka sedan och pratade med henne om den och reaktionerna. Magnerholt gjorde min kväll, lyssna gärna du också.

Filmen är verkligen inte stötande eller könsdiskriminerande, men man får väl se det från den ljusa sidan. Personer som anmäler filmer som anspelar på sex ger dessa tonvis med uppmärksamhet. Om någonting är kränkande så är det väl det alla kommentarer som visar att onani fortfarande är tabu och då framförallt kvinnlig sådan. Vad de som ropar ”stötande” om någon badar utan kläder utomhus ofta inte fattar är att den kommentaren kan upplevas stötande för den som får den kastad i ansiktet. Hur skulle du känna om du kastade dig i vattnet utan överdel och alla som var där förolämpade dig och lämnade stället? Magnerholt har upprepat vid olika tillfällen att kvinnlig onani är tabu och som ett brev på posten blir hennes onanifilm anmäld av två personer som tycker att den är könsdiskriminerande.

Reaktioner då.

1) Caroline Magnerholts föräldrar hamnar nedslående nog i fokus. De som inbillar sig att hederskultur är någonting som enbart finns i andra kulturer kan fråga de unga kvinnor som gjort liknande saker om vilket bemötande de fått. Kanske har de skrivit mycket om sex eller publicerat nakenbilder på sig själva någonstans. Den som tar sig tid och lyssnar kommer att inse att många av de kommentarer de unga kvinnorna får upprätthåller sig vid deras föräldrar. Vad tycker föräldrarna? Hur har de uppfostrat sin dotter som låter sig spåra ur på detta vis? Att Magnerholt var myndig när reklamfilmen spelades in är irrelevant för personer som går igång på hederskultur. Jag kan till delar förstå personerna som undrar hur föräldrar reagerar när deras döttrar tar plats kring frågor som berör sex, men jag tycker inte att det är värdigt en radiopratare att först förklara att Magnerholt säkert har fått frågan en miljon gånger – underförstått att hon är rejält trött på den – men ändå ställa den. Nämligen – Hur reagerade dina föräldrar?

2) Magnerholts syften ifrågasätts. Många har anklagat henne för att endast vara ute efter uppmärksamhet. Jag har dock svårt att föreställa mig den kategori människor som enbart gör saker för uppmärksamhetens skull. Är det någonting jag verkligen ogillar så är det tugget om så kallade ”attention whores”. Alla som inte vill ha (och behöver) uppmärksamhet kan räcka upp en hand. Att Arvikafestivalen ville ha uppmärksamhet råder det inga tvivel om, det vill man som regel ha när man marknadsför någonting. Kanske ville de lyfta debatten om ungdomars sexualitet och/eller så ville de bara locka fler besökare (cash!) till festivalen. Oavsett vad lyckades de med både och på grund av av Magnerholts insats och det förtjänar hon en eloge för.

Ett sidospår, varför är det inte önskvärt att uppmärksamma personer? Ni har säkert hört om den sorgliga historien med mannen som begick självmord i direktsändning och ägnade sina sista timmar vid Flashback. I en värld där folk inte får kramar och uppmärksamhet begår människor självmord. Man ska inte vara rädd för att uppmärksamma personer när de gör någonting bra. Folk som slår ett slag för ett bättre och mer sexpositivt samhälle förtjänar all uppmärksamhet och även de som inte gör det borde få en kram emellanåt.

Minsta gemensamma nämnaren

Läser Mensbloggen. Fråga: Jag skulle vilja ha hjälp med vad jag ska säga till min kille, för varje gång jag runkar och suger av honom vill han att jag tar satsen i munnen, vilket jag inte vill, men jag gör det för hans skull! Hur kan jag säga att jag inte vill!?”

En del av svaret ”Sexet ni har ska vara ömsesidigt och på bådas villkor. Du ska tycka om det som händer lika mycket som han gör, så är det bara. Han ska ju vilja att du njuter när du är med honom, eller hur?”

Jag tycker att det på sätt och vis är ett problematiskt svar. Hur vet jag om han gillar att slicka mig lika mycket som jag gillar att bli slickad? Det går givetvis inte att mäta. Jag kan fråga mig själv om jag vill bli slickad och därefter fråga honom om han vill slicka mig. Om han vill det gör han förmodligen det. Om han inte vill det då? Ska jag då ge honom oralsex som jag vill ge och som han vill ha fastän han inte kan tänka sig att slicka mig?

Män som ser till att jag är våt och redo vid samlag gör det inte nödvändigtvis för att det ger dem så mycket att smeka min fitta eller slicka mig. De gör det för att det är en god sak om också min fitta är med på det hela. Jag hoppas att de kan tänka sig att göra det även om de inte hjular av lycka under tiden de förbereder mitt underliv för samlag.

Den bättre delen av svaret: ”Nästa gång låter du bli och frågar han varför så säger du bara: ”Jag har ingen lust att göra så, jag tycker inte om det. Visst vill du att jag också ska ha det skönt när vi har sex?”

Man kan inte alltid formulera varför man inte vill göra någonting sexuellt och det spelar heller ingen roll. Ett nej ska givetvis respekteras. Samtidigt får den man som säger nej till att göra alla ”motsvarande” saker för mig som jag gör för honom också finna sig vid att jag förr eller senare kommer att tappa lusten att ha sex med honom. Som tur är finns det många olika människor att vraka bland.

Jag vill citera en person som skrivit klokt om något annat som berör detta:

”När man har sex vill man olika saker olika mycket. Man ger och tar för att det ska hända något. Om man bara gör de saker som båda vill exakt lika mycket så blir det ganska tråkigt om det ens blir någonting alls. Det blir liksom minsta gemensamma nämnaren.”

Det är inte så enkelt som man får det att verka när man säger att man alltid ska säga ja om man vill eller nej om man inte vill. Det fungerar inte så. Man bjuder på saker, går med på saker, är omtänksam, fin, bra, etc. Man vill allt det där. Johanna menar bara att hon tycker man förtjänar samma sak tillbaka.

Hon menar att tjejer ofta går med på att göra många saker som de inte vill lika mycket, utan att få tillbaka motsvarande saker själva. Inte att de gör saker de inte vill alls. Jämför med att t.ex. bjuda på fika, eller köpa den andras favoritmarmelad trots att man gillar en annan sort bättre själv.”

Knullkompisen som ingen vill vara kompis med!

Vad är en KK? Ligga med P3 ställde frågan. En knullkompis, så klart, men vad ska man med en sådan till? Det är en person man har sex med utan att det finns några känslor inblandade, menar många. Gör inte knullkompisar någonting annat, knullar de bara?

Folk hör bara knull och ignorerar kompis. Det grämer mig. Jag använder inte ordet knullkompis om personer jag ligger med då jag vill undvika missförstånd och inte förminska personerna men visst finns det personer jag kan ringa när jag vill ligga. Personer som jag inte är förälskade i och som inte är förälskade i mig. Småkär kan jag nog vara, eller rättare sagt: jag vet inte hur man definierar kär och lägger hellre ner tid på någonting annat. Jag vill inte göra någon stor sak av det. Känslor då? Helt klart har jag det för personerna. Jag tycker om personer som vill ligga med mig regelbundet, hur skulle jag inte kunna göra det?

Jag vill gärna dricka kaffe med personerna efteråt och byta några ord. Enbart knulla är med andra ord ingenting för mig. När folk pratar om KK-förhållanden låter det som att de beskriver frivillig gratisprostitution. De bokar in en tid då de ska ses (om det inte är fem i tre-modellen), kanske säger vad de vill göra med varandra, förhoppningsvis har de pratat om skydd, de knullar och sedan tar de farväl av varandra innan de eventuellt ses nästa gång.

Kravlöst sex ska det vara, säger de. Sex utan förpliktelser. Jag hoppas att de inte menar att man inte har sociala och artiga förpliktelser gentemot personer man har sex med. När jag hör ”utan förpliktelser” minns jag på män jag haft sex med som knappt sagt ett ord i väntan på att jag ska dra. Säg att jag övertolkar innebörden. Jag menar, förpliktelser har man i många olika sammanhang inte bara i monogama relationer.

För mig är en knullkompis en person jag träffar med viss regelbundenhet för att ha sex med. Vi är båda på det klara med att vi inte har något exklusivt förhållande och att vi vill att det ska vara så. Vi tycker om varandra (ligga regelbundet med personer man inte tycker om låter inte som någon höjdare) och är trevliga mot varandra. Det är inte en person jag kontaktar om jag inte ”fått något”, det är en person jag vill ligga med då och då.

Vi umgås inte icke-sexuellt någon stor utsträckning, men det kan hända att vi går på fest tillsammans och ligger efteråt. Man får sova med en knullkompis och man får trivas med att göra det. En kompis kastar inte ut en efter att det har knullats, en kompis är mån om att den andre vill komma tillbaka. Det man kan invända är ”Varför vill du inte umgås med personen på fritiden?”. En del personer är liggmaterial snarare än diskutera politik och umgås-material och det fyller onekligen sina funktioner ibland. Tråkigt, men så är den bistra verkligheten.

Alla har ett fritt val

Pär Ström medverkade i ett debattprogram för några veckor sedan. Pressen på unga män och kvinnor (skolelever) och den manliga respektive kvinnliga könsrollen berördes. Ström upprepade gång på gång att de unga männen glöms bort i debatten och uttryckte att det finns en hel industri (”det genusindustriella komplexet”) för att upprätthålla den nuvarande ordningen där män förtrycks av kvinnor och där mäns problem nonchaleras.

Camilla Lindberg, som andas ”ta ingen skit”, satt bredvid honom och upprördes över att man många gånger gör unga kvinnor till offer. Det förekommer givetvis, men vad som är minst lika upprörande och vanligt förekommande är att man beskyller kvinnor som problematiserar någonting (och därmed tar ansvar) för att göra sig själva och andra kvinnor till offer. Att vägra finna sig vid att bli felaktigt behandlad är inte min definition av offerroll.

Feminister sägs betrakta kvinnor som ett kollektiv av stackare när de väcker olika missförhållande som främst slår mot kvinnor. Pär Ström gör detsamma, men skillnaden är att han tar upp fall där män drabbas. En annan väsentlig skillnad är att han gör detta i mycket större utsträckning än de flesta feminister. Det tycks dock han själv och hans supportrar vara fullkomligt blinda för.

När en del feminister pratar om könsmaktsordningen är Pär Ström försiktig med att använda tillkrånglade begrepp för att illustrera vad det är män enligt honom utsätts för. Han föredrar långa omskrivningar och retoriska frågor: ”Vad hade hänt om man hade bytt ut man mot kvinna?”. (En fråga som kan vara befogad). Den senaste formuleringen om det genusindustriella komplexet får ses som ett undantag.

Flera av de män som uppskattar och kommenterar Ströms blogginlägg beskriver en könsmaktsordning som drabbar män. Ström själv använder endast ordet (rätta mig om jag har fel) när han vill göra narr av feministrörelsen, men vad han aldrig eller sällan skriver rätt ut är att hans resonemang står och faller med att det finns en maktordning, synliga och osynliga strukturer. Orden får stå tillbaka för omskrivningar som bättre går hem hos mansrättsmän som ser rött när de läser ordet strukturer.

Det är väl bara att låta bli, svarade Pär Ström på frågan om den press unga kvinnor känner på sig att leva upp till den traditionella kvinnliga könsrollen. Samma man har gjort det till sitt kall att upprepa han hur synd det är om de unga männen som avslutar skolan med undermåliga betyg (och män överlag). Kan han inte åtminstone vara konsekvent och låta ”alla har ett fritt val”-retoriken omfatta även män eller är det för mycket begärt? ”Det är väl bara att plugga och ge järnet” kan han hälsa männen som ligger efter i skolan. Förr eller senare måste han erkänna könsrollerna och problematisera dem, annars målar han in sig själv i ett hörn.

Biologiska skillnader i alla ära, men om allting kan sammanfattas med att alla har ett fritt val har väl Pär Ströms blogg inget existensberättigande?

Sexköp, droger och singelhushåll!

En del har bilden av Holland som frihetens högborg för att holländarna inte har lika restriktiv lagstiftning mot narkotika och för att sexindustrin är friare där än i till exempel Sverige. Även personer som själva är ointresserad av att sälja eller köpa sex och använda droger har den bilden. Det är ganska märkligt. Denna frihet berör endast ett fåtal och för dem som varken gynnas eller missgynnas av den borde den vara varken till eller från, men den har skapat en syn på Holland som jag menar är helt orealistisk. Inte blir den bättre av att personer gärna kastar ett öga på Amsterdam när de föreslår lindrigare tag mot personer som nyttjar droger och vill köpa eller sälja sex. Man pratar om att avskaffa eller reformera sexköpslagen beroende på sammanhang och grund för resonemanget. Reformera ligger bättre i munnen då folk kan läsa in vad de vill i begreppet.

De som använder Amsterdam som förebild för Sverige dribblar bort staden i samma sekund som de anför att förändrad lagstiftning på nämnda områden skulle leda till en allmän liberalisering, vilket inte stämmer om vi tittar på fallet Amsterdam. Folk har vaggats in i en tro att det nog är så, men skrapar man på ytan finner man prostituerade, sexsäljare och knark.

Jag tror inte att dessa personer vill att Sverige ska gå samma väg, de vill nog se en allmän liberalisering snarare, men ingenting tyder på att samhället blir mer liberalt i sin helhet för att viss lagstiftning förändras eller slopas helt.  Om någon politik är konsekvent är det väl repressiv (inte minst vid lågkonjunktur då folk blir mer konservativa och tillber personer som Jimmie Åkesson), men knappast liberal.

Frågan är om holländarna upplever att de lever i ett frihetligt land. Jag kan föreställa mig ett antal personer som känner någonting helt annat med anledning av Geert Wilders och hans islamofobiska parti (det tredje största) Party for Freedom.

Som svensk är det trevligt att besöka Riga av många skäl. Att kunna köpa sprit i vanliga butiker är ett av dem. Det inger onekligen en känsla av frihet att kunna konsumera alkohol i ett land där all krog- och butikspersonal inte är noga med att be om legitimation och där alkoholen är lika billig som tillgänglig. Att det finns en gata i Riga där prostitution är lagligt framkallar inte den känslan hos mig. Till skillnad från sexköp och droger är det ganska många som vill dricka en pava vin till maten.

Dutch News skriver ”Amsterdam city council is poised to ban students and young workers sharing flats unless they have a formal relationship” och ”to stop people sharing flats if they do not plan to form a ‘long-term, durable family relationship”.

Personer som betraktas Holland som ett frihetligt land blir nog chockade och så även jag. Det är Europas mest tätbefolkade land och Amsterdams motsvarighet till kommunfullmäktige vill förbjuda personer som inte har ett formellt förhållande  (monogama sådana förmodar jag) och planerar ett långvarigt sådant. Så mycket för den friheten.

Kvinnor som aldrig faller för svin

”Ännu en myt – om kvinnor – är nämligen att dessa kategoriskt föredrar ett bad ass med machokomplex. Att de föraktar veloursnubbar. Det stämmer sällan. De kvinnor som blir sönderslagna av sina män föll inte alls för det skitstövliga hos honom. De smälte inför hans initiala uppvaktning där han var öm, sårbar och mjuk. Det är så de våldsamma männen får kvinnorna på kroken. De spelar snälla.”

Jag kan förstå att kvinnor och feminister gärna vill tro att kvinnor aldrig faller för dåliga män som signalerar att någonting inte är som det ska, men det är önsketänkande. Männen som anser att de representerar de bra männen har sällan fötterna på jorden. Dessa män som gärna klagar på kvinnor för att de väljer bort dem till förmån för de dåliga kan nog få vem som helst att tänka att det nog inte handlar om att kvinnor faller för svin. De hade gissningsvis blivit bortvalda även om de inte hade funnits ”bad boys”.

Jag ser ingenting som tyder på att kvinnor aldrig dras till dåliga män och nej, jag tror inte att det har att göra med att de inte klarar av att se de negativa tendenserna. Det finns säkert en och en annan som är van att bli illa behandlad och därför inte ens noterar beteendet, men jag tror framförallt att människor är duktiga på att rationalisera bort personers negativa sidor i den mån det är nödvändigt.

Jag vill ligga med dig

Vore det inte trevligare om folk kunde säga jag vill ligga med dig” till varandra? Tanken har slagit mig flera gånger. Jag kan föreställa oändligt många situationer då personer hade kunnat spara timmar om alla trevanden i den riktningen hade ersatts med tydlighet.

Jag sa det till en man jag umgicks med för flera år sedan och han höll med mig i sak, ”men Johanna, det fungerar inte i praktiken” och exemplifierade det med några självupplevda erfarenheter. Han kände till flera kvinnor som hade uttryckt snarlika tankegångar, men inte ens de uppskattade rak kommunikation när det kom till kritan.

Hur har jag själv agerat när män sagt att de vill knulla med mig? Har jag blivit glad för att någon vill ha sex med mig och samtyckt till det? Jag har uppskattat det, men jag har också undrat vad det är för fel på personerna i fråga. Jag har vid flera tillfällen drabbats av samma skepsism som andra kvinnor som också sagt att de föredragit tydlighet.

Någonting som fått många kvinnor att efterfråga tydlighet är filmkvällarna. Kan de inte säga att de vill knulla bara? Om du är kvinna och håller med råder jag dig att ägna några sekunder åt självkritik. Premierar du män som inte gör någon hemlighet av att de vill ha sex? Ligger du med män som säger att de vill ha sex med dig? Har du som många andra kvinnor kanske ett behov av att kunna intala dig själv att bara hände? Det finns kvinnor som har ett sådant behov, men de skulle nog inte erkänna det för sig själva i det första taget. Egentligen är det ingenting märkligt att kvinnor har ett sådant behov när kvinnor som säger nej är de som premieras och inte riskerar att förlora sitt goda anseende.

Kanske tycker du att kvinnor som ligger runt är slampiga. Att den som gör det har ett förhöjt behov av att känna att det bara händer är förståeligt. Några menar att synen på kvinnor som har ”mycket” sex förklarar många kvinnors ovilja att ha kondomer tillgängliga. Jag har allitd det, men det är för att jag har en idé om att jag när som helst kan hamna i en situation där jag kan komma att behöva kondomer. Det ska sägas att alla män inte är positiva till att man är redo med glidmedel och kondomer i de flesta situationer – en del föredrar svåra kvinnor – men jag har inställningen att idioterna brukar sortera bort sig själva. Personer som inte kan leva med att jag gillar att vara ”redo” vill jag ändå inte ha något sexuellt umgänge med.

Vill man bara att det ska hända fungerar det nog inte att registrera sig på en knullkontaktsajt. Huruvida det hänger ihop med könsfördelningen på sådana sajter kan jag bara spekulera om.

Varför tror du att män bjuder hem dig för att titta på film? Tror du på fullaste allvar att någon man kallar det filmkväll för att han ogärna vill vara öppen med vad han vill? Att han göra det för att han tror att det vilseleder kvinnor? Förmodligen har han försökt vara öppen några gånger, insett att det inte har fungerat och anpassat sitt beteende därefter så gott det går.

Vill man passera männen som använder sig av ”filmkvällar” till historien finns det skäl att fundera över hur man själv agerar när män är tydliga med att de vill knulla. Om man ryggmärgsmässigt låter bli när det händer får man nog finna sig vid filmkvällarna för att dölja.

Att jag har en idé om att ligga med män som är tydliga beror på att jag varken kan eller vill låtsas bort att jag själv har reproducerat ”hemlighetsfulla” männen som går försiktigt fram. De flesta som anar oråd när någon är rakt på sak gör inte den kopplingen. Det illustreras av att de som efterlyser tydlighet kan dissa män för att de är tydliga utan att själva förstå det.

Jag som inte tycker om att titta på film är tacksam för att de som bjuder över mig på filmkvällar vill ligga. Det är tråkigt att en del män föreslår att vi ska ”känna på varandra” innan vi ”går längre” när jag vill ligga, men jag förstår varför det sägs och får ha någon form av respekt för det. Om du liksom jag inte har några problem med att avslöja deras förhoppningar fungerar det alldeles utmärkt att svara ”jag kommer gärna över på film och sex”. Tio minuters filmtittande klarar till och med jag av.

Mens som ursäkt!

Många kvinnor använder sin mens som en ursäkt för att inte delta under gymnastiklektionerna. Antingen hade vår manlige gymnastiklärare dåligt minne, kunde ingenting om menstruationscykler eller så vågade han inte konfrontera oss som ibland hade mens flera gånger i månaden.

Om man är man eller om det inte fungerar att använda mens som ursäkt kan man påstå att man är förkyld, har ont någonstans, ska till tandläkaren eller har ett besök inbokat hos Ungdomsmottagningen (få kräver kvitto på att man verkligen varit där) just den tiden som lektionen den veckan infaller.

En gymnastiklärare borde känna till att det är hälsosamt att röra på sig under menstruationsperioderna och att personer som menstruerar inte har mensvärk under hela menstruationsperioden. Det går givetvis inte att kräva att någon ska redovisa att de har mens, men jag kan tycka att det är under all kritik att det inte väcker misstankar när någon elev har mens var eller varannan vecka.

Ibland vill man inte vara med på gymnastiken, ibland vill man inte ha sex. En del använder huvudvärk som ursäkt för att inte ligga. Några har det verkligen, andra hittar på. Det fanns en tid då jag antog att det var obehagligt att ha sex vid huvudvärk, men det var innan jag hade haft det flera gånger. Numer ser jag till att ha sex om jag får huvudvärk då sex brukar bota det.

Mens är en annan ursäkt för att inte ha sex. Både män och kvinnor känner en ovilja inför mensblod. Det finns en oskriven regel som säger att man inte ska ha menssex.

Folk brukar ha massor av sex med varandra under förälskelsefasen, men när känslorna stabiliseras avtar det och många par har i slutändan sex högst några gånger i veckan. De som fortsätter att ha sex regelbundet inom ramen för en relation är de som har en idé om att ha sex. Har man inte en överenskommelse om att ha sex dagligen eller med viss kontinuitet är det lätt hänt att sexet får stå tillbaka för annat ”som måste göras”.

Det är klart att man kan känna sig dum när man tackar nej till att ha sex med sin partner utan att man kan motivera ens för sig själv varför man tackar nej. Att hänvisa till att man/hon har mens är smidigt i en sådan situation.

Med det vill jag ha sagt att jag är övertygad om att många män och kvinnor är bekväma med den nuvarande ordningen. En del kan verkligen inte hantera kroppsvätskor, men framförallt tror jag att vi äcklas för att vi ibland vill avstå sex av olika skäl. Att få ifrågasätter mensblodets status är en förutsättning.