No Kid – 40 skäl att inte skaffa barn

Med ett födelsetal på lite mer än två barn per kvinna blev Frankrike 2006, tillsammans med Irland, det fertilaste landet i Europa. Corinne Maire vittnar i sin bok No Kid – 40 skäl att inte skaffa barn om ett mammavurmande Frankrike som främst drabbat landets kvinnor.

Det är svårt att säga om budskapet i sig eller det faktum att Maier är mamma till två barn upplevs som mest provokativt. Hon medger inledningsvis att det är erfarenheten av att ha barn som fått henne att inse att hon skulle ha avstått barn om hon hade varit medveten om vad föräldrskapet innebär.

Den många gånger hätska kritiken mot boken undergräver inte Maiers resonemang om hur heligt moderskapet anses vara och hur självklart det är att alla ska ha barn, tvärtom.

Bokens styrka är att den inte bara tar upp 40 argument mot att skaffa barn, författaren passar också på att bemöta de vanliga argument som finns mot att välja att inte bli förälder. Humor blandas med allvar. Barn kostar en förmögenhet, reducerar människor till föräldrar och förstör ens sexliv (extremt tungt vägande argument för mig).

Vid flera tillfällen under läsningens gång stannar jag upp och undrar om det jag läser är allvarligt eller skämtsamt menat, men det tar inte udden av den diskussion som Corinne Maire önskade och lyckats provocera fram.

Boken kanske lämnar de som är övertygade om att fördelar med att skaffa barn överväger nackdelar med ett och annat att tänka på, men frågan är om den inte främst lockar personer som redan har skaffat barn?

Jag brukar säga att jag inte är en person som ångrar det jag gjort utan snarare det jag inte gjort. Givetvis finns det saker jag ångrar med detsamma, men ångerdiskussionerna avhandlar nästan alltid saker som vi gjort, men efteråt insett att vi inte borde ha gjort.

Att skaffa barn irreversibelt, det finns inte några års ångerrätt.  Ångrar du att du skaffat barn, eller rättare sagt, om du kommer till insikt att du nog skulle ha avstått föräldraskapet om du hade känt till innan vad du gav in på, får du stå ditt kast. De flesta som kommer till den insikten brukar glädjas åt att de inte visste, men kan ibland se poängen med att förmedla budskapet till personer som inte har skaffat barn.

Den som inte har barn vet inte mycket om hur det är att vara förälder. Dumma argument som ”du kommer att ångra dig om du inte gör det” kan enkelt bemötas med det minst lika dumma ”det säger du bara för att du är förälder”.

De som inte har barn har enligt vissa ingenting att tillföra debatten om hur det är att ha barn och för det andra borde de av någon missriktad tacksamhet mot sina föräldrar sätta några barn till världen. För att de manifestera att de är glad att de finns, ungefär.

Jag kan inte skriva en bok om hur det är att vara förälder med någon större trovärdighet. Jag kan för all del ifrågasätta normen, men jag kan inte föreställa mig hur det är. Jag kan spendera tid med barn och betrakta andras föräldraskap på avstånd, men jag kan omöjligen relatera till hur det är att vara förälder. Det jag kan relatera till är emellertid tillräckligt för att jag inte ska vara intresserad.

Jag hoppas att mina föräldrar kan tycka om mig och se poängen med att jag finns utan att jag ordnar några barnbarn åt dem. Surrogatmödraskap har kritiserats av personer som inte vill att kvinnor ska utnyttjas och reduceras till barnafödande ugnar. Retoriskt snack givetvis oavsett vad man tycker om frågan. Jag vill tro att mina föräldrar hade andra tankegångar än att bidra till medhjälp till surrogatmödraskap och reducering av min person till att agera barnavlerska å deras vägnar när de slog ihop sina gener och skapade mig. För några barn blir det inte.

20 reaktioner på ”No Kid – 40 skäl att inte skaffa barn”

  1. Åh vad bra skrivet och jag håller med. Det är normen som ska kritiseras, inte individerna. Jag accepterar inte påhoppanden av de som inte har barn, på samma sätt som jag aldrig skulle ifrågasätta den som inte vill ha barn. Däremot kan man diskutera strukturerna och barnnormen.
    Jag blev förresten väldigt sugen på att läsa boken, mest för att se hur mycket jag håller med 🙂

  2. Jag vill visserligen ha barn, någon gång i framtiden. Men det är bra att det kommer sånt här som en motpol mot de galna "du måste skaffa barn annars är du ingen riktig människa, helst så tidigt som möjligt"-människorna, typ Linda Skugge och gänget. Jag tycker inte att skaffa barn är det viktigaste jag kommer att göra i mitt liv, och det verkar provocera vissa, jag förstår att många mammor tycker att just DERAS barn är det viktigaste de åstadkommit, de är ju trots allt oftast de man älskar högst. Men jag har inte skaffat några barn än och jag kan inte älska någon som inte finns. Jag är räddare för att skaffa barn och fastna hemma med en massa ungar och inte ha möjlighet att utvecklas intellektuellt i studier eller arbete än vad jag är att inte hinna skaffa några barn på grund av detsamma.

  3. Jorden är överbefolkad idag, visserligen är inte Europa den stora boven till överbefolkningen. Jorden har begränsat med resurser för att alla människor ska kunna leva och vi fortsätter att öka så kommer det inte att räcka till. Det bästa vore om befolkningen minskade och då är det ju underbart att det finns dem som inte vill ha barn!

    Själv vill jag ha barn i framtiden. Fler än två har jag tänkt mig så jag kommer inte bidra till att befolkningen minskar direkt, så då är det bra att Johanna står över så jag kan få fler 😉

  4. Jo, fast det är ju fortf. så att alla västerländska länder minskar befolkningsmässigt, och rätt rejält också.

    Är ju inte mångfald om vita försvinner.

  5. Om förhållandet jag är i nu blir det jag skaffar barn i så kommer jag inte heller bidra speciellt till den "vita mångfalden". Fler blandbarn till världen! 😀

  6. "Barn måste födas, om vi vill att mänskligheten ska fortleva." Jaha..
    Jag gillar såna filmer som "Waterworld", "The Postman", "The Happening", "Mad Max" och "Day after tomorrow" – jag tycker nämligen att mänskligheten får skylla sig själv, vi har gjort allt för att utplåna möjligheten att överleva, eftersom kära Moder Jord snart har fått nog…
    Som tidigare sagts, överbefolkning i förhållande till fördelningen av resurser, är också ett hot mot Homo Sapiens existens…
    Trots allt är vi också bara en art bland alla andra, men i västerlandet lever man som om jorden tillhör enbart oss blekskinnade som går på två ben.
    Jag tvivlar på att eventuella barnbarnsbarns barn kommer att ha det särskilt mysigt – helst vill jag inte ha några barnbarn alls!!

  7. Vilka tycker att det är dåligt att sådana som ni inte skaffar barn? Fan ju fortare vi blir av med er desto bättre. Mindre självskärande tonåringar som revolterar. Försvinn ur genpoolen och låt oss som har ett överlevnadsvärde ta över. Och jag kommer heller inte bidra till den vita homogeniteten. Vem vill ha en vit liten tonårstjej som när hon fyller 15 förklarar att hon hatar män och blivit lesbisk eftersom patriarkatet är bla bla bla. Seså försvinn snabbt. Om femtio år är ni borta. Phu

  8. jag är lyckligt barnfri, av både egoistiska och altruistiska skäl. Dels vill jag kunna ägna mig åt hobbies, vänner – OCH syskonbarn samt andras ungar – och jobba MÅSTE man ju, samhället kan ju knappast försörja en, det är tillräckligt illa att vara arbetslös (joddå, jag har varit det, till och från). Dels så är det en för tuff värld, jag vill inte sätta barn till den.
    Redan som barn så sade jag att om jag skulle ha barn, så skulle jag adoptera. Men jag tyckte inte om barn som yngre (som äldsta barn med två rätt mycket yngre syskon och mobbad i skolan, så var andra barn inte någon hit) – och idag, med et antal syskonbarn så vill jag inte ha barn FÖR att jag gillar ungar!

    Att världen skulle gå under för att vi inte födr barn är ren bullshit:

    "Miljö

    Varje människa släpper i genomsnitt ut 4 ton koldioxid/år. För amerikaner ligger det på 24 ton/år, för svenskar på 8 ton/år och för afrikaner på 2 ton/år. Men det slutliga genomsnittet för hela jorden hamnar ändå på 4 ton/år. Det betyder att för varje my människa som föds ökar vi utsläppen med i genomsnitt 4 ton/år. Forskare räknar med en dubbling av jordens befolkning inom det kommande århundradet. Alltså en dubbling av utsläppet av koldioxid.

    Om vi i stället skulle satsa på att minska jordens befolkning till hälften så kan vi minska utsläppen – samtidigt som vi kan tillåta de fattiga länderna att bygga ut sina industrier.

    Fler människor=mer utsläpp
    Färre människor=mindre utsläpp

    Natur och djur

    Vidare kan vi se till Amazonas. Regnskogen huggs bort och ersätts med åkermark, eftersom att de bönder som svälter vill ha mer yta att odla på. Överallt trängs vildmarken undan för att ge plats åt nya åkrar, för att kunna försörja den ökande befolkningen. Den biologiska mångfalden hotas.

    Fler människor=mindre vildmark, färre arter
    Färre människor=mer vildmark, fler arter

    Konflikter och naturtillgångar

    Ett annat problem är alla vattenkonflikter. Många av de beväpnade konflikterna i världen handlar om tillgång till vatten. Eller snarare brist på vattentillgång. I de områden där det bor många människor som vattnet räcker till, där kommer det alltid att uppstå konflikter oavsett hur mycket några välvilliga biståndsarbetare försöker lära folk att vara snälla mot varann.

    Om vi skulle lyckas halvera befolkningen skulle många av dagens konflikter försvinna. Då skulle det heller inte vara lika mycket krig om de bästa odlingsmarkerna eftersom de bördiga jordarna skulle räcka till alla. Och om de inte skulle räcka får vi väl halvera en gång till. Konflikter om de bästa fiskevattnen skulle minska. Konflikter om övriga naturtillgångar skulle också minska.

    Fler människor=Fler konflikter om naturtillgångar
    Färre människor=Färre konflikter om naturtillgångar

    Ekonomi

    Men till er som är cyniska och skiter i miljön och krig i Afrika – låt oss titta på ekonomin som påverkar DIG.

    Generellt sett styrs alla priser av tillgång och efterfrågan. Om befolkningen stiger så stiger efterfrågan på varor och därmed även priserna. Låt oss tänka en framtid där det bara bor 1 miljard människor på jorden, till skillnad från dagens 7 miljarder (Pinglan fick fram 6,4 miljarder genom att googla lite). Bensinpriset skulle vara lägre eftersom tillgång/person skulle vara betydligt större. Vi skulle kunna stänga alla kraftverk som drivs av fossila bränslen men ändå ha större tillgång på el per person.

    Kopparpriset och stålpriser skulle minska. Alltså billigare bilar, motorcyklar, båtar, bostäder, stereos mm mm.

    Fler människor=högre priser, ekonomiska kriser
    Färre människor=lägre priser, ekonomisk stabilitet

    Några frågor och svar

    Fråga 1.
    Men vi behöver väl nya människor som kan jobba när vi blir gamla?

    Svar.
    Nej! Om vi har färre unga så behvöer inte lika många från den arbetsföra befolkningen ägna sig åt arbete på dagis och skolor. Därmed kan en större del av arbetet läggas på de gamla. Dessutom har vi många arbetslösa som kan ägna sig åt de gamla. Ekonomin går inte under för att befolkningen minskar. Det är större risk att ekonomin går udner om befokningen ökar.

    Fråga 2.
    Men det är väl naturligt för människan att skaffa barn?

    Svar.
    Allt som anses naturligt behöver inte vara nödvändigt. Vi kan alltid hitta alternativa sätt att agera. Alternativa sätt att leva.

    Fråga 3.
    Jag är religiös. Gud vill att jag ska ha barn. Ska jag då avstå?

    Svar.
    Denna uppfattning finns hos många religiösa. Jag har ingen bra koll på hindu och Budda. Men jag kan svara för de monofyletiska. (Pinglan undrar vad ”monofyletisk”, ”monoteistisk” har hon hört talas om!)

    Judendom, kristendom och islam härstammar alla från samma grund. De äldsta delarna, det som motsvarar början på 1:a Mosebok för de kristna är gemensam för alla tre religioner och är nedskrivet i deras respektive skrifter. En gestalt som nämns här är Noa. Ni vet han med arken och alla djuren som överlevde översvämningen. I 9:e kapitlet i 1:a Mosebok kommer Noa ut ur arken med sin hustru, tre söner och sönernas hustrur och alla djuren. Gud säger till dem – ”Var fruktsamma och föröka er. Uppfyll jorden med människor.”

    Detta är ursprunget till att de tre religionerna förespråkar att skaffa barn. Gärna många barn. Preventivmedel är något som motarbetas.

    Jag tolkar detta citat från Gud som att han vill att människor ska bo och finnas överallt, i alla länder på jorden. Men jag tror inte att Gud vill att vi ska reproducera oss ut i absurdum till jordens undergång. Om citat tolkas som att Gud vill att vi ska bo överallt, så har vi redan uppnått målet sedan lång tid tillbaka.

    På 400-talet kom de första människorna till Nya Zeeland (maorierna). Sedan dess har det funnits människor överallt och därmed borde Guds uppmaning vara uppfylld.

    Fråga 4.
    Men jag vill ju så gärna ha barn. Ska jag inte skaffa det då, tycker du?

    Svar.
    Ja men gör det då. Men skyll inte på mig ocm det går åt skogen. Och se till att ta dig tid att uppfostra barnet så att det inte växer upp och blir den sån där som slår sönder busskurer och rånar pensionärer."

    Jag har läst Corinne Maiers bok, och gillade den skarpt.
    Att ha barn och säga att man ångrar DET är modigt. Det är värre än att vara rasist i dagens värld att säga något sådant.
    Själv tror jag att det är värre att ångra det man gjorde än det man inte gjorde.

    Kramar Pinglan

  9. Den som inte vill ha barn skaffar inte bar. Den som vill skaffar.
    Det är så enkelt.

    Hur många vi sedan blir på klotet får vi se då. Klotet föder alltid i varje stund de människor som håller sig vid liv. Vi kan aldrig bli för många, det reglerar sig självt.

  10. Mina enda tanke här går i linje med resonemanget i Idiocracy (youtuba idiocracy+intro om du inte sett den)… I korthet: briljanta personer som Johanna Sjödin behöver föda barn för att inte bara de dumma ska avla och till slut lämna jorden i händerna på ett gäng redneck-nötter. Det är också problemet med att HBTQ-arna inte har samma födslorate: de som har mest och bäst förståelse för tillvarons brokighet är inte så sugna på (eller har av biologiska skäl svårare) att fortplanta sig och sprida sina bra idéer. Jag tycker du ska skaffa barn av helt egoistiska skäl: för att se till att världen berikas med lite fler alternativa (hoppas du ursäktar uttrycket) människor.

  11. När detta skrivs närmar sig blogginlägget tvåårsdagen, men jag behöver lätta på trycket…

    När jag var 10 år totalhavererade mina föräldrars äktenskap, en mycket uppslitande och jobbig tid. Minnet av den upplevelsen hade jag med mig in i puberteten. Jag får bara kortslutning när det börjar bli allvar och för nära; som om hjärnan varnar: Akta dig, håll dig borta, se hur det gick för dina föräldrar, och vem får lida för det? Jo, DU!
    Det har gett skitjobbiga relationssvårigheter också.

    Jag minns min egen barndom alldeles för bra för att vilja sätta en ny genetation till världen, jag stöttar hellre sos-barnbyar och unicef i deras arbete för att hjälpa de barn som fötts, än att sätta en ny generation till det här pryda, inskränkta, giriga kravtyngda samhället. Jag vill inte barn så illa att jag utsätter en ny generation för det jag upplevde! Jag vet bara hur man inte ska göra som förälder, och jag tror inte att det räcker med att göra tvärtemot heller.

  12. Mycket intressant att följa diskussioner i detta tabubelagda ämnet. Jag är en vanlig yngre man, bor i storstad, är en framgångsrik ingenjör, men vill inte ha barn, har aldrig velat ha det heller. Visst är barn härliga, och jag är övertygad om att jag skulle bli en bra pappa men jag känner att jag helt enkelt inte vill, att jag inte är den typen som skaffar barn. Jag vill göra annat med livet, vill resa, lära känna andra kulturer, det finns massvis med fler ämnen jag vill studera, färdigheter jag vill lära mig och bli bättre på, vill utvecklas som människa och personlighet osv osv. Jag har bara ett liv och vill inte lägga crikus 20år som kommer kretsa kring barnen – någon/några annans liv, för att de sedan ska flytta iväg och ha egna liv, så jag först därefter kan fortsätta med mitt liv. Instinktivt låter det själviskt, men varför då, egentligen? Det är ju för tusan ditt eget liv, din tid, där du får hitta på vad du vill. Frågar man alla personer som känner mig så skulle de säga att jag är en otroligt givmild och osjälvisk människa, så det stämmer inte vill jag påstå. Nästa fråga, kan man inte vara lycklig utan barn? Självklart kan man det anser jag. I ärlighets namn vågar jag nog gissa att större andel frivilligt barnfria människor är mer lyckliga än föräldrar överlag. Redan nu känner jag mig lycklig, och då är jag till o med fortfarande singel, jag har nått dit jag vill komma i livet, har många goda vänner och relationer, ett jobb jag stortrivs med, en fin lägenhet jag finner lugn och ro i, har gott om tid till hobbys och vänner. Jag ser att om jag skulle skaffa barn skulle flera av de sakerna försvinna. Mitt liv skulle bli det berömda ”livspusslet” med att få vardagen att gå ihop, pengarna och tiden att räcka till, dåligt med sömn, tjata och gnata på trotsiga ungar, handla kläder o grejer stup i kvarten, hämta o lämna på dagis, inte hinna träna så man går upp i vikt, vara ständigt trött och ha dåligt med energi, det skulle högst troligt gå ut över relationer och sexliv, skulle inte ha någon större tid över för hobbies o vänner. Många känner nog igen sig, Det är faktiskt en syn jag får bekräftat av snacket från de flesta kollegor, varenda dag på jobbet. Men(!) sen visst är det ju inte bara negativt med barn, de ger även glädje i livet, skratt och lek kan förgylla stunder, man känner att man har en familj, en gemenskap, jag förstår ju det också, är ju själv uppvuxen i en familj. Jag känner att den glädjen kan jag få via mina bröders- och vänners barn. Känner inget behov av att ha egna, jag vill forma mitt liv kring annat. Jag kan förstå att föräldrar aldrig säger att de ångrar sitt val, för även om de skulle känna så, de övertalar sig själva att känna så, för sin egen, för sin sambos och för barnens skull, vilket förstås är hälsosamt att göra, det skulle även jag göra i en sån situation. Därför hör man aldrig någon säga det och samhällets normer lever vidare; Att barn är enda sättet att bli lycklig och en lyckad människa. Jag inser ju att det kommer bli svårt för mig att träffa en tjej som känner likadant angående barn. Jag inser också att jag kommer bli ifrågasatt av folk när väl ämnet kommer till ytan, eftersom jag närmar mig en ålder där barn allt oftare börjar komma på tal. De är problem jag få ta. Tror det finns en hel del människor i samhället som faktiskt delar vissa av mina tankar men det är som jag inledningsvis sade, ett tabubelagt ämne och därför svårt att veta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *