Oss emellan!

Kärlek och framförallt möten mellan människor antar jag att de allra flesta här inne nog skulle skriva under på att är någonting ganska rörande. För att inte förorena kärleken och alla dessa möten gömmer vi oss gärna bakom sköna omskrivningar för att legitimera de relationer som dessa kärleksfulla sammankomster ibland mynnar ut i. Omskrivningar som tar avstånd från orena värden som status, utseende eller hög inkomst, för att bara nämna några.

Personen får för all del fungera i sociala sammanhang, ha ett välpolerat yttre och en ganska tjock plånbok, men det bör inte vara avgörande för relationen. Denne ska helst ha någonting unikt i sin personlighet som framkallar den där dragningskraften som du känner till honom eller henne. Vidare bör han eller hon vara en oumbärlig del av ditt liv och inte utbytbar med vilken attraktiv, välbetald eller populär person som helst. Det ska med andra ord finnas ett visst mått av substans.

Hur det är i verkligheten kan diskuteras. Journalisten Johannes Ekman berörde ämnet med sin kulturkrönika från 14 maj 2006 i Sveriges Radio i vilken han pratar om hur det går till att söka kärleken via nätet och vad nätdejtande kan leda till i förlängningen. Ekman citerar en person som sagt att på nätet ”lär man känna nån inifrån och ut istället för tvärtom” vilket borde betraktas som något positivt med tanke på den bild av kärleken de allra flesta åtminstone med sin retorik försöker att upprätthålla. De flesta hävdar nämligen att det är insidan som räknas även om deras agerande inte alltid överensstämmer med den uppfattningen.

Det finns också, nämner Ekman, en baksida med nätdejtandet i och med att du via nätet så enkelt kan klicka bort personer. Detta bidrar enligt honom till en känsla av snabbkonsumtion och jag är beredd att hålla med honom med förbehållet att det är ett minste lika stort problem utanför nätet. Vi sorterar konstant bort personer på mycket lösa grunder, så ofta att vi inte ens märker att vi gör det.

En vacker insida i all ära, men hur många har inte medvetna eller omedvetna föreställningar om hur ung eller gammal den de inleder ett förhållande med eller går hem och ligger med bör vara. Den som har sådana gallrar onekligen bort personer på grund av yttre faktorer och kan därmed knappast påstå att den främst lägger vikt vid en persons insida.

Något som skiljer nätdejtingssajter från vanligt raggande och får nätet att framstå som en så absurd köttmarknad är att det mycket enklare att peka på den snabbkonsumtion det ofta resulterar i då de krav som finns på de personer som efterfrågas är tydligt definierade. I den offentliga miljön kan du inte lika enkelt välja bort människor som på nätet, men du har samtidigt i bakhuvudet vilka du aldrig ens skulle gå fram till, prata med eller ens ge en chans.

Skillnaden är nog inte så stor mellan vilka bortprioriteringsmekanismer som påverkar nätdejtaren eller den mer klassiska dejtaren. Dock finns en tendens att tala om nätet och om verkligheten som två separata fenomen och då är det lätt hänt att måla upp ett motsatsförhållande som inte nödvändigtvis finns. Medieanalytikern Anders Mildner tangerade detta ämne i Svenska dagbladet den 27 mars i år när Bjästafallet fortfarande var som mest på tapeten där han menade att oförmågan att se nätet som en del av verkligheten är farlig.

Mildner får sägas kämpa i motvind då nätet kommit att bli en älskad fiende för en oroad vuxenvärld. Benägenheten att separera nätet från verkligheten är farlig också för kärleken då möten mellan människor genom nätet målas ut som något mer snabbköpt och ytligt än den ”sanna kärleken” som i allt väsentligt följer samma mönster. Denna polarisering kamouflerar de negativa inslag som finns oavsett på vilken arena kärleken kommer till uttryck.

De som tycker verklighetskärleken är den enda som räknas kommer att kunna fortsätta att hävda dess överlägsenhet så länge nätdejtandet är mindre vanligt och inte riskerar att smutsa ned den ”sanna kärleken”. För ytterst handlar det om status och vad vi signalerar till vår omgivning att vi lyckats kamma hem. Paradoxalt nog är det just den exkluderande och kring äkthet kretsade diskussionen om kärlek som gör densamma lidande.


Ovanstående text är ett tal jag höll inför klassen samt min svensklärare. Muntliga uppgiften för nationella provet i Svenska B.

5 reaktioner på ”Oss emellan!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *