If I were a boy

Våldtäkt har helt klart en särställning.

“Att kvinnor i allmänhet har en annan definition på våldtäkt än män beror på att kvinnor är de som i allmänhet utsätts för våldtäkt”, skriver Kvalitetsbloggen.

Jag undrar hur jag skulle se på våldtäkt om jag vore man. Skulle jag fråga mig själv vad det beror på att de som tillhör könet som i allmänhet blir våldtagna ser annorlunda på våldtäkt än de som tillhör könet som i allmänhet våldtar. Skulle insikten om att det finns en polarisering förändra min inställning till våldtäkt eller skulle jag som betraktare av våldtäkt fortfarande tycka att min åsikt är lika mycket värd och att det är kvinnorna som måste lugna ner sig några kilon och inse att våldtäkt inte är det värsta man kan råka utför.
Den frågeställningen lyser med sin frånvaro.

7 reaktioner på ”If I were a boy”

  1. Varför jämför du våldtäkt med mord? Mord är ju att ta allt från en människa, hela livet. Jag har en kär vän som har blivit mördad. Det absolut värsta brottet, tycker jag.

    Våldtäkt är också ett hemskt brott men inte i närheten av mord. Den som har blivit våldtagen kan hitta tillbaka till livet. Det kan inte den mördade.

    Mycket som kallas våldtäkt idag är också egentligen inte fel, fast mannen bedöms som ”fel”. När en 20-åring och en 14-åring får lust att ha sex till exempel.

    Jag vill inte bagatellisera våldtäkt, men att likställa det brottet med mord är ett hån mot oss som gråter varje dag över mördade vänner.

  2. Till Quacatal: Så du förminskar inte våldtäkt menar du? Jag uppfattar faktiskt att du gör det. Du kanske inte vet hur det du skrev uppfattas? Det verkar inte så.

    Till Johanna: De män som blivit våldtagna tar det på samma som kvinnor. De känner sig kränkta.
    Men de män som inte blvit utsatta är tämligen trivialiserande med åsikter som: "Det är väl inte så farligt" eller "Det där är ju inte ens våldtäkt" precis som om de var expereter på området eller hade blivit utsatta för det.

  3. Till Quacatal: Så du förminskar inte våldtäkt menar du? Jag uppfattar faktiskt att du gör det. Du kanske inte vet hur det du skrev uppfattas? Det verkar inte så.

    Till Johanna: De män som blivit våldtagna tar det på samma som kvinnor. De känner sig kränkta.
    Men de män som inte blvit utsatta är tämligen trivialiserande med åsikter som: "Det är väl inte så farligt" eller "Det där är ju inte ens våldtäkt" precis som om de var expereter på området eller hade blivit utsatta för det.

  4. Johanna, du skriver:
    " . . . men det är ingen som på fullaste allvar sitter hemma och frågar sig om den mördade verkligen blev mördad."

    Ehhh, ibland är ett dödsfall uppenbart mord, men betydligt oftare sitter mordutredare både hemma och på jobbet och frågar sig om det här våldsamma dödsfallet var en olycka, sjukdom, självmord eller mord.

    Du skriver vidare:
    "Det är heller ingen som undrar om den mördade sände några “jag vill bli mördad”-signaler . . ."
    Jag antar att du vänder dig emot att offret blir ifrågasatt i onödan, och det vänder jag mig också emot.
    Däremot kan man undra vad som menas med onödan.
    När det gäller att avkunna dom har rättsystemet ett oerhört tungt ansvar att inte döma någon oskyldig. Den uppgiften har mycket högre prioritet än att finna en skyldig. Därför friar man hellre 100 skyldiga än fäller en oskyldig. Därför blir det en avsevärd asymmetri i rättsskipningen, och därför är dom och straff relativt trubbiga instrument för att skapa normer.
    Men att det är ett vedervärdigt brott kan vi vara överens om utan att byta kön.
    Mors!
    //Ingemar

  5. “Att män i allmänhet har en annan definition på våldtäkt än kvinnor beror på att män är de som i allmänhet utför våldtäkter”

    Ursäkta felciteringen. Minst lika intressant är att män är de som i allmänhet anklagas för att ha begått våldtäkt.

    Om du vore man…

    Då skulle du ha hört andra män säga en hel del saker om våldtäkter som de aldrig skulle säga när en kvinna hör på. Du skulle hört en hel del konstiga historier om hur otroligt lätt det är att råka bli oskyldigt anklagad för att ha begått våldtäkt. Av en kvinna du aldrig ens haft sex med, eller någon som går till polisen för att skyla över att hon varit otrogen. Och så vidare. Och den som blir anklagad har ju som bekant ingen chans att bli friad (det är ju faktiskt bara den verkliga statistiken som påstår nåt annat).

    Hade du varit en av männen som bara hade nickat och låtsats hålla med, för att bevara friden, eller hade du lagt ner energin som behövs för att klä av dumheten naken? Hade du kanske till och med trott på sagorna?

  6. Det finns ju fler aspekter jag kommer att tänka på men jag ska bara ta upp en.

    Som utsatt förväntas du alltsomoftast redogöra för övergreppet, personer har i stor utsträckning svårt att ta till sig att övergreppet skett, om dom inte har en detaljerad bild av förloppet och dessutom fått applicera sin uppfattning om vad som utgör en våldtäkt på detta.

    Det är intressant att det så ofta frågas om detaljer, något som sällan görs när det kommer till t.ex. misshandel eller rån. Det räcker inte med att säga att man utsatts för våldtäkt, detta ska bedömas och "bevisas" för åhöraren innan det accepteras.
    Helst ska man ha en fällande dom och det ska ha ingått våld och hot i hög utsträckning.

    Jag är mystifierad över varför man som mottagare av informationen att någon utsatts för detta övergrepp känner behovet att skärskåda och granska detta så noga.

    Nu är detta självfallet inget som alla gör, men det sker ofta nog för att iaf jag ska se mönstret framträda. Och det är inte så stor skillnad mellan män och kvinnor i detta som man kunde misstänkt heller.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *