Normbrott synliggör normen och öppnar upp för samtal

En nykterist fick frågan ”Varför är du nykterist?” och gick i taket. Jag kunde dra mig till minnes alla de gånger jag blivit trött för att någon frågat varför jag rakat av mig håret. Jag har tänkt på det och landat i att jag har all förståelse för att personer undrar, för i ärlighetens namn undrar jag detsamma när jag ser en rakad kvinna. Jag vill veta om det fanns ideologiska, praktiska eller rent estetiska skäl att göra sig av med håret.

Jag var inte alls ovetande om att personer i min omgivning skulle undra. För många var jag mitt hår. Jag minns när vi skulle skriva positiva saker om varandra i grundskolan och många kommenterade mitt långa tjocka hårsvall i positiva ordalag. Jag kände mig inte som en hel människa.

Jag hade aldrig kunnat ana hur många frågorna skulle vara eller hur många barn som skulle missta mig för att vara en man. Att fulla människor skulle komma fram och fråga om de fick känna på mitt huvud. Jag visste inte omfattning av hur ”skadade” vi är av könsstereotypa föreställningar om kvinnor och män.

Jag tittade mycket när jag kom till Stockholm som barn. Två kvinnor som hånglade på en offentlig plats lyckades påkalla mig uppmärksamhet och det var svårt att inte titta, och varför skulle jag inte titta, hade inte det bara varit att jämställa dem med funktionshindrade som jag alltid fick höra av vuxna att man inte skulle titta på. De kunde bli ledsna sa vuxna, men blev de inte mer ledsna av att inte bli sedda eller rättare sagt ignorerade?

Det är nog få rakad kvinnor som inte känner till normen och inte hade kunnat föreställa sig att frånvaron av långt hår skulle framkalla blandade reaktioner. Första veckorna tyckte mamma att det var svårt att skilja på mig och min bror.

Medvetandet om att jag borde ha vetat gör att jag inte kan säga så mycket om reaktionerna. Jag blir inte ledsen när barn tror att jag är en man eller pekar och frågar sina föräldrar om jag är en kille eller tjej. Jag känner mig snarare ganska stolt. För barn som aldrig får ”annorlunda intryck” av sin omgivning i unga år senareläggs den process det faktiskt är att inse att alla kvinnor och män inte är stöpta i samma form. När föräldrarna inte lyckas förmedla att det finns avvikare från de normer de hela tiden bidrar till att legitimera är det bra att Stockholms flator finns, och är det inte ganska bra att du får frågan om varför du inte dricker? Det ger dig en naturlig öppning att problematisera Sveriges alkoholpolitik och svenskarnas alkoholkonsumtion om du så önskar.

7 reaktioner på ”Normbrott synliggör normen och öppnar upp för samtal”

  1. Det är de som bryter mot normerna som utvecklar samhället. Utan dem hade vi fortfarande suttit i varsitt träd och kastat bajs på varandra istället för att ha datorerna till det.

  2. Vill du göra ett skoj experiment, prova att vägra dricka kaffe och te. Att dricka sprit är i Sverige en social grej och när du vägrar dricka sprit så upplevs det som att du avvisar genomskapen. Räddningsplankan är att det är enkelt att peka på hälsoskälen och att folk oftast inte visar sig från sin klipskaste sida när de är på pikalurven. Den finns inte om du vägrar dricka kaffe och te. Om du är elitidrottare kanske du kan hävda att det påverkar dina resultat, men det är allt.

    Man kan också förstås hålla på med det "experiment" jag hållit på med de senaste 20 åren eller så: vänta med att ta på jackan till det är -25 eller så. Folk tappar ibland fattningen totalt när nån kommer gående i skjorta i -12.

  3. Stefan: Om man är nöjd och inte vill se någon utveckling är normbrytarna faktiskt onda, hallå!

    Rasmus:

    Det är mycket riktigt att folk i gemen måste försvara och förklara, tyvärr tror en del att de är ensamma om detta, så jag kan bara hoppas att jag lyckas förmedla att inte bara nykterister får frågor om sin livsstil.

    RedLib:

    Tack! Det värmer när en så pass begåvad person som du säger det.

  4. Norm och normativitet är svåra ord och saker. Saker om borde diskuteras och ifrågasättas. Men hur utmanar det en norm att raka huvudet? Många tjejer gör det utan att påstå att de är rebeller. De gör det för att de tycker att det är skönt och syggt. Men du är upprorisk när du gör det? Och när du simmar topless? Tror du att du är först med det också?

  5. Du utmanar en norm genom att bryta emot en norm och du utmanar de facto normen om du är homosexuell för att du tycker kukar är estetiska, om du blir kär i killar eller helt enkelt vaknade en dag och kände att det var rätt.

    "Många tjejer gör det utan att påstå att de är rebeller. De gör det för att de tycker att det är skönt och syggt. Men du är upprorisk när du gör det?"

    Jag skriver "Jag har tänkt på det och landat i att jag har all förståelse för att personer undrar, för i ärlighetens namn undrar jag också när jag ser en rakad kvinna. Jag vill veta om det fanns ideologiska, praktiska eller rent estetiska skäl att göra sig av med åbäket.".

    Jag känner mig inte upprorisk när jag rakar mig längre, har hållt på i tre år, men när folk är spydiga känner jag mig lite upprorisk ibland, ingenting ont om det.

    Man är aldrig först, det normala (om vi ska prata normer) är att man inspireras av andra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *