Abort istället för blommor på morsdag

Äntligen fredag, tänkte jag, och Anna Larsson fick ännu en kolumn publicerad i Svenska Dagbladet. Varje måndag längtar jag efter Larssons nästa kolumn. Larsson är en av få inom medievärlden som varje gång hon skriver någonting tar med det feministiska perspektivet. Ofta personligt och politiskt på samma gång. Hon har inte alltid rätt, men hon kan känna sig stolt över att hon försöker hålla feminismen vid liv när knappt någon annan gör det.

Larsson skriver inte helt oväntat om mammor och mammarollen. På söndag är det mors dag igen. För kanske två dagar sedan frågade jag en vän tillika feminist om mors dag någonsin varit en feministisk dag och ganska snabbt kom jag på mig med att det snarare måste vara en av de minst feministiska dagarna på hela året. Allt vad våra mammor gör ska uppmärksammas under tjugofyra timmar och innan vi vet ordet av det, innan vi somnar, har vi glömt mors insatser och hon får vänta ännu ett år på nästa chokladask. Eller blombukett.

Missvisande annons från Aftonbladet. Vill du göra mors dag till en mer feministisk dag råder jag dig att uppmärksamma mödradödligheten runt om i världen. Strunta i Interflora och gör abort till en mänsklig rättighet!

Som barn var jag väl medveten om att min mor var en mer närvarande förälder än vad min far någonsin varit, men jag förstod inte omfattningen av det. Jag visste att det var henne jag skulle vända mig till och utan att reflektera över detta faktum accepterade jag att det fanns en närvarande mammaroll och en mer eller mindre frånvarande papparoll. Jag ställde, i likhet med samhället i övrigt, olika krav på mina föräldrar. Kanske ska man inte klandra ett barn som ser verkligheten för vad den är allt för hårt, men det är skrämmande att vi så tidigt lär oss hur män och kvinnor ska vara och agera gentemot varandra utan att detta någonsin ifrågasätts.

Om jag någon gång trodde att det bara var min mor som tog mer ansvar hemma blev jag ganska snart införstådd med att så inte var fallet när jag var hos mina kompisar vars föräldrar hade samma roller som mina. Om någon kompis någon gång frågade sin pappa om något kunde svaret bli ”fråga mamma!”.

Det är otroligt hur vi undermedvetet snappar upp dessa roller utan att ta notis om hur krävande det måste vara att vara den enda föräldern som verkligen tar sitt föräldraansvar. Varje lördag morgon hade min mor en aktivitet inplanerad på sitt schema och jag vet inte hur många gånger jag och mina två syskon störde henne under hennes kanske enda lugna stund. Vi förstod aldrig att den här aktiviteten nog främst hade en lugnande inverkan på henne, att den var lika med rast och ro. Det förstår jag först idag när det inte längre finns någon aktivitet inplanerad varje lördag morgon.

Det är så symtomatiskt att vi alltid lär oss av våra misstag när de redan har inträffat och vi inte kan göra någonting åt dem. Mödradödlighet är en sådan sak. RFSU försöker vända trenden. På söndag drar deras kampanj om mödradödlighet i gång igen. Att abortmotståndarna, som värnar om det olevda livet, och som med sin inhumana politik ser till att miljoner kvinnor får offra sitt liv varje år, kan inte ges för mycket uppmärksamhet. Kristina Lindqvist uttrycker sig träffsäkert om den bristande uppmärksamheten:

”Med bara drygt 12 procent av världens befolkning står Afrika som världsdel för mer än 60 procent av alla hivsmittade på klotet, men att döma av mediebevakningen verkar detta närmast vara ett normaltillstånd. Många av de hivrelaterade dödsfallen i Afrika söder om Sahara kan kopplas till tuberkolos, som även den har sin allra högsta förekomst här. Ett tredje exempel är malaria, som skördar  85 till 90 procent av sina globala offer i nämnda region. Men vem vet – när klimatförändringarna gör att sjukdomen sprider sig till våra breddgarder kanske det blir intressant att skriva om även i svenska tidningar? Allra minst intressant för tidningarna är naturligtvis den åkomma som varje år dödar fler människor än aids, tbc och malaria tillsammans. Hur många löpsedlar handlar om att sammanlagt 7,5 miljoner kvinnor och nyfödda dör varje år till följd av dålig mödrahälsa, undermålig förlossningsvård och abortförbud. Det handlar inte ens om en sjukdom.”

Läs mer om kampanjen här.

10 reaktioner på ”Abort istället för blommor på morsdag”

  1. Min mor (och många av hennes generationskamrater misstänker jag) var och är så inne på denna "modersroll" att hon inte släppte in min pappa i den sfären i nån högre utsträckning, ens om han hade velat (något jag tror han inte ville om jag ska vara ärlig), det blir svårt att få bukt med ojämlikhet i hemmen om man inte får killen att ställa krav också!

  2. Det finns helt klart pappor som kräver att få vara delaktiga om inte mamman gillar idéen, men lika vanligt är det nog att man låter ojämlikheten vara av bekväma skäl.

    Det blir en ond cirkel om man planerar för att pappan eller någon annan ska få lägga sig i senare. Tillslut går det så lång tid att du längre inte har något förtroende för att de kommer fungera om du inte tar allt ansvar själv. Det tror i alla fall jag är en del av förklaringen.

    Man måste nog tidigt dela ansvaret för sina gemensamma barn.

  3. Bilden är en propagandabild från andra världskriget då Usa behövde kvinnor i industrin som ersättare för de män som befann sig i krig. På slutet var det nästan bara kvinnor som arbetade med tung tillverkning av krigsmateriel. Sen var kriget över.. männen kom hem och kvinnan blev återigen förpassad till spisen utan valmöjligheter, och ingen lärde sig ett endaste dugg.. vare sig om hur B det är med krig eller att kvinnor och män bara är olika till utseendet.

    Nåja.. fylleskriverier.. Öllampan lyser ju ute…

  4. Kielos skriver i Aftonbladet. Hon är feminist. Hon har skrivit boken Våldtäkt och romantik, en klockren bok om kvinnans ställning i samhället samt hur våldtäkt är ett uttryck för kvinnoförtrycket som råder. Kielos tar med det feministiska perspektivet när hon skriver för aftonbladet. Även det socioekonomiska.

  5. Mammarollen är väl en direkt följd av att de flesta män har mer välbetalda jobb än kvinnor och man tjänar mer på att pappan jobbar och mamman är ledig. Min pappa reser mycket i arbetet och det är något jag har märkt mycket av under min uppväxt. Pappa var sällan hemma. Det är synd. Jag hoppas att det kommer bli mer jämt när jag själv gifter mig och skaffar barn. Har dock ingen lust att sätta mina barn på dagis där i princip bara kvinnor arbetar och de börjar pränta in dessa "olikheter" och "krav" mellan män och kvinnor i ungarnas hjärnor.

    Dock måste jag säga att just "fråga mamma!" har nog varit lika vanligt i min familj som "fråga pappa!". Det hela berodde nog på att föräldern inte orkade bestämma någonting utan överlät beslutet till den andra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *