Om omskärelse på barn på RFSU-kongress

Motionen om omskärelse avslogs i sin helhet. Vad jag har förstått beslutades det att en arbetsgrupp ska diskutera den här frågan med tillägget att det redan står i RFSU:s idéprogram att man motsätter sig både omskärelse på barn och kvinnlig könsstympning.

Jag kom precis till kongressen (tjugo minuter sent) när debatten redan hade ägt rum så jag kan tyvärr inte återge den här i bloggen. Förhoppningsvis skriver kongressbloggen någonting om detta. Jag kan dock skriva någonting om diskussionen under påverkanstorget i fredags.


Vid sidan om diskussionen om det ska vara lagligt att omskära pojkar var det i vanlig ordning flera personer som fokuserade på vilket ord som bör användas – omskärelse eller könsstympning – och tyckte det var viktigt att vi använder olika ord för ingreppen som utförs på tjejer och killar.

Övergreppen unga tjejer utsätts för kan vara mer omfattande, men oavsett om vi kan enas om att könsstympning av tjejer är mer fruktansvärt än omskärelse av pojkar, borde inte det hindra en principiell debatt om den sortens ingrepp på barn.

Ärligt talar förstår jag inte hur personer som inte kan få ihop detta tänker. Vi har ett samlingsnamn för sexuella övergrepp – våldtäkt – utan att vi för den skullen inte kan erkänna att det finns olika grader av de sexuella övergrepp. För den principiella debatten är dock dessa grader mindre intressanta.

En annan fråga som diskuterats är hur RFSU kan arbeta med att bekämpa omskärelse av pojkar. Bör RFSU verka för att få igenom en ändring av nuvarande lagstiftning eller bör förbundet försöka förändra attityden hos allmänheten? Att ordet ”eller” har hamnat där är olyckligt. Det går att göra både och.

Det var nog ingen som vågade tro att kriminaliseringen av könsstympning skulle leda till att könsstympningen blev historia, men vi har ändå en lag som förbjuder all form av könsstympning med eller utan samtycke.