Ni belyser bara kvinnofrågor

Har någon läst Egalias döttrar? Den som inte har gjort det rekommenderar jag att göra det. Det är en bok som vill påskina orättvisorna och ojämställdheten genom att vända på begreppen och verkligheten. Att bemöta sin motståndare med samma medel är lågt kan tyckas, men ibland måste man ta det till den låga nivån för att poängen ska gå fram.

Nu hade inte jag tänkt skriva om Gerd Brantenbergs bok Egalias döttrar utan bara konstatera att de antifeministika bloggarna som jag snubblar över då och då påminner om boken. Den stora skillnaden är att antifeministerna inte försöker skoja till det utan att de är helt uppriktiga med att i den mån det finns någon ojämställdhet så är det bara män som känner av den.

Ett av feministrörelsen stora problem enligt antifeminister är att den endast belyser ”kvinnoproblem”. (Det hörs ju på namnet, hallå?!) Antifeminister vill se en bredare rörelse där även män inkluderas. Jag håller inte alls med om att feministrörelsen enbart fokuserar på kvinnor, däremot fokuseras den mest på kvinnor i och med att man anser att kvinnor har en sämre utgångspunkt från dag ett.

Feministrörelsen har så länge jag kan minnas varit tydlig med att ojämställdheten slår hårdast mot kvinnor, men trots detta förväntas feministrörelsen konstigt nog köpa idéen om att män och kvinnor har samma förutsättningar. Feministrörelsen förväntas också dra hela lasset själva. Om det finns ett missnöje är det väl inte svårare än att starta en egen organisation för att få gehör för sina åsikter om man tycker det är lågt i tak inom feministrörelsen?

Kan ni föreställa er att heterosexuella skulle kritisera RFSL för att inte ägna sig åt heterofrågor? Den som anser att heterosexuella har det lika kämpigt vid möte med förskolepersonal, i arbetslivet eller vid altaret får väl söka sig till en organisation där dessa frågor finns med på dagordningen och om det inte finns någon sådan ordna en själva skulle nog svaret lyda. Ett liknande svar skulle nog hon eller han som skällde ut Mjölkfrämjandet för att inte gagna andra drycker än mjölk få.

Kritiken mot feministrörelsen som en ”organisation” enbart för kvinnor blir inte mindre dum i och med att antifeminister, förutom att låtsas bort kvinnoproblemen, endast tar upp orättvisor som drabbar män. Jag skulle inte kritisera detta om det inte vore för att antifeminister ofta marknadsfört sig själva som medlemmar av en grupp som syftar att vara en ”heltäckande” motkraft till feminismen som endast fokuserar på det ena könet.

15 reaktioner på ”Ni belyser bara kvinnofrågor”

  1. Jag tycker ändå att det ligger mycket i kritiken. Jag menar, namnet feminism ÄR begränsande. Det fokuserar på särart. Jag menar, ta namn som Cancerfonden eller Hungerprojektet: Hur smart är det att försöka komma tillrätta med något under ett namn som fokuserar på problemet istället för på lösningarna? Det finns barnbok som illustrerar problemet; "Malva cyklar" tror jag att den heter. Den lilla grisflickan cyklar hela tiden in i lyktstolparna, precis av den anledningen att hon gör allt för att undvika dem, och därför fokuserar helt på dem.

    Och talet om kvinnans underläge tycker jag också tål att ifrågasättas. Det har sin relevans när man tittar på det traditionellt manliga områdena, som det offentliga och arbetsmarknaden. Men är inte det att glömma bort och faktiskt nedvärdera de traditionellt kvinnliga områdena? Själv är jag som man öppet diskriminerad i en vårdnadstvist, visserligen i ett land där lagstiftningen inte har kommit så långt som i Sverige, men även de svenska männen är fortfarande i underläge i det avseendet. Det finns också en väldig massa tabun för män fortfarande, som gör att många inte törs utveckla sina fulla potentialer.

    Det skulle behövas en rörelse som går ännu ett steg längre och befriar båda könen. Kanske är queerrörelsen början på något sådant.

  2. Lägg därtill att det ofta är populärt att SAMTIDIGT som man pratar om att "feminister gör sig själva till offer" så gnäller man över att det är SÅÅÅÅÅÅ synd om män som är offer för den feministiska diktaturen. Jag får det inte riktigt att gå ihop…

  3. Jag vill påstå att vi inte kommer närmare någon lösning om vi inte fokuserar på problemen. För mig är det en del av lösningen. Vad menar du att alternativet skulle vara?

    Att kvinnor får det bättre är inte detsamma som att män får det sämre. Många gör den tolkningen när det inte alls handlar om att "ta där det finns, lägg där det fattas". Om någon man mår dåligt för att kvinnor får det bättre säger det mer om hans syn på kvinnor än någonting annat. Att kvinnor blir diskriminerade är inte detsamma som att män inte blir diskriminerade.

    Att vara en bra mamma och en bra pappa är två helt skilda saker. En bra mamma är ständigt närvarande och sköter hela hushållet och de andra "traditionellt kvinnliga områdena". En bra pappa kan tänka sig att vara barnvakt en fredagkväll när mamman för första gången på flera år vill på fest och roa sig. Grov generalisering, men mammor är inte lika lätt duktiga. När massor av pappor gråter ut för att de inte får träffa sina barn (vilket är helt korrekt) finns det massor av mammor som i andra hushåll undrar varför papporna aldrig är där och tar sitt ansvar.

    Många biologister vill försvara kvinnors hushållsarbete med att de biologiskt är mer vårdande och omhändertagande. Detta argument skulle lika gärna kunna användas för att mammorna (det vill säga inte papporna) ska ta hand om barnen.

    Tids nog lär du inse hur ytligt ens engagemang blir om man fokuserar på alla viktiga frågor samtidigt och börja prioritera.

  4. Trollhare:

    Inte jag heller. Vissa män vill få det till att det är feministers fel att de blir diskriminerade vid vårdnadstvister. Jag har nog aldrig hört någon som tycker detta är i sin ordning.

    En sak en kvinna skrev en gång sammanfattar det hela ganska bra: "Det är snart bara anklagelsen om att feministerna orsakar prostatacancer genom att driva på för mer forskning om bröstcancer som fattas".

  5. Jag har en kompis som inte vill använda ordet feminism för hon tycker det utesluter män. Hon kallar sig ekvilist (eller stavas det equilist?).

    Jag brukar ändå kalla mig feminist trots att det kan betyda väldigt olika saker för olika personer.

    Fast oftast säger jag bara marxist, där ingår ju kvinnokampen som en självklar del av och förutsättning för klasskampen. Liksom antirasistisk och HBT-kamp o s v.

  6. Oj, Johanna… "Tids nog lär du inse…" Där satte du dig på väldigt höga hästar.

    En bra pappa och en bra mamma är samma sak, bara med olika genitalier. Ja, låt vara bortsett från under spädbarnstiden naturligtvis. Varför vill du särskilja? Törs du inte tro att det finns män som vill genomföra exakt samma förändringar som kvinnor?

    Mitt resonemang om ordet feminisms inbyggda begränsning förstod du uppenbarligen inte. Jag är emot feministernas målsättning, men finner den otillräcklig.

  7. Jag har dåliga vibbar av breda rörelser, varför jag inte alls känner mig suger på att engagera mig partipolitiskt. Att hänvisa till liberalism eller någon annan ideologi ser jag som ett sätt att inte vilja ta i "jobbiga" frågor. Jag gillar att placera mig i fack.

    Folks syn på hur en bra pappa är skiljer sig i regel från deras syn på hur en bra mamma är. För dig och mig är det samma sak, men vi är inte alla, tyvärr.

  8. Jag måste korrigera mig ser jag. Självklart är jag INTE emot feministernas målsättning, fast negationen föll bort i mitt inlägg och jag råkade påstå att jag är emot den. Fast… i och för sig beror det på vilken målsättning vi talar om, för det varierar avsevärt. Jag är till exempel emot Margareta Winbergs med flera strävan att pådyvla män en kollektiv skuld och många andra tokigheter från feministhåll. Snarare är jag för att vi ska börja betrakta varandra som gelikar och ge varandra samma chanser att utvecklas på alla områden och oavsett könstillhörighet. Vilket kräver att fokus flyttas ifrån begreppet kön, enligt mitt sätt att se det. Vilket leder oss till där vi började: ordet feminism särskiljer och förenar inte.

    Jag tror att queerrörelsen håller på att lossa på fler knutar än vad feminismen numera förmår. Feminismen drar snarare åt dem – tror jag.

  9. Feminismen vill inte fokusera på kön utan de könsrelaterade orättvisorna. Det är viss skillnad. Att inte prata om orättvisorna och de olika förutsättningarna tror jag inte leder någon vart, men jag vet inte om det var det du menade heller?

  10. Här kommer det obligatoriska inlägg nummer två… Ha tålamod med mig, Johanna (eller ha det inte, om du finner mina inlägg ointresanta).

    Vad jag menar är att det gäller att våga ta frågan ett steg längre. Själv har jag ett förflutet i miljörörelsen. Där lärde jag mig genom en alltmer uppenbar utmattning och glädjelöshet i det jag sysslade med att det inte löser några problem att fokusera på desamma. Det handlar inte om att förneka dem och låtsas som att de itne finns, det handlar om att ställa in siktet på vad som finns därbortom – vad är det egentligen vi vill ha, istället för miljöproblem? Genom att våga släppa taget om dem och se bortom problemen hittar vi en väg förbi dem.

    Det är precis som när man ska göra mål på straff i handboll: man kan se målet, eller man kan se målvakten. Om man ser målvakten så brukar det vara svårt att få in bollen. Självklart innebär inte "fokus på målet" att man är omedveten om att målvakten finns där och försöker stå i vägen – men man ger honom inte större betydelse än vad han förtjänar.

    Det handlar inte, som jag ser det, om vad som är rätt och fel. Det finns ingen moral i detta. Det handlar om hur saker och ting fungerar.

  11. Det som verkligen får mig att se rött är när dessa antifeminister utmärker sig själva som några som är för jämställdhet, till skillnad från feministerna. För fan liksom. Snacka om att blanda ihop begreppen och skapa egna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *